bloggkommentatorerna

Lyxfällan
Det här som PT-Fia beskriver låter inte klokt i mina öron. Hur många familjer i Sverige kan lägga så mycket pengar och tid på resor? Lägg till att de bor fint och klär sig fint samt har apdyra bilar. Behöver de aldrig jobba för att få in alla de där pengarna?

Visst finns det många rika egenföretagare men de flesta är ju trots allt anställda och då är det svårt att dra in så sjukt mycket pengar. 

Fast vad vet jag? Jag är från arbetarklassen. Min morfar är den enda i min släkt som har haft mycket pengar. Jag är den första i släkten som är universitetsutbildad och då valde jag ett ganska lågbetalt arbete och traditionellt kvinnligt (hänger ihop). Ni andra där ute kanske lever det där lyxlivet som Fia berättar om och tänker att det är helt normalt?

//Anna-Maria

(null)



#1 - E

I vår familj lever vi typ på det viset hon beskriver. Vi reser 3-4 gånger per år, minst, och då längre resor på sommar/vinter. Vi har ett relativt nybyggt hus och 2 bilar. Ett barn. Min man är egen företagare och jag är kommunal tjänsteman. Vi har även städhjälp hemma. Vi har råd att resa för att vi letar resor i god tid, bokar alltid separat flyg/hotell själva för att få de billigaste alternativen. Är duktiga på att samla poäng för flygresor och hotellnätter. Det enda lån vi har är bolånet. Vi sparar även pengar varje månad, men kanske inte lika stora summor som andra. Tror allt handlar om hur man prioriterar. Vi har valt att lägga pengar på resor, shopping och märkesvaror. Vi dricker dock inte alkohol, kaffe eller liknande som kan skena iväg i månadskostnad. Jag förstår dock inte när en del personer säger att de t ex har två heltidsjobb men inte har råd med semester, eller liknande. Var gör man av med alla pengar isåfall?

#2 - Ellie

Jag är invandrare och arbetarklass, också den enda i familjen som läst på universitet men har med ett lågbetalt yrke. Tror alltid jag kommer ha svårt att relatera till det där med att bada i pengar? Min sambo har svenska medelklassföräldrar och välbetalt jobb och det blir lustiga krockar ibland. :) Han kan plötsligt bjuda mig på en resa eller köpa en dator i present och jag ba "Men gud så dyyyyrt!" haha! Vi har inte bott ihop länge så jag har ju inte koll på varenda krona han äger, men helt klart mycket mer än jag... Har du sett Lilla Berlin i veckan på Instagram? "Medelklasspank" haha! Så här jag med känt. När vänner tipsat om att ta från sparkontot och jag ba "Vilket??". Nej det känns nästan lite skönt att jobba inom vården för ingen av kollegorna har råd med 4 resor per år och 3 bilar heller. ;)

#3 - Sonja

Jag blir så full i skratt när jag läser Es kommentar om prioriteringar och att inte dricka alkohol eller kaffe och att samla flygpoäng haha. Alltså jag förstår att personen ifråga säkert förstår mer än det som framgår i kommentaren men det låter så himla kul. Vadå är kaffe verkligen en kostnad som kan... skena iväg? Fräta hål i budgeten? Hindra lyxiga resor och shipping av märkesvaror? Hahaha åh jag är trött jag måste nog gå och lägga mig

#4 - A-M

#1 Så du menar att kaffekostnaderna kan skena iväg så att 100000:- resan inte blir av?

#5 - Alexandra

"Visst finns det många rika egenföretagare men de flesta är ju trots allt anställda och då är det svårt att dra in så sjukt mycket pengar." Du är väl medveten om att de flesta egenföretagarna inte är speciellt rika? Ett par av de vanligaste yrkena för egenföretagare är frisörer och snickare. De kan förstås tjäna bra (men de flesta får det nog bara att gå runt) men särskilt "rika" tror jag inta att många av dem är.

Svar: De flesta egenföretagare är ju mikroföretagare, så ja, många har det riktigt tufft. Men de som ÄR svinrika är nästan alltid företagare, eller arvtagare, de är sällan anställda som jobbat ihop en jätteförmögenhet.
//Mia
bloggkommentatorerna

#6 - Alexandra

Som ett tillägg kan jag säga att jag inte heller känner igen mig i PT-Fias beskrivning av "verkligheten". Då tjänar ändå min man och jag ganska bra. Resor för 100 000 och ringar för 50 000, tio märkesväskor - det är ju helt sjukt.

#7 - C

100.000 kronor är för mig hela min nettoårsinkomst och jag bor själv och har inga anhöriga. Jag har inte varit på semester sedan sommaren 1994 och då inom Sverige (jag är äldre än de flesta som skriver här). För mig skulle det kännas som rena lyxen bara att vara säker på att ha råd med mat hela månaden. Att åter få ha kyl och frys... Att kunna gå till läkaren och tandläkaren när man behöver det. Har inga skulder, men väl eftergymnasial utbildning. Hur kan jag då befinna mig i den här situationen, undrar ni kanske? Eller också har ni redan räknat ut det... Ja, jag är långtidsarbetslös med väldigt lågt aktivitetsstöd. Men det ska tilläggas att skillnaden är stora även inom gruppen långtidsarbetslösa. Jag vet många som åker på utomeuropeiska semestrar flera gånger om året. Så det varierar stort.

#8 - Nana

Men alltså, är det inte typ additionsstress det här? Om man kollar på sina flöden är det klart att det ser ut som om ALLA har lyxsemester varje dag för det är ju flera olika människor som visar upp sina liv från bästa sidan. Slår man ut det är jag säker på att det jämnar ut sig. Det är troligare att det är en grupp människor där två rest iväg på årets enda långresa, en är på weekendresa, fem har köpt något extra lyxigt de sparat till ett tag, etc. och sammantaget ser det ut som om alla lyxar till det och lever över sina tillgångar. Har säkert (eller kommer nog snart få) något fint namn inom psykologin om inte additionsstress redan täcker det. Cheerleader effect är ju en sådan grej t.ex. där hjärnan luras att tro något som inte är verkligt för att förenkla för en.

#9 - Anna

Inser att jag är sååå lyckligt lottad som lever ett Svensson-liv med Svensson-vänner i en Svensson-stad.
Jag och mannen har en bruttolön på 65 000 varje månad vilket gör att vi har ett hus vi trivs i, en ny men oflådig bil och kan resa på semester ”när vi vill” vilket är inrikes ett par gånger per år och inom Europa en gång per år. När jag fyller jämt nästa gång har vi kostat på oss en (enligt oss) superlyxsemester för 30 000 kr.
Jag förstår ju att vi varit fattiga jämfört med viss men herregud vad jag och mannen känner och rika och priviligierade.

#10 - G

Jag och min sambo är studenter sedan fem år tillbaka, vi har noll i inkomst utöver bidrag och studielån, och använder oss aldrig av våra sparpengar, någonsin. Det är inga enorma summor som ligger och väntar, men ibland frestande. Haha.

Nu har ingen av oss förvisso barn men vi reser också några gånger per år, har varit till New York, europaresor och långweekends, småresor i Sverige med hotellvisiter, och upp till Norrland där jag kommer ifrån, nästa sommar åker vi till Australien, mm. Allt har vi sparat till under studietiden, av studiemedlen. Så personligen skulle jag säga att det i många fall är en prioriteringsfråga. Vi dricker nästan aldrig alkohol (många studenter lägger ofantliga summor på fest varje helg) men äter ordentligt ordentligt och gott, aldrig t ex nudlar eller motsvarande, utan mat med lax, köttfärs, fläskfilé, torsk, kyckling mm. Oxfilé har vi dock bara köpt hem vid ett tillfälle ;) vi har en dålig ovana att köpa hämtmat eller äta ute lite för ofta för plånboken, det är vår last. Och godis såklart.

Kaffe dricker vi OFTAST hemma, men unnar mig ibland latte ute. Har inte räknat men tror inte att vi är uppe i 100000 i kaffekostnader riktigt än ;)

Vi har köpt lite märkesgrejer under tiden tillsammans, från t ex Gucci, Louis Vuitton, Prada, Burberry, Chanel, men mest småsaker, sjalar men också tre väskor! Och köper ibland kläder på dyrare märken (Ralph Lauren, hunkydory, busnel, och motsvarande) Dock lägger jag max 1500 kr per år på butiker som Gina, HM, Kappahl, Lindex osv per år, så jag antar att det jämnar ut sig. När vi var i NY gick jag dock loco och shoppade för 25000. Haha. En engångsföreteelse definitivt.

Min sambo hade sparat pengar sedan tidigare och hade därför lyckan att kunna köpa sitt boende, så vi har en relativt låg månadskostnad, ca 4000 med hyra och ränta, och såklart andra fasta utgifter (el, telefon, försäkringar, Netflix, tandläkarrautogiro, gym mm.) Men det är klart, hade vi bott på hyra och behövt betala 10 000 i månaden för det så hade ju livet sett annorlunda ut. Eller om vi haft barn. Eller något annat sådant. Så vi passar på att njuta medan vi kan, på sätt som vi prioriterar. :)

Sedan är vi väl medvetna om att många har det sämre ställt än vi, men vill bara visa på att det går att leva ett ganska *lyxigt* liv trots liten inkomst. Det låter ju fånigt att kalla sitt eget liv lyxigt, men jag känner iaf att jag lever studentlivet med guldkant och känner mig bortskämd varje gång vi reser eller lägger pengar på något "onödigt dyrt". Sedan har jag studiekamrater med samma inkomst och fasta utgifter som äter nudlar och undrar vart pengarna tagit vägen för att de ej "köpt något" och ej "gjort något". Det känns iaf för mig så uppenbart att det handlar om hur man prioriterar. Vi lyckades spara ihop till 100 000 en gång också av enbart studiemedel! Kände mig så stolt. :)

#11 - Flipp

Håller med, jag vet inte men det känns som att skillnaderna mellan ”vanligt folk” ökar? Samtidigt så kunde jag reta mig lite på det hon skrev, ”bara” en weekend i Mariefred när hon precis kom hem från en resa till Kanada?

Men ser skillnaderna, har helt ok lärarlön och man med välbetalt yrke (mer än mina föräldrar någonsin haft). Vi kan köpa och leva som vi vill tycker jag även om vi inte är rika. Har komvuxelever i skolan där det känns som ett hån att på samhällskunskapen prata om olika sorters fondsparanden, att föräldrar lägger undan hela el halva barnbidraget till sina barn inför framtiden tex när jag vet att de som sitter där lever månad för månad på minimala bidrag.

#12 - Katja

Ogillar fett när man ba "vi ska prata…" eller "vi måste…" som att alla var lika med VI. Men det är inte VI. Det är hon + DE som hon. VI gör inte så.

#13 - Betty

#10, jag kan inte mer än att hålla med dig! Jag och min kärlek reser ofta och långt. Vi köpte precis en bra bil, har ett fint boende och lever gott. Jag är student sedan flera år men vi sparar stora summor varje månad. Vi äter/fikar aldrig ute, har alltid matlådor och dricker alkohol mycket sällan. Gör vi det köper vi hem från Systemet. Vi delar netflix/E-prenumerationer på dagstidningar/Readley med min syster. Däremot köper vi enbart dyrare märkeskläder och väskor för att de har sjukt bättre kvalitet än H&M och liknande. Har nog inte lagt mer än femtio spänn på budgetbutiker de senaste åren. Min mamma suckade häromdagen när jag berättade att vi ska till Nya Zeeland en månad i jul. Men det går om man ser till att spara in på småsakerna i vardagen.

#14 - L

Klart inte de flesta människor lever de liv som beskrivs i PT-FIas inlägg (resor 7 - 8 ggr om året, dyr bil, mat ute varje dag, dyra bröllop och dubbla märkesväskor). Det är bara att kolla medellönen i sverige så ser man att de flesta inte lever så. Det är bara att de som lever så märks mer, och att de är dem man jämför sig med.

#15 - Maria

Även billiga flygresor är klimatvidriga

#16 - Maria

Även billiga flygresor är klimatvidriga

#17 - Leah

Jag tror inte heller majoriteten människor lever ett sånt liv i lyx. Jag känner ingen som gör det, men så klart att det finns de i bloggvärlden som glider runt och köpa väskor, resor och smycken för tiotusentals kronor utan att blinka. Men jag måste erkänna att jag undrar över vissa - hur de får det att gå ihop. Dasha t ex. Hennes födelsedagskalender till sin pojkvän t ex - orimlig. Plus alla resor, väskor, solglasögon... - och jobb? Forni... inte lika undrande, hon måste ju tjäna en del. Men ändå - resorna (lyxhotellen främst) och shoppingen (det där armbanden hon och D köpte.. jeeez).