bloggkommentatorerna

Möten
Det är väldigt olika hur man tolkar saker, beroende på om man är andlig eller inte. Det måste ske en massa missförstånd och feltolkningar hela tiden, när folk pratar, på grund av att en del menar precis det de säger, andra tolkar tecken, och en del gör omskrivningar för det de egentligen vill säga. 

Carolina Gynning berättar om ett meningsfullt möte hon haft med en man för många år sedan. Han såg på henne med en speciell blick, och sa att hon var en free spirit. Det tolkade Gynning som att hon behövde göra slut på en destruktiv relation, som hindrade hennes fria själ från att få det spelrum den behövde. Hon är väldigt tacksam att den här mannen kom i hennes väg (som utsänd?) för att ge henne detta budskap. 
 

Jag hade tagit det som 100 % raggning. Nu hade ju den här killen en flickvän, men det ena utesluter ju inte det andra. En sak som talar för att det kan vara fråga om raggning trots förhållande är just valet av komplimang: "free spirit". Men, det kan ju lika gärna vara så att den här killen också är andlig och på riktigt går runt och berömmer både män och kvinnor för deras aura och sånt. Varpå det tas emot på helt olika sätt. 

Gynning är fascinerad av det där med möten med folk som återkommer. Hon undrar om det betyder något. Någon svarar att det finns en mening, men att man ibland är för upptagen för att se. Jag tycker snarare att man är lite väl upptagen med sig själv om man tror att andra människors närvaro vill säga en något. Varje gång man träffar på en annan person så är man ju själv också med. Ska den andre personen då tolka ens närvaro som något sorts tecken, fast man kanske bara står och väntar på bussen som man alltid tar till skolan. 

Men jag tolkar också. Skulle samma person dyka upp överallt där jag är så skulle jag se det som stalkning eller i alla fall ett överdrivet intresse, om hen inte har flyttat till samma kvarter som mig. 

//Mia
#1 - Bella

Jag tänker att det inte är hela tiden utan ibland som såna saker händer, inte att varje möte med en människa blir ett tecken. En person säger rätt sak vid rätt tillfälle i ens liv och då är det ju lätt att tolka det som ett tecken om man är andlig/tror på universum osv. Kanske är det en utsänd hjälp och ett tecken eller bara en vanlig människa som sa nått smart. Det härliga är ju den där känslan, att man minns tillbaka att när person X sa xxx så ändrade jag på mitt liv🙂

#2 - Hanna

Jag glömmer aldrig hennes beskrivningar från "möten" hon haft när hon precis hade flyttat ut till Ekerö (jag har bott där hela mitt liv). Dessa meningsfulla och speciella "möten" hon hade var då främst med fjärilar och rådjur samt hur "speciellt" det var att de dök upp just hos henne. Hade så stor lust att bara inflika hos henne att Ekerö typ är vilt djurens egen ö. Alltså är det 0 % ovanligt att ett rådjur stirrar in i fönstret på morgonen eller att en fjäril fladdrar förbi och landar på din kaffekopp. Men sedan tänkte jag att jag vill inte förstöra dessa "spirituella möten" för henne så jag lät bli att nämna något ;)

#3 - Lina

Hahahaha spot on Mia! Älskar dina cynismer – stor igenkänning!

Tolkar det också som raggning. Så karakteristiskt för "new agiga" män att dölja sitt fluktande av kvinnor med spirituella floskler. Dessa substanslösa män som alltid ska berätta för vuxna kvinnor "vilka de är". Creepy.

#4 - C

#3 haha speciellt när man får kommentaren; jag känner att du har en mur, du måste släppa garden... och liknande.

Ja, det kan ju bero på att jag är helt ointresserad av att interagera med dig och få livsråd om hur jag borde vara...

Dock måste jag säga att jag tycker det är så jäkla häftigt att tänka tillbaka på första gången jag träffat människor som senare kommit att betyda mycket för mig. Hur ovetande man var om det vid första mötet när personen bara var en främling.
Det innebär att varje dag kan man potentiellt träffa en ny nära vän.
Älskar det med livet!

Svar: Haha, ja, ”släpp garden”, och så om man är stel pga ointresse så är det ett tecken just på att man inte ”vågar” släppa garden.

Men jag håller med om att det är kul att se tillbaka på första mötet. (Särskilt om man blir ihop med den sen och kan fråga: ”Vad tänkte du när du såg mig första gången?”) Jag minns faktiskt när jag träffade Anna-Maria för första gången. Vi hamnade i samma grupp första dagen på en ny kurs på universitetet. Trodde inte då att hon skulle bli min bästis och kollega.

//Mia
bloggkommentatorerna