bloggkommentatorerna

Barnkammare
När jag och min sambo byggde hus var jag gravid men vi hade inte någon erfarenhet av barn. Vi planerade rum för barn men inte något större så att fler skulle få plats i ett. Det ångrade jag lite sen när vi hade två. En barnkammare som Underbara Clara har fixat hade varit smidigt på det sättet att det hade kunnat fungera som lekrum. Hela huset har fått vara lekrum istället. 

Men sen tänker jag att barnen vill ofta vara där som man själv är. Så vi kanske gjorde rätt ändå? Tänk frustrationen i att ha ett lekrum och så är ingen där.😂 Men Clara har gjort väldigt fint. Hoppas att hennes barn använder det.

Behoven ändras hela tiden också. Nu har vi bott i huset i tio år och om ca tio år till är det kanske bara jag och min sambo som bor här. Vad ska vi göra då med alla rum? Kommer att kännas jättekonstigt. 

//Anna-Maria 
(null)

#1 - hanna

Har noll erfarenhet av barn jag men det verkar ju supermysigt att ha det så! Jag minns att jag & min brorsa älskade att "sova över" i varandras rum hemma, det var ofta jag släpade över min madrass och la mig på golvet nedanför hans säng. Och veckorna i stugan varje sommar när man delade våningssäng var fantastiskt mysiga! Tänker att om jag får två barn i framtiden kan de få ha ett gemensamt sovrum och ett gemensamt lekrum upp till skolåldern i alla fall, sen när man är 8 kanske man ändå vill ha sin egen lilla vrå med skrivbord och pysselhörna. Är detta bara en utopi eller skulle det kunna funka, vad säger ni som har barn? ;)

(Vet ju såklart att det FUNKAR, det kryllar ju av barn som delar rum av det enkla skälet att man inte har plats/råd med egna rum till alla. Men undrar om det är en bra idé, trots att man har plats för separata rum..?)