bloggkommentatorerna

Minska fokuset på personen bakom
Det här inlägget som Kitty Jutbring skrev har verkligen fått mig att reflektera över tiden som är. 

Hon skriver om hur hon älskar att arbeta med barnprogrammet Labyrint. Hon får skådespela lite, och hon tycker om sina andra kreativa arbetsuppgifter. Men hon är trött på att vara en röst som hörs. 

Jag vill bara vara i mitt rätta element. Jag orkar inte längre synas och höras bara för att liksom ”vara aktuell”. Räkna klick, antal följare, jaga utrymme, vara ständigt full av citat och kamp. Jag vill bara duga ändå. Utan att leverera blogg, texter, åsikter, uppdateringar hela tiden. 

Det där är fan ett stort minus med vår tid! Offentliga personer som bara vill göra ett bra jobb, måste även vara en åsiktsmaskin. Även om åsikterna oftast är mainstream och politiskt korrekta, så måste de i alla fall levereras och höras. Jag kommer ibland på mig själv med att inte våga uppskatta en kändis som jag inte vet är "vettig", vilket egentligen är helt irrelevant om jag gillar konsten eller hantverket. Man bör kunna njuta lika mycket av en klockren sångröst, eller fantastisk aktör, även om man råkar känna till att människan bakom prestationen är vrickad.

Men det är ju så nu att folk som säger konstiga saker offentligt blir av med sina uppdrag. Och kändisar som tiger marknadsför sig inte tillräckligt bra. Så alla måste säga samma grejer på sina sociala medier, och gång på gång blåses det upp stora rubriker av små meningslösa bagateller, bara de har tillstymmelse till chans att uppröra någon. Vilken energi det tar från människor som yrkesarbetar med annat än bloggen eller twitterkontot. 

Tänk om folk bara fick jobba med det de ska, och så kan debattörerna och de som VILL ta striden. Tänk om man kunde låta en skådespelare eller idrottsman bara vara ett blankt blad om de vill, och låta fansen fylla sin beundran med det de vill. Jag tror det hade blivit bättre för många. Skönare för kändisarna och friare för konsumenterna.

//Mia
#1 - Karin

Ja verkligen.
Känner mig rätt mätt på alla åsikter i samhällsfrågor från kändisar/stora sociala medier konton just nu. Och allt som blåses upp. Tex från poddar, där det sen dras stora växlar vad nån sa eller inte sa. Då har alla inte ens hört podden. De flesta kändisar är inte experter, de bara varadagssnackar eller skriver som vem som helst. Trist att kändisar får kritik för att de inte skriver inlägg och "promotar" en demonstation i en viktig samhällsfråga eller står upp för någon annan kändis som är utsatt för något mindre "drev" i sociala medier.

Det är lite som med additionsstress, man snappar upp från allas sociala medier och jmf sig med allt. På samma sätt verkar kändisar få kritik för att de inte är och kan allt, de ska vara samhällsengagerade inte bara i en eller två frågor utan alltid skriva inlägg för att stödja allt och alla.

Det är läskigt när folk blir av med jobben pga drev, just nu är vårt samhälle så oerhört hårt. INGEN vill vara rasist eller sexist. Det är som spetälska. Samtidigt är det begrepp som kastas fram och tillbaka hela tiden. Nån sa inte bara nått som lät sexistist eller rasistiskt NEJ NEJ personen ÄR rasist eller sexist. Aldrig har vi avkrävts att vi ska leva våra efter värderingar så mycket som nu, företag oxå. Allas lika värde - bevisa att du tycker det är viktigt. Bevisa!
Alltså vem tycker inte det är alla har lika värde?! Man fajtas med en halmdocka och tror att vårt samhällle blir bättre om nån tvingas bort från sitt jobb.
Det är läskigt. Agressivt.
Förutom endel social media profiler, tycker även många politiker och samhällsdebattörer på twitter ironiserar och polariserar över motståndares misstag.
Tycker absolut kändisar ska slippa bli tillfrågade hela tiden. Fram för fler ämnesexperter som vill folkbilda.

#2 - Anonym

Tycker att det finns många sidor av det där. En del kändisar har ju knarkat sig igenom hela alltihop men är ändå uppskattade (som den där skådisen i beck, vill ej namnge) eller plura som får stå å laga mat, knarkromantism deluxe. Medans andra har extra stora krav, jag tror att det ofta är kvinnor som har det. Men i slutet av dagen så vill jag inte handla eller se konst av människor som jag inte gillar, det är tyvärr så. Ett jävligt bra exempel är Strindberg, som har en enorm staty av sig själv på Östermalm btw och han är sönderhypead i grundskolan/gymnasiet. Han var den största kvinnohataren av alla och otäck (antar att ni vet, ni är ju lärare haha) men skolorna skiter i det och betonar istället hans konst och släpar med eleverna till teatern. Ibland så måste båda sidor visas i en del sammanhang, tycker jag. Kitty känner vi ju till sen innan, jag har en klar bild av att hon är vettig. Vill hon sluta att vara frontface så är det ju fritt fram hon är inte tvingad även om det förmodligen kommer ta ett tag att avveckla.

Svar: Oj, där håller jag absolut inte med dig. För det första så är det helt irrelevant för mig om en kändis stoppar i sig onyttiga substanser privat. Alkohol, droger eller osund mat, så länge det inte påverkar jobbprestationen så är det inte min sak.
Jag förstår inte vad dagens elever skulle vinna på att inte få veta att Strindberg fanns. Självklart känner jag till hans kvinnohat, men hans litteratur är ju större än så. I de fall den problematiska kvinnosynen skymtar fram har lärare ett ypperligt tillfälle att diskutera och reflektera över det, men att gömma undan hans verk är helt fel väg att gå.

Man får inte glömma av att den rådande moralen inte kommer gälla för alltid. Det har funnits tider då homosexualitet, eller ogudaktighet setts som förkastligt. Det är illa nog att dåtida konstnärer och kulturutövare gömdes undan på den tiden, jag tycker inte vi ska anstränga oss extra för att göra samma misstag idag.

//Mia
bloggkommentatorerna

#3 - Anonym

Kolla Kate Moss som exempel.

#4 - Anonym

Hur tänker ni kring bloggar och detta? I vissa genrer räcker det ju att blogga om det man började med men i entreprenörskulturen verkar det blivit praxis att man som bloggare ÄVEN bör ha företag/egna produkter, ha starka åsikter/driva insiktsfull debatt alt provocera (lex Blondinbella) och ständigt utveckla sig för att vara läsvärd/ha existensberättigande

#5 - Anonym

Alltså ständig utveckling som i konstant ”ha hemliga projekt på G”, vilja uppåt/framåt, ha nya idéer och framtidsplaner inte normal livsutveckling utan ett revilutionärt utvecklande av jaget.

#6 - Matilda

Jag kan tycka att arbetsgivare eller uppdragsgivare i större utsträckning ska stå upp för sina val/anställda och inte pudla för varje drev som startas. Om vi tar kakan som ex. Där tycker jag SVT gjorde rätt som stog på sig medan Audi snabbt pudlade när de inte kunde stå emot det manliga drevet som skapades när hon inkräktade på deras territorium. Audi borde väl rimligtvis gjort en bedömning innan men de kanske fallerade där. Sen har väl SVT inte samma intresse av att "skydda sitt varumärke" i samma utsträckning som en privat aktör.

#7 - Matilda

Jag kan tycka att arbetsgivare eller uppdragsgivare i större utsträckning ska stå upp för sina val/anställda och inte pudla för varje drev som startas. Om vi tar kakan som ex. Där tycker jag SVT gjorde rätt som stog på sig medan Audi snabbt pudlade när de inte kunde stå emot det manliga drevet som skapades när hon inkräktade på deras territorium. Audi borde väl rimligtvis gjort en bedömning innan men de kanske fallerade där. Sen har väl SVT inte samma intresse av att "skydda sitt varumärke" i samma utsträckning som en privat aktör.

#8 - Hmm

Det här är ett förhållningssätt jag haft nästan hela mitt liv. Att aktivt försökt veta så lite som möjligt om det privata hos tex skådespelare. Jag vill inte förknippa deras privatliv med deras rollkaraktär. Det kan förstöra en hel film för mig.

Jag har faktiskt gått steget längre och vill inte diskutera rollistan innan filmen är över för att inte blanda ihop rollkaraktären som hen hade i förra filmen med denna.

Jag är totalt ointresserad av personen bakom och jag är inte ett fan av någon. Jag vill bara se en bra film. Inte just den skådespelararen.

#9 - Malin

Det blev väl extra mycket så när vi gick från att ha kändisar till känn-igendisar. Innan VAR man känd för sitt hantverk/kunnande/utövande men nu är ju vem som helst en kändis som har många följare på sociala medier (säger inte att det inte är en bedrift att få det), vara extrem i någon dokusåpa eller vara tillsammans med någon som är en känn-igendis/kändis.

Tycker det är vansinnigt synd att det blivit så.

Svar: Kännigendisar är ett bra ord! :)
//Mia
bloggkommentatorerna

#10 - L

Känner att det liknar den akademiska världen lite. Jag är intresserad av mitt ämne, och inget annat. Om jag kunde skulle jag bara forska om det, men jag behöver publicera också. Det gör att jag blir "offentlig", så offentlig man kan bli i i en liten arena.

Det är dock priset för att jag ska kunna grotta ner mig i det jag älskar. Man får ta det ibland för att man valt just det området.

#11 - Anonym

Svar #2, det är nog precis det som är, Strindberg hade säkerligen inte blivit lika stor om han kommit ut idag. Det Kitty beskriver anser jag vara en del av vår individualistiska tid, som nån slags förklaring på mitt synsätt. Självfallet bör inte Strindberg gömmas undan och ja, hur han ska tacklas beror på perspektivet. Jag önskar att perspektivet inte är hugget lika mycket i sten, från att nästan uteslutande vara om hans verk till att också inkludera jämställdhetsperspektivet och annat, precis som kitty så var Strindberg en offentlig person. Jag tänker att denna situation som kitty beskriver är en del av vår samhällsnorm idag. Fast den tåls ju att nyansera och problematiseras betydligt mer.

#12 - Kristina

Gör texten mörkare! Snälla! Den här bloggen är så bra men den är lite användarovänlig som den ser ut för tillfället.

#13 - Anna

En varg söker sin podd pratade om att skilja på verk och person i senaste (?) avsnittet. Det var bra. Men är ju skillnad på författare och typ tv-programledare, man kan ju gilla en bok även om författaren är en knäppis men en tv-person är ju störigt att kolla på om man vet att han är sexist eller rasist, och ännu värre om han eller hon begått brott.

#14 - Newgolds

Förstår vad du menar men håller inte med fullt ut. Dels är jag själv en person som har svårt att respektera personer med skeva moraliska värderingar oavsett hur geniala de är inom sin nisch. Är det ok att ha sex med underåriga bara för att man är genial regissör? Det manliga geniets rum att agera tvivelaktigt har ju varit alltför stort. Men du kanske skiljer på att allmänt har icke PK åsikter och att göra omoraliska handlingar? För mig finns det en koppling där emellan, men då handlar det om åsikter som nedvärderar eller skadar någon annan, rasism, kvinnofientlighet etc. MEN det finns väl full frihet att inte ha någon åsikt? Jag kräver inte att en konstnär ska ha offentliga åsikter om feminism eller djurens rättigheter. Är du influencer eller kändis och inte vill bli indragen i diskussioner om politik, värderingar etc. så är det väl bara att inte skriva/tala om det. "Problemet" är väl att sociala medier är så lättillgängliga så minsta uttalande blir granskat och sprids fort. Men är du kändis eller influencer och inte har lust att bli indragen i vissa typer av värderingsdiskussioner, håll dig borta från att uttala dig eller skriva om sånt då? Det finns väl hur många som helst mer lättsamma saker att skriva om för att höras och synas?