bloggkommentatorerna

Verkställande förälder vs. vanlig morsa
Jag läser om Isabella Löwengrips strategi kring umgänge med barn. Hon avslöjar plötsligt att hon brukar utvärdera dagen med barnen, precis som hon gör med sin dag på jobbet. Varje dag hon är med sina barn ska ha en mening och ge något (utöver att bara vara i närheten av dem och ge kärlek, trygghet, rutiner och omsorg, antar jag, för det där ingår ju i att "bara vara med barnen"). Hon vill lära dem något nytt, ha ett projekt och stärka barnen på det ena eller andra sättet. 

Jag är helt säkert på att Bella är en jättebra mamma. Hon är dessutom van vid att sköta sina företag, och vet vad som funkar. Hon är väldigt måldriven, vilket hon även skriver längre ner i samma inlägg. Jag tror även hon själv skulle skriva under på att hon är ovanlig på vissa sätt. 

Därför tycker jag inte att läsare ska känna sig stressade av att Bella "utvärderar" tiden med barnen, och aktivt söker en specifik mening med varje aktivitet. Jag tror att hon trivs utmärkt med att ha det så, men att man absolut inte behöver ha den strategin för att vara en utmärkt mamma. 

Dessa exempel Bella gav på hur hon försöker ge dagen en styrning är egentligen helt vanliga grejer, som att servera ett nytt mellanmål, och att läsa en saga och prata om innehållet. Jag är säker på att de flesta föräldrar gör såna saker hela tiden, även om det inte sätts ord på det på samma sätt. En del tycker om att ha en ram för allting, medan andra agerar på känsla och utifrån vad som behövs just för stunden. Det ena är inte bättre än det andra. 

//Mia
#1 - Hanna

Jag blir bara förvånad då hon får allt att låta så sensationellt, t ex en gång då hon förklarade att hon minsann fick hitta på en egen saga till barnen när de skulle sova och hon berättade om den utförligt i bloggen. Liksom det är väl inget ovanligt, att man hittar på egna sagor eller? (Har inga barn själv ännu).

#2 - Anonym

Fast nu är det endel av hennes jobb som bloggare att beskriva sin vardag.

Det stämmer nog att vi är många föräldrar som är likadana med våra barn. Men vad är egentligen skillnaden i att skriva det i ord till att sitta på en mammafika och prata om detsamma?

Svar: Men tydligen handlar det inte bara om att berätta om sin dag, utan att från början ha en plan, med rutiner, mål och därefter utvärdering. //Mia
bloggkommentatorerna

#3 - Amanda

Jag är 26, har adhd och är mamma till två små barn. Talat ur eget perspektiv så blir allting (läs; vardagssaker) mycket ”större” än vad de är. Ex. att berätta en saga för mina barn kan vara otroligt energikrävande och svårt = jag är stolt när jag lyckas och vill gärna berätta om min bedrift för den som lyssnar.

Dessutom så är det ”verkställande” delen också något som jag MÅSTE göra för att vara en ”vanlig” mamma. Jag behöver ha rutiner, mål och utvärdering av mina dagar oavsett om det rör städning, barnen, samborelationen osv. Det här är för att få struktur och kunna leva på det sätt som det förväntas av mig som mamma.

Svar: Jag funderade på det när jag skrev inlägget, om det kanske kunde vara ett verktyg som främst föräldrar med ADHD har användning av, men eftersom jag inte vet tillräckligt om diagnosen så valde jag att inte ta upp den aspekten. Men det låter rimligt, det du skriver. Människor med generaliserad ångest kan också må bättre av att ha mål och rutiner och sätta ord på det som ska göras, istället för att "bara vara".
Huvudsaken är ju att det fungerar för en själv (och ens familj).

//Mia
bloggkommentatorerna

#4 - HannaHanna

Jag är mest imponerad av hur ni hittar fram till alla Isabellas i lägg. ☺️ Är det bara jag, eller känns hennes nya plattform lite ”rörig”? ☺️