bloggkommentatorerna

Kissie skriver själv
Kissie ska ge ut en ny bok i dagarna  "Jag är visst feminist- på mitt sätt" heter den.  Den här boken har hon skrivit själv så det känns mer på riktigt. Då kan hon titulera sig själv författare på riktigt. Jag skrattade lite åt att hon skriver att det är så mycket jobbigare att skriva utan spökskrivare. 😂 Antar att hon driver. Eller?😱

Känner ni att boken lockar? Jag kan inte svara på det just nu. Är helt mosig i hjärnan av värmen. Kan inte tänka. Får återkomma med svar när temperaturen sjunkit tio grader. 

//Anna-Maria


Podcast utan igenkänning
Den här sommaren har jag som vanligt lyssnat mycket på poddar. Förutom de vanliga som jag alltid följer har det handlat mycket om mord. Dokumentärer eller snackpoddar om mord. Vet inte varför bestialiska brott passar så bra på sommaren, men det är ju känt att deckare läses bäst i hängmattan, Agatha Christie och Morden i Midsomer och liknande brukar sändas i juli och att kvällstidningarna genom alla tider sålt bra med hjälp av sommarmord. 

En podcast som min poddapp slutat hämta är däremot Skäringer och Mannheimer. Om man prenumererar så slutar den hämta om man inte lyssnat på tre avsnitt (tror jag det är). Förra sommaren var det min bästa podcast, men jag blev helt plötsligt trött på den. Kände mig lurad. Egentligen inte av dem, men av hur jag reagerat på den. De har ett förtroligt sätt att snacka, och bygger extremt mycket på igenkänning. Jag trodde att jag var en av dem, men nu i efterhand undrar jag vad jag känt igen mig i. 

Först alla återkommande grejer de har. När de kallar den avgrundsdjupa gråten för gammelgäddan, jag tror aldrig jag har haft den. Och att badvattnet plötsligt rinner ur underlivet när man sitter på en middag. Har aldrig hänt?! Inget badvatten rinner någonsin ut. Att man aldrig orkar gå på fest känner jag inte igen mig i. Att bara vilja sova när barnen somnat stämmer inte på mig. Är inte rädd och gråter hysteriskt för åska och flygplan. 

Sen känner jag igen mig i vissa andra saker, men då undrar jag om verkligen om DE känner igen sig i det de snackar om. Att inte våga göra saker som utmanar en själv, att inte klara av att träffa en massa folk när man känner sig alldeles för misslyckad, att inte vilja bli fotograferad när man ser ut som en bonde och så vidare. Samtidigt är deras jobb att leda tv-program, hålla tal på galor, ha egna humorshower, spela in filmer, se skitsnygga ut, posera för tidningsomslag och vara roliga tillsammans med stjärnor som Josephine Bornebusch och Henrik Schyffert. Jag förstår ju att man kan känna sig som en bluff även när man är lyckad, men just Mia Skäringer och Anna Mannheimer ingår ju ändå i just den där klicken med lyckade människor och de GÖR ju de där grejerna hela tiden, även om det känns nervöst innan. En massa människor betalar för att få se det de gör. 

//Mia
Ynkedomens pronomen
Isabella skriver följande i ett inlägg om hur hon ser på varje dag som timmar att inhämta inspiration och gå plus på energi. 

Inspiration kommer inte gratis. Det går inte att sitta still eller leva ett inrutat liv där man får samma inputs från samma människor jämt. Man måste söka upp inspirationen. Ta till sig den. Den kan vara något en människa sa, ett quote, ett resmål, en beskrivning av en relation, ett mål. Vad som helst. Jag vill inte bara bli inspirerad i mitt jobb utan allt i livet. Allt som bidrar till att jag blir motiverad till att fortsätta framåt, det som ger energi.

På samma sätt som man måste se till att man får sin dos av inspiration varje dag måste man också vara uppmärksam på vad man tar in. Har du en dag där du lyssnar in människor som går runt och är irriterade över småsaker som inte betyder något, eller ältar samma saker om och om igen, Sedan går du över på att scrolla Instagram-feed som inte ger dig något för att du följer fel saker – Då har du en dag som bara kostar dig. Jag ser alltid till att gå plus med energin och inspiration varje dag. Det är så jag håller min motivation uppe.

Blanda inte in mig i dina måsten vill jag säga till henne. Använd inte man. Ynkedomens pronomen. Använd jag istället. Det är du Isabella som måste göra alla de där sakerna och umgås med rätt människor för att känna att du tar dig framåt. Inte jag. 

Det är väldigt skönt att inte se dagen som en prestation känner jag när jag läser det där. Att inte ta åt sig av alla "självhjälpsbokstankar" om hur man skall vara. Men jag har inte press på mig att få en massa företag att växa heller.  Fan vad skönt ändå. 

//Anna-Maria