bloggkommentatorerna

Göra barn
Jessica Lagergren och hennes kille har ju satt igång med projektet att få ett syskon till dottern. Hon är väldigt öppen och skriver om när hon har ögglossning och hur graviditetstestet ser ut. 

Nu förklarar hon att hon vill ha en större öppenhet kring barnskaffande, för det är trots allt ganska ovanligt att vara så transparent kring själva produktionen.  Jessica kallar det tabu. Det håller jag verkligen inte med om. Jag tror tvärtom, att de allra flesta vill veta allt om andra människors barnskaffande. Jag slår vad om att Jessicas blogg får fler läsare under den här perioden. Få blir illa till mods av att läsa hur de planerar och testar. Inget tabu alltså. Däremot tycker nog många att det vore jobbigt att ha blickarna på sig i en situation där man inte helt kan påverka resultatet. Så hade jag känt i alla fall. Men jag läser Jessicas blogg flitigare än någonsin just nu. 

//Mia
#1 - X

Att försöka men inte lyckas kan ju för
många kännas skamligt och som att man är misslyckad. Missfall också. Toppen att någon som vill vara öppen är det, skulle jag säga, för det är ju inget att skämmas över!

Också någon gammal skrock-idé om att man kan jinxa det...

Men jag förstår att de flesta inte vill vara öppna för har man en gång öppnat upp får man ju stå ut med många frågor om det sedan dröjer.

#2 - Ira

Skulle tycka det var fruktansvärt med alla frågor som dyker upp ifall det drar ut på tiden. Dessutom är jag privat av mig, skulle inte vilka dela med mig av privata saker. Drar det ut på tiden kan man bli besviken många gånger, kanske inte roligt då få frågan om man är gravid än stup i kvarten. Handlar ju inte om tabu. Men visst, lever man på att blogga on allt är ju detta ett sätt få flera läsare.!

#3 - Conny

Det kanske kan kännas på ett sätt för någon men inte för andra. Som i detta fallet kan tabu upplevelsen vara riktig för Jessica, den det handlar om, men inget som andra tycker, då de inte själva befinner sig i den situationen. En tanke bara? Jag tror att det är många som kan känna stör hos den som vågar berätta iaf.

#4 - Ellis

Gäsp. Bara clickbait tänker jag. Klassiskt trick. Dra trafik till bloggen med hjälp av sex och kids. (alltså skaffa dem)

#5 - Alex

Man vill nog veta om andras barnskaffande, men är man själv den i fråga som ska skaffa barn tror jag inte man delar med sig av själva processen. Det är snarare så att man sen säger att "vi är gravida", och inte att "vi har börjat försöka skaffa barn". I min umgängeskrets är det i alla fall så och jag tror väl att det är för att man kanske inte vill ta ut något i förskott. Att man kanske inte kan få barn eller att det tar flera år. Så jag håller nog med Jessica om att själva processen för att just skaffa barn är lite tabu, men inte att meddela att den processen har funkat så att säga! Kram och tack för grym blogg =)

#6 - Emma

Alltså jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Första gången jag var gravid berättade jag för min närmaste familj i v 8, för det var ju så viktigt att inte känna skam för allt det där med ev missfall. Fick sedan ringa runt när jag i vecka 10 fick missfall, vilket nog var en värre upplevelse än själva missfallet. Berättade även för mina närmsta vänner att jag haft ett missfall. Kände återigen att det var så man skulle göra, för hade ju läst överallt att det var så viktigt att prata om för att inte känna skuld. Hade tur och blev gravid igen direkt. Var förstörd av oro och ville inte att någon skulle veta före v 13, helst inte före RUL. Eftersom så många visste om mitt missfall fick jag snabbt ständigt frågan om jag var gravid. Om folk ställde frågan lite öppet duckade jag den, men om de frågade rätt ut var jag ärlig. Kan liksom inte ljuga folk rätt upp i ansiktet. Så utöver oron för barnet gick jag och höll räkningen på vilka jag skulle behöva berätta för om det gick dåligt. Hemskt och jag har ångrat så många gånger att jag gick ut med första graviditeten så tidigt. Dock gick det lyckligtvis vägen och jag har nu en son som förhoppningsvis blir storebror i februari.

#7 - Ida

När vi skulle skaffa vårt första barn tog det ett halvår innan jag blev gravid. Kände mig så himla misslyckad, för alla runt om oss som hade fått barn /var gravida hade det varit oplanerat och de hade blivit gravida genom one night stands/trots preventivmedel eller genom tillfälligt oskyddat sex. Vi hade stenkoll på ägglossning, var unga och vältränade men fick ändå inte till det. Visst läste jag om att det inte var ovanligt att det tog upp till ett år att bli gravid, men eftersom jag aldrig hört någon faktiskt säga det så tänkte jag att det inte var så vanligt som läkare och annan expertis ville få det att verka. Hade verkligen önskat att jag fått följa en blogg innan där man varit öppen med att det tar längre tid än vad som oftast kommuniceras.

#8 - pannan

Tycker iofs att det nästan är FÖR mycket om både barnskaffande, misslyckande och missfall. Att folk skrev om sina aborter eller liknande vore det nyskapande nu. Graviditet och planering och missfall har liksom gjorts.

#9 - Anonym

För mig finns inga tabu, men för den sakens skull vill jag inte ta del av mna vänners och bekantas barngörande eller sexliv. Lagergren vill dra trafik till bloggen då hon vet att graviditet generar pengar