bloggkommentatorerna

Podcast utan igenkänning
Den här sommaren har jag som vanligt lyssnat mycket på poddar. Förutom de vanliga som jag alltid följer har det handlat mycket om mord. Dokumentärer eller snackpoddar om mord. Vet inte varför bestialiska brott passar så bra på sommaren, men det är ju känt att deckare läses bäst i hängmattan, Agatha Christie och Morden i Midsomer och liknande brukar sändas i juli och att kvällstidningarna genom alla tider sålt bra med hjälp av sommarmord. 

En podcast som min poddapp slutat hämta är däremot Skäringer och Mannheimer. Om man prenumererar så slutar den hämta om man inte lyssnat på tre avsnitt (tror jag det är). Förra sommaren var det min bästa podcast, men jag blev helt plötsligt trött på den. Kände mig lurad. Egentligen inte av dem, men av hur jag reagerat på den. De har ett förtroligt sätt att snacka, och bygger extremt mycket på igenkänning. Jag trodde att jag var en av dem, men nu i efterhand undrar jag vad jag känt igen mig i. 

Först alla återkommande grejer de har. När de kallar den avgrundsdjupa gråten för gammelgäddan, jag tror aldrig jag har haft den. Och att badvattnet plötsligt rinner ur underlivet när man sitter på en middag. Har aldrig hänt?! Inget badvatten rinner någonsin ut. Att man aldrig orkar gå på fest känner jag inte igen mig i. Att bara vilja sova när barnen somnat stämmer inte på mig. Är inte rädd och gråter hysteriskt för åska och flygplan. 

Sen känner jag igen mig i vissa andra saker, men då undrar jag om verkligen om DE känner igen sig i det de snackar om. Att inte våga göra saker som utmanar en själv, att inte klara av att träffa en massa folk när man känner sig alldeles för misslyckad, att inte vilja bli fotograferad när man ser ut som en bonde och så vidare. Samtidigt är deras jobb att leda tv-program, hålla tal på galor, ha egna humorshower, spela in filmer, se skitsnygga ut, posera för tidningsomslag och vara roliga tillsammans med stjärnor som Josephine Bornebusch och Henrik Schyffert. Jag förstår ju att man kan känna sig som en bluff även när man är lyckad, men just Mia Skäringer och Anna Mannheimer ingår ju ändå i just den där klicken med lyckade människor och de GÖR ju de där grejerna hela tiden, även om det känns nervöst innan. En massa människor betalar för att få se det de gör. 

//Mia
#1 - Cornelia

Jag brukar gilla deras podd men har inte lyssnat nu under sommaren när avsnitten har varit förinspelade. Då tappade jag känslan lite. Ang sista stycket så är det väl mest Anna som inte gör de där sakerna, hon kör ju till exempel inte ens bil på motorväg pga ångest, eller äter hotellfrukost etc. Hon känns begränsad, men inte Mia, som faktiskt gör alla de där sakerna du nämner. Så det är väl lite delat. Jag gillar dom för att jag känner igen mig i vissa delar och för att jag kan skratta åt eländet ibland.

#2 - Lill

Jag känner samma, men har inte vågat erkänna det för någon. 😉

#3 - Cornelia

Jag brukar gilla deras podd men har inte lyssnat nu under sommaren när avsnitten har varit förinspelade. Då tappade jag känslan lite. Ang sista stycket så är det väl mest Anna som inte gör de där sakerna, hon kör ju till exempel inte ens bil på motorväg pga ångest, eller äter hotellfrukost etc. Hon känns begränsad, men inte Mia, som faktiskt gör alla de där sakerna du nämner. Så det är väl lite delat. Jag gillar dom för att jag känner igen mig i vissa delar och för att jag kan skratta åt eländet ibland.

#4 - En annan Cornelia

Jag har slutat lyssna, de sparkade in för många öppna dörrar och jag blev så jäkla irriterad på Mia S efter Mr Cool. Det var så spännande i början när de lärde känna varandra men nu kör de feministspåret 1A hela vägen och jag tycker inte att de gör det bra.
Och precis som du säger är de (iaf Skäringer) giganter inom svensk humor så varför hela tiden spela underdog när de absolut inte är det?

#5 - Jessica

Jag älskade den när den var ny, kändes som att jag verkligen hittat en ny favoritpodd. Och äntligen en podd av kvinnor som jag verkligen gillade, hade tidigare mest fastnar för poddar av män. Nu trycker jag inte på play-knappen lika ivrigt längre på måndagarna. Tycker de tappade det efter metoo, känns som att de ältar samma saker om och om igen. Alltså, jag gillar dem och håller ju med dem i mycket, men det blir tjatigt. Tycker därför sommarpoddarna varit rätt sköna. De har känts mer lättsamma och avslappnade.

#6 - Anonym

Håller med. Förra året skrattade jag så jag grät till vissa avsnitt men har tappat den känslan nu. Håller med om att det blir skevt att spela underdog i deras positioner. Känner tyvärr också att deras diskussioner om utseende är rätt beklämmande. Att om man har en viss storlek på sin nacke och axlar så kan en inte ha kort hår. Blev lite trött och inser veckor senare att det satt sig hos mig och nu har jag inte kort hår mer. ..

#7 - Mia (bakingbabies.se)

Upplever lite samma sak, att podden inte är lika rolig och vass längre. Har överlag lite en svacka med poddlyssnandet nu, skulle vilja hitta någon ny, fantastisk podd.

Men angående badvattnet som kommer ut en stund efter bad, ofta handlar det om en viss muskelskada efter förlossning som skapar vidd och öppenhet. Om man har hyfsat starka omkringliggande bäckenbottenmuskler kan dessa stänga in vattnet en stund, tills det rinner ut med tyngdlagen. Brukar vara ungefär samma som när folk upplever att de får massa mer muspruttar efter förlossning också. Jag har uppfattat det som att Mia mest pratar om detta fenomen, och hon har ju också varit öppen med att hon fick någon förlossningsskada vid någon av de första förlossningarna.

Min poäng: just den saken kommer en del ha superstor igenkänning med, och andra inte. Av enkla orsaker.

(och ja, det finns personer som tar in vatten och har muspruttar även utan förlossningsskador, orkar bara inte dra alla alternativa förklaringsmodeller)

#8 - Engla

Och jag gillar dem för att de berättar om alla dessa saker och att jag känner igen mig i en del. Inte allt men kan ändå relatera eller försöka relatera. Jag gillar dem för att de säger allt de här och känns som en kompis och som en helt vanlig människa FAST de är giganter inom sina områden.

#9 - C

Så känner jag nästan jämt med dig och A-M, känns som vi kommer från helt olika planeter och är totalt raka motsatser i det mesta.
Men gillar er skarpt ändå och tycker det är intressant att läsa ert perspektiv på saker och ting!

Sen är vi nog ganska lika vad det gäller grundvärderingar och moral och liknande.
Men just vad det gäller personligheter och erfarenheter väldigt olika.


Svar: Så intressant!

Ja, egentligen har jag inte alls som krav att känna igen mig i allt folk säger och skriver. Många jag uppskattar är helt olika mig och det är inga problem. Men det är något med just Skäringer/Mannheimer som är lite förrädiskt. Jag TROR jag känner igen mig, men egentligen gör jag inte det. Det kan bero på att de är duktiga komiker båda två, och bra på att locka in lyssnaren i ett sammanhang som känns förtroligt och sant. Sen tror jag också att det beror på att de gärna följer upp varandra och hakar på den andres åsikter och erfarenheter oavsett om de delar den eller inte. Det kan bero på att de lär känna varandra och inser att de tycker om varandra, samtidigt som podden spelas in, vilket är sympatiskt och förståeligt men inte helt trovärdigt. Som någon skrev innan så överdriver kanske Mia sina rädslor bara för att sympatisera med Annas fobier, osv.

//Mia
bloggkommentatorerna

#10 - Anonym

Hmmm, jag lyssnar nog på poddar av en helt annan anledning. Jag väljer absolut inte poddar för att känna igen mig, jag lyssnar för att roas och bredda mig. Jag känner så klart igen mig i del. Det där med att äta hotell frukost själv skrattade jag gott åt. Reste väldigt mycket i mitt förra jobb å kände ofta obehag inför att äta frukost själv. Vet inte varför å jag trodde jag va ensam om det. Väldigt konstigt dessutom eftersom jag jobbade som key account manager å va tvungen att va väldigt extrovert hela dagarna. Men hotell frukosten gjorde mig väldigt obekväm och introvert.

Men självklart så avföljer även jag poddar. Hela Schulman klanen är avföljt på alla sätt å vis. Här handlar det dock inte om vad de pratar om utan det handlar om ett aktivt val att ta avstånd från dessa människor. För mänga tramp i klaveret. Anita lyssnar jag dock på

#11 - Anonym

Usch badvattnet känner jag igen allt för väl. Så sjuk känsla. Alltid när jag badat kan det liksom en timma senare komma ut en skvätt så jag tror att jag kissat på mig. Hur fan kommer det ens upp där? Hur långt upp måste det inte suttit om det kommer ut så sent?

#12 - Anna R

Här är en till med badvatten! Annars så känner jag igen mig i båda, och tycker de är trevlig lyssning.

Däremot Schulman etc som ni Mia och A-M alltid hyllat och verkat förtjusta i har jag aldrig orkat med. Har även läst två av Alex Schulmans böcker men tyckte mest det var en massa pladder om ingenting.