bloggkommentatorerna

Fel fokus
Jag sitter här på en camping och ska fira midsommar på Smögen. Ska snart gå och duscha. Ser de andra fruarna piffa till sig till oigenkännlighet och karlarna går i samma kläder som igår och med en öl i näven. De kommer inte bry sig om utseendet mer idag. 

Går in på Paulas blogg och ser det här. En Paula som nyss gått på diet som säger till oss andra att vi duger som vi är. Lätt att säga när man har en idealkropp. När hos säger så vill folk ändå bara veta vad hon har för matprogram. De vill bli som henne. De vill inte vara som innan en diet. Efter den kanske de också kan stå och visa sin muskelmage och säga till andra att de är fina. Den onda cirkeln är igång. 

Jag försöker att ligga lågt med utseendekomplimanger. Det sätter sig på hjärnan. Hör jag att jag är fin eller snygg så blir jag extra medveten och måste upprätthålla det. Det blir en fixering. Inte bra. Jag älskar bekräftelse men det är fan farligt det där. Därför ger jag inte mer än nödvändigt utseendekommentarer. Bättre att ge komplimanger som har med egenskaper att göra. Som att någon är rolig, smart, snäll och så vidare. 

Nej. Nu ska jag gå och duscha. Ha en trevlig midsommar!🌸

//Anna-Maria






#1 - Sabina

Jag blev så less på det där, att vi kvinnor förväntas klä upp oss och sminka oss inför allt möjligt medan min man kan gå hur han vill så nu har jag faktiskt inte sminkat mig på snart 6 år! Vilken befrielse, sparar både tid och pengar :D

Glad midsommar!

#2 - Anonym

Jag har turen att vara ganska obrydd när det kommer till sånt, asså vill fortfarande träna och se muskligare ut tex och vara lite beastig men ser liksom inget direkt värde i det förutom att jag tycker det är kul. Min kroppstyp vid min bästa form är stark, musklig och lite ”fläskig”, förvisso ovidkommande men kommer aldrig vara ”smal”. Sen kommer folk som tex Paula nu, eller ofta ån mer vältränade männniskor och visar hur deras mage kan se ut. Det får mig inte att må sämre om mig själv men känns så himla gränslöst ändå när de sitter och trycker ihop typ ingenting för en annan och ba ”så här kan min mage också se ut”. Men antar att förändringen i deras kropp efter grav är också känna för dem själva såklart och att den avceptansen också ska erkännas.

#3 - C

Alltså fy fan. En man i träningskläder, tofflor och en öl i handen.
Nej tack.

Jag förväntar mig faktiskt att min partner alltid ser hel och ren ut. Nyduschad och fräsch.

#4 - Jossan

Är det inte en generationsfråga? Tänker att min sambo och hans kompisar alltid klär upp sig och fixar frisyren inför olika firanden.. Medan min pappa och hans jämngamla kamrater nöjer sig med ett par shorts och en sliten t-shirt typ, oavsett tillställning!

#5 - Åsa Aabakken

Vi är ganska jämlika där jag och min man, vi klär upp oss lite grann båda två. Men sminket brukar jag aldrig hinna med.

#6 - A-M

Jag var ju på en camping så det kanske förklarar saken. Min sambo klär alltid upp sig när vi ska någonstans.

#7 - Anonym

Jag flög till medelhavet i helgen. Mötes då av flera kvinnor i heltäckande långs tyger å slöja. Brevis gick deras män i uppknäppt hawaii skjorta, shorts å flipflops. Tyckte det va så provocerande. Att kvinnor alltid ska bli utsatta! Antingen ska de täckas eller så de vandra runt som en uppsminkad trofé. Männen får alltid se ut hur de vill.