bloggkommentatorerna

Perelli gravid
Charlotte Perelli är gravid med sitt fjärde barn. Grattis till det! Det är många som skaffar barn "sent" i kändisvärlden. Inte ovanligt att vara runt 40år. Charlotte är 43. Men det har varit en krokig väg med många missfall. Starkt att orka fortsätta. Det måste vara mentalt knäckande om och om igen. ❤️

När jag tänker på det så känns det som om jag själv fick barn jättetidigt och att jag hade tur. Inget missfall. Mina två barn är mina enda graviditeter.  Strax innan 30 med båda. När jag är (om jag blir) 43 så är mina barn 15 och 14. Mitt i värsta tonårshetsen. Men jag är glad att jag började så pass tidigt ändå med tanke på facit. 

//Anna-Maria




#1 - Cornelia

❤️

#2 - Sonja

Jättekul! När jag är 43 kommer mina barn va 23, 21 och 10 år.
Tänk om jag skulle få ännu en sladdis då :)

#3 - P

Min mamma fick mig som 42åring år 1989! Mitt enda syskon var då 21. :)

#4 - M

Alltid varit nöjd med att få barn tidigt. En underbar gåva. Nu har jag blivit sjuk och hade inte kunnat ta hand om en bebis. Så skönt att bebistiden är förbi. Jag var 29 år när jag blev sjuk.

#5 - Deckres

Åh mina barn kommer va 13 och 15 när jag är 43. Känns väldigt avlägset..

#6 - Jossan

Min mamma fick mig och min bror när hon var i 40-årsåldern vilket var rätt ovanligt runt 1990. Nu blir jag snart 30 och har två små barn. Är så glad att jag skaffat barn förhållandevis tidigt och vid 40 kommer kunna välja mellan friheten som stora barn ger och allt det härliga som småbarnsåren ger (i den mån det går att välja att skaffa barn såklart).

#7 - Sofie

Jag hade inga på planer att få barn ung, men jag blev gravid redan som nittonåring och därefter skulle jag inga fler barn ha eftersom jag upplevde förlossningen som väldigt jobbig. Men 1 ½ år senare hade vi fått barn nummer två. Jag är så här i efterhand väldigt glad och tacksam att jag fick mina barn tidigt och tätt även om det inte var planen. När jag och min man är 40 år har vi två vuxna barn vilket känns väldigt bra. Älskade småbarnsåren men nu när de är större älskar jag den här tiden mer och har svårt att se att jag skulle kunna börja om igen med blöjor, dagis, vakennätter, barnvagnar etc. Nu är barnen 8 och 10 vilket jag tycker är väldigt härliga åldrar. De blir mer och mer självständiga men har ändå fortfarande ett stort behov av oss föräldrar:-) Det har säkert sina fördelar att få barn senare i livet men i och med att jag fick mina tidigt så är jag inte så sugen på att ge dem syskon när det själva är tillräckligt gamla för att få egna barn:-)

#8 - Ida

Anledningen till att äldre kvinnor får upprepade missfall är ju ofta att deras kroppar helt enkelt inte är i skick att bära fram barn längre. Det pratas det ju en del om. Men något som det inte pratas om är att män som är äldre och skaffar barn löper större risk att få barn med ex. psykisk ohälsa och andra "defekter". Detta på grund av mutationer i generna på spermierna. Anledningen till att det inte praras om kan man ju spekulera i, men antagligen ska väl inte männen avrådas från att sprida sin säd. Det är ju deras mänskliga rättighet. Skammen ska ligga på kvinnorna om det föds barn med funktionsvariationer eller om barnen inte överlever.

#9 - Petra

Jag fick mitt yngsta barn (yngst av 4) när jag var 44 år så här är en mamma med erfarenhet av att både vara en yngre bebsimamma och en äldre! Och jag kan berätta att själva graviditeten var inte en dans på rosor, stor skillnad på att vara 20-nånting. Inte att jag hade ont direkt men såå trött och illamående nästan hela graviditeten. Men det är ju bara 9 månader av livet. Men sen - att få en bebis igen var heelt fantastiskt. Jag njöt av varje sekund och tog vara på varje minut. Med erfarenheten jag har så var jag inte orolig eller stressad över någonting utan det var bara heaven helt enkelt. Tänk att få möjlighet att uppleva allt detta en gång till! Att gå igenom en förlossning och komma hem med en sån liten ljuvlig gosig baby. Nu har jag har tonåringar som hjälper mig med min busiga toddler och de avgudar honom och gör det så gärna. Ingen syskonrivalitet så klart med den ålderskillnaden utan lillebror är hela familjens älskade lilla maskot. Själv känner jag mig cool och stark och lite speciell som fixade detta! De flesta runt oss har äldre barn och med barn som är så stora och som klarar sig själva på egenhand (och helst hänger med vänner ) så blir det ganska tomt och ensamt helt plötsligt. Mycket tankar på vad de gör och även på vad ska vi göra nu utan barnen? När man bara är två igen på helger och kvällar. Jag själv känner mig yngre nu än innan jag blev gravid och stark som en oxe. Jag har fullt upp så klart men på ett bra sätt. Har liksom inte tid att noja om sin egen ålder, och att barnen plötsligt blivit stora och sånt man gjorde innan bebis. Jag tycker att få barn senare bara har varit positivt på alla sätt. (Sen att jag är en gammal mamma till min pojke spelar ingen roll så länge jag får vara frisk. Att få barn tidigt är ju tyvärr ingen garanti för någonting eller automatiskt så att du får vara med och finnas där för barnen längre.) Stort Grattis till Charlotte! Hon har en magisk tid framför sig - även om själva graviditeten är öken:)

#10 - Sabina Johansson

Har själv en pappa som var född 1944 och en mamma som är född 1976 som blev föräldrar till mig 1995. Så är vanligare en vad man tror. Men synd det tråkiga är tyvärr att man inte får ha sin förälder vid sin sida lika länge när man har äldre föräldrar. Det är väl det negativa med att få barn för sent. Har själv mist min pappa pga ålder i på tok för tidig ålder inte kul :(

#11 - Malin

Vi ville ha barn när jag var 28, men lyckades vid 34 och nu nyes vid 38. 8 graviditeter som gav två fantastiska barn. Hade gärna varit yngre men är extremt tacksam att det funkade, och dessutom på det ”naturliga” sättet.

#12 - Hanna Karlsson

När jag är fyrtio kommer äldsta grabben vara tjugo. Det är liksom ingen ålder alls. Ett missfall fick jag när vi ville ha barn nummer två. Kommer fortfarande ihåg vilket beräknat förlossningsdatum det barnet skulle få och minns även hur ont det gjorde. Tänker på de kvinnor som får samma upplevelse gång på gång. Fruktansvärt ju!

#13 - Anonym

Tycker det är med ålder å barn är en så uttjatad fråga. Vad spelar der för roll egentligen? Det viktiga är ju att man kan ta hand om barnen som kommer och att det är efterlängtat. Alltid kommer diskussioner upp så som ”jag är så glad att jag va 20 när jag fick mitt första barn - nu får jag va en ung mamma” vs ”jag är så glad att jag va 35 när jag fick mitt första barn - nu är jag mogen och kan ge dem en stabil uppväxt”.

Lite samma som när man skaffar syskon: när ska man skaffa, vad är optimalt? Vi har 18 månader mellan våra. Får ofta frågan om det va planerat. Och ja det va extremt planerar. Hade inget att göra med att ”få småbarnstiden” överstökad. Det hade att göra med att vi ville! Samma gäller väl Charlotte. Hon hade wn längtan. Å det är väl det viktigaste. Tror hon kommer klara detta galant. Att sen hon kommer va 63 när barnet är 20 - vad gör det? Hon kanske blir en oerhört pigg 63 åring. Mycket kan hända livet, bara för att man får barn tidigt är det ingen garanti på att man får vara frisk ä stark. Så alla ni som funderar på ålder, syskon osv. Gör det som känns bäst för er å njut av det ni skapar. Sen tycker jag faktiskt att ni kan strunta i hur andra lägger upp livet.

#14 - Anonym

Jag fyllde 43 förra veckan o mina barn är 11 o 9. Ibland kan jag bli irriterad på det är så mycket prat om ålder. Det är ju inte bara åldern som spelar in, man vill ju hitta rätt man att få barnen med också! Jag träffade inte min man förrän jag var 28 och vi bodde i olika länder några år innan vi äntligen kunde bo på samma plats o bilda famij.