bloggkommentatorerna

Ensam i natten
Elsa Billgren har skrivit ett inlägg under sen natt/tidig morgon, som verkligen lyckas illustrera hur annorlunda allt kan kännas på natten. Man är inte samma version av sig själv som mitt på dagen. Känslorna och tankarna kan vara totalt annorlunda mot annars. Vissa mår ju extra bra på nätterna, och vill därför inte gå och lägga sig. Andra är livrädda för att vara vakna på natten. Elsa mår inte bra. 

Hennes inlägg börjar ganska mörkt om hur svårt hon tycker att det är att vara mamma till en tvååring jämfört med en bebis. Bra att skriva om, tror jag, för de flesta tror nog att det är tvärtom, och upplever det också så. Men det Elsa skriver om hur utmattande det är att ta hand om ett barn och samtidigt jobba är också verklighet. Intressant med just hennes jobb inom sociala medier, som ju mycket bygger på att hålla igång ett spännande liv, samtidigt som man har ansvar för ett barn, det kan vara svårt att kombinera. Sen är amningen vid fyra-fem-tiden på morgonen tuff. Elsa får ångest av det hon läser på Facebook, för det känns som att hon missar saker, och hon jämför sig med folks framgångar.

Men hon får maken att påminna henne om vad som är bra, och hon landar i sommarhuset på Gotland och det låter helt underbart. Elsa ser framemot att åka dit, och lille sonen mår bra och utvecklas som han ska. Elsa läser igenom det hon skrivit och inser att allt nog är normalt, och nu är det morgon. 

Jag skulle vilja läsa fler inlägg skrivna mellan kväll och morgon. 

Trivs ni nattetid eller inte?

//Mia
#1 - AJ

Jag jobbar natt med sjuka barn. Allt är på något märkligt sätt annorlunda. Om jag ska jämföra med dagjobb så blir nattpersonal tightare och öppnare med varandra. Vi blottar oss och gensvaret är mjukare. Natten gör att man känner sig sårbar men ändå stark. På min arbetsplats är nattpersonalens ansvar större än på dagen, vi fattar fler beslut själva och det är krävande men också stärkande. Jag tror att patienter avlider oftare på natten, det är iallafall min erfarenhet.

#2 - Anonym

Kan vakna mitt i natten och ha råångest. Sen kommer morgonen och allt är bra igen!! Alla känslor blir sp mycket starkare på natten

#3 - Hanna

Jag skräms av natten! Är morgonmänniska utan dess like och vaknar i princip alltid med gott humör. Ångesten kommer när kvällen börjar lida mot sitt slut och natten närmar sig... tankarna blir så stora. Förstorade. Rädd för att vakna upp mitt i natten med förstora livsfrågor. Känner mig så liten och ångestfylld på nätterna. Why?

#4 - Karin

Har en 7 dagars gammal bebis hemma. Har ångest inför nätterna, dom är SÅ långa i och med att bebisen sover kasst på natten. Man känner sig så himla ensam och liten på jorden...

#5 - Julia

Jag gillar inte heller natten, allt blir mörkare. Jag är så avis på hur folk - i alla filmer och serier (!)- smyger upp mitt i natten/sent på kvällen om dom inte kan sova och så tar dom nått att äta! Ofta råkar också nån annan komma ner samtidigt som har svårt att sova. Ser ju alltid så hiimla mysigt ut :D

#6 - Alexandra Eriksson

Till Karin #4: Håll ut det blir bättre! Jag minns det där om hur ensam och trött man känner sig, och kan inte lägga ifrån sig bebisen utan att den vaknar. Netflix räddade mig, samt andra mammor som också är uppe som man kan smsa med. Jag gjorde iordning mig ordentligt inför natten medan pappan hade bebis och liksom mentalt ställde om. Dukade fram allt jag skulle behöva och gjorde mysigt. Sedan kändes det lite bättre! Och den tiden när man är uppe så extremt mycket på natten är ändå ganska kort (även om det inte känns så nu). Försök njuta av bebisgoset om du orkar. Heja dig!

#7 - Agnes

Jag älskar natten, är nog den exakta definitionen av en nattuggla. Hur trött/risig jag än har varit under dagen blir jag alltid pigg framåt kvällen. Kommer in i en helt annan sinnesstämning och vill aldrig gå och lägga mig, utan får "tvinga" mig till det. Ganska konstigt det där egentligen.

#8 - Carro Blomqvist

Jag föredrar att jobba natt framför att jobba dag, även om jag skulle behöva jobba dag med tanke på min sjukdom (Bipolär). Men jag brukar alltid vara piggare på natten än på dagen men det varierar såklart.

#9 - Sassa

#4Karin #6alexandra här är en annan som också gick av och an om nätterna. Förskräckligt jobbigt i början...eller egentligen alla nätter men man vänjer sig. Och som Alexandra skriver så blir det lättare om man mentalt förbereder sig.
Sen plötsligt en natt så är det inte nödvändigt att gå runt med den lille. Jag saknar det inte men ser tillbaka på det med värme och glädje. Alla perioder är speciella<3

#10 - P

Jag är precis som #7, plågar mig igenom dagarna och när jag äntligen ska få gå och lägga mig så vaknar jag till liv istället med världens energi och kreativiteten sprudlar och jag får så mycket inspiration inför livet, som när morgon kommer är som bortblåst på grund av att jag är alldeles utmattad och trött hela dagen, oavsett om jag gått och lagt mig i god tid eller inte. Det är alltid på kvällarna alla idéer om att flytta utomlands, resa jorden runt, jobba med drömprojekt osv kommer, alla de här sakerna jag verkligen drömmer om att göra men inte klarar av att göra något aktivt mot för att nå under dagarna :(

#11 - L

#7 Agnes och #10 P, jag är precis samma! Hatar t.ex. att prata i telefon och ett samtal som jag skjutit upp en hel dag kan kännas som piece of cake under natten när jag är helt trygg, glad och nöjd. Men då kan man ju inte ringa sina samtal. (Sen när jag vaknar upp på morgonen igen så fattar jag inte hur jag någonsin kunde tycka det kändes enkelt att ringa det där samtalet)

#12 - Karin

#6, #9 Tack för era ord! Jobdet här är barn nr 2 och det var samma lika ned nr 1. Med honom fick jag förlossningsdepression pga sömnbrist, men det känns bättre nu ändå för som ni säger: det går över! Och det är sista barnet så behöver aldrig göra om det.
Och tack gode gud för att det börjar bli vår nu med så livet generellt börjar kännas enklare 😊
Och tack för era tips!

#13 - M

Natten är speciell för mig. Jag älskar tystnaden och mörkret. Dessutom är väl att ligga i sängen typ det bästa som finns? Varmt och mysigt. Önskar ofta att jag inte behövde sömn, så att jag kunde vara uppe hela natten. Tyvärr är jag en sådan person som känner att jag inte kan sova bort hela dagarna, vilket leder till att jag ofta inte sover tillräckligt (är upp sent och går upp tidigt) (är student, så har inte jättemånga tider att anpassa mig efter, hehe). Det är inte ultimat.