bloggkommentatorerna

Kärleken
Annika Leone skriver så fint om sin förälskelse. Man blir varm i kroppen. ❤️

Jag är besatt av kärlekshistorier. Riktiga och fiktiva spelar ingen roll. Det är så fint att höra på och läsa om människor som är kära. 

Det bästa med kärlekshistorier är stunden när ett par förstår att de har samma känslor för varandra. Den tornadon av känslor i kroppen som det rör upp är obeskrivlig. 

Kan inte ni berätta här i kommentarerna var ni är just nu i kärlekslivet? 😍

//Anna-Maria
(null)

#1 - I.

Ligger i skilsmässa.

#2 - Ida

Gifter mig om 3 månader :) Vardagen rullar på som vanligt med jobb, studier och hushållssysslor men plötsligt kommer vi på att vi ska fira vår kärlek och vardagen blir alldeles pirrig, berusande och förväntansfull! Som att vara nykär men med ett djup och tacksamhet över att ha funnit varandra.

#3 - Jessica

Jag har varit tillsammans med min kille i nio år - sedan vi var 14. Idag bor vi ihop och livet rullar på, men ibland blir så helt knäpp över hur lycklig jag är! Vi har det verkligen så bra nu, och jag är så löjligt kär fortfarande att jag nästan skäms när jag pratar med min mina tjejkompisar om det!

#4 - Annika

Har varit ihop med min kille (man! Han är ju min man nu!) i 12 år. Nyförälskelsen är borta sen länge efter så många år tillsammans och två småbarn. Men mellan matlagning, blöjbyten, magsjuka, vabb, inskolning, avslag, förlossningsdepp, vardag, sömnbrist och galenskap så finns den där. Kärleken. Tryggheten. Min bästa vän. Om 2 veckor ska vi iväg ett dygn bara vi 2, ska bli så jädra härligt.

#5 - Karolina

Precis börjat träffa en kille som på så många vis är min motsats och på så många vis är vi helt lika. Vi vill samma med livet, bo med massa barn och djur i ett litet hus på landet. Sen är han lågmäld och tyst, lite långsammare och jag pratar för mycket och tar all plats. Jag känner mig som hans Sonja om han är Ove. Vi får se vart det här leder. :)

#6 - Anni

Varit tillsammans i nio år. Kämpade för att få barn i fyra år varav jag drogs med en depression pga av detta. Sen en tuff graviditet och ett tufft första år med vår lilla tjej. Just nu kämpar vi för att hitta tillbaka till varandra efter flera års tvångslag, sorg, depression, frustration som nu kampas med sömnbrist, översvallande kärlek för dottern och tiden att hinna med sig själv. Men vi kommee ta oss igenom detta med ❤️

#7 - Anonym

Jag vet inte själv, känns det som. Varit ihop i över tio år, inga anhöriga i närheten vilket betyder ingen avlastning, massa pusslande med barn mm. Vi har helt tappat gnistan och glädjen och jag upplever att han inte bryr sig. Men alla förslag om tex parrådgivning förkastas. Vet inte hur länge man ska leva så här? Ni som har barnvakt ibland , njut! Vi har inte varit på dejt på två år...

#8 - Johanna

Jag älskar också kärlekshistorier! Vill verkligen tipsa om en helt underbar kärleksroman, En allvarsam lek (The hating game) av Sally Thorne. Man blir kär av den!!

#9 - M

Jag har på sistone kommit väldigt nära en person som på något magiskt sätt står ut med mig och till och med verkar tycka att jag är rätt... jättebra! Jag vet inte hur det kommer att utvecklas vidare, men det är underbart att ha en person som alltid finns där och som man också alltid VILL ha där. Instinktivt kommer dock direkt den där rädslan att förlora den här personen fram. För sannolikheten att en relation kan sluta som i sagorna känns inte stor, eller hur? Det går väl inte? Hur som helst ska jag njuta av pirret så länge det varar.
/Extrem pessimist

#10 - Anonym

Separerad. Exet otrogen med vår sons lärare. Jag slängdes ut.

#11 - Ellinor

Jag och min kärlek har varit ihop i snart sju år, gifta i snart tre år och föräldrar sen i oktober. Kan inte tänka mig någon annan att dela livet med (vet ju förvisso inget annat), men det har aldrig varit något velande från något håll! Allt har varit självklart sen start, men såklart inte utan tjafs om vardagliga saker. Tänker lite att det handlar om att hitta någon man inte vill vara utan, men också någon man kan tänka sig att stå ut med, haha!
Status just nu: tröttare än någonsin, men börjar sakta men säkert hitta rätt i våra nya roller och rutiner som liten familj! Aldrig älskat honom mer, att se honom med dottern är det finaste någonsin. Kan dock ibland känna lite sorg över att jag (förmodligen) aldrig kommer få uppleva den där pirrande, nykära känslan igen!

#12 - K

Träffar en kille sedan början av året. Dejtar men pratar inte riktigt känslor. Så svårt att veta exakt. Bor i olika städer men försöker ses 2-3 gånger i veckan. Får se vart det leder. Svårt när man har svårt med kommunikationen :/

#13 - Anonym

Ska i morgon på en första dejt! Eller? Vad jag hoppas men inte är helt säker på är en första dejt. Det slog gnistor på jobbet och jag tog helt olikt mig själv ett initiativ. Pirrigt!!!

#14 - Fnulan

Just nu går all min kärlek till tankarna på mitt lilla barnbarn som kommer om ÅTTA veckor. Större kärlek har jag nog inte upplevt <3
Kramen

#15 - Kari

Jeg er forelsket i læreren min og jeg tror at der er noe, men det er jo umulig å vite. Hvis hun liker meg tilbake, så er det over et år til jeg slutter å være hennes student. Noen dager lengter jeg meg hjel, men andre dager kjenner jeg at det kanskje er like greit å være alene en stund. Det er ikke så lenge siden jeg avsluttet mitt forrige forhold. Og jeg lurer iblant på om hun bare er en mental rebound, selv om jeg egentlig fikk følelser for henne allerede i høst, altså lenge før det ble slutt. Men jeg ser henne kun tre ganger per termin, så jeg har liksom hatt tid til å "glemme" henne litt imellom hver gang, så det har ikke vært på "ordentlig" før nå. Men det er pang i magen og hjertet hver gang vi ses! Akkurat nå lengter jeg meg hjel og må sjekke Instagrammen hennes mange ganger hver dag selv om hun bare oppdaterer en gang i måneden. Jeg finner nesten ingenting om henne når jeg googler. Har sett gjennom hennes profilbilder på Facebook hundre ganger. Hvem ER hun egentlig??

#16 - Therese

Varit tillsammans i 4 år. Planerar att förlova oss i år, och försöker samtidigt att bli gravida. Känns som det väntar en spännande framtid för oss båda.
Älskar honom mer än allt annat, nu är vi ifrån varandra 1 vecka, men jag tror att det kan vara bra för oss, nyförälskelsen kanske kommer tillbaka när vi träffas igen.
Han är min bästa vän, och min trygghet i livet.

#17 - Pam

Jag var nyligen på Tinderdejt med en kille jag skrivit med i en vecka. Jag hade inte så höga förväntningar egentligen, men när vi träffades var han helt otrolig. Det var som att någon bara ryckt mattan undan fötterna på mig. När jag cyklade hem var jag helt rusig av hur fin han är, det är en lång jävla uppförsbacke hem som brukar göra ont i låren, men jag var så fylld av eufori så jag trodde jag skulle explodera och kunde antagligen cyklat som en galning hela natten. Benen bara gick av sig själva. Fattade såklart att den här crushen blir hård, men det är ju det som är najs.

#18 - Anna

Älskar min man som inget annat men muttrade precis "jävla idiot" efter honom när han gick ut genom dörren. Inre så han hörde dock. Men han fattar ju inget av allt som jag inte säger. Ni vet vad jag menar. Men, han är mitt liv och jag kommer förlåta honom för hans begränsade kapacitet att läsa mina tankar...❤

#19 - Anonym

Varit tillsammans i fem år, gifta i snart tre, har två små barn. Våren har varit så tuff. Min man pluggar men utan CSN och nu blir jag kanske av med jobbet. Är föräldraledig några månader till men har ingen aning om ad som händer sen. Den här osäkerheten om framtiden är hemsk och påverkar oss sjukt mycket. Min man har inte världens bästa inställning alltid och ser ofta glaset halvt fullt och jag är helt klart den starka av oss men just nu är jag så jävla less på allt. Flera gånger tänk på vad skulle hända om vi separerar men varenda gång landar jag i att jag kan inte leva utan honom. Han är min själsfrände och vi måste bara ta oss igenom det här. De kommande åren kommer vara tuffa ekonomiskt men snart får vi iallafall besked om mitt jobb och förhoppningsvis så lättar det värsta då men hua, det är tufft nu alltså.

#20 - M

Jag tycker mitt och min mans förhållande känns lite ”överflödigt” sen vi fick barn 😅 Alltså barnet uppfyller alla behov av närhet tycker jag, när mannen väl är hemma vill jag ha tid för mig själv och avlastning istället för mys på soffan. Passion och pirr har jag inte känt med mannen på säkert 5 år (vi har varit ihop i 8 år). Vi är ett praktiskt välfungerande team i vardagen, men tyvärr ingen himlastormande kärlek, det vore härligt att få uppleva det med en man igen någon gång i framtiden...

#21 - Sarah

Har äntligen fått killen jag trånat lite efter under två års tid. Däremellan har jag haft kortare relationer men han har alltid funnits där att pussas med på fyllan. Alla våra vänner har väntat på det här, att vi ska skärpa oss och bli ett par. Och i oktober förra året så bestämde sig min kille för att dyka upp hemma hos mig (första gången vi träffades nyktra) och sen dess är det vi.
Han plockar ner mig på jorden när jag försöker tjafsa om oviktiga saker och han kramar mig hårt på nätterna.
Så glad att han är min, att det faktiskt blev vi två. :)

#22 - Amanda

Jag har varit tillsammans med min kille i 4 år. Vi har varit sambos i snar 1. Känt varandra i 9 år. Men vi blev kära i varandra första året vi lärde kännas, men jag vågade inte satsa för jag tyckte att han var för snygg (???) plus att han var min dåvarande bästa kompis ex och det är som vi alla vet förbjuden frukt. Jag valde en annan (läs fel) kille den sommaren, men sen blev det äntligen vi!
Vi har börjat prata bebis. Mååånga utav våra kompisar fick förra året och ja, jag påverkades väl. Samtidigt som jag hela tiden har känt att han är den rätta! Så varför inte =) Han är med på detta tåget nu och vi ska väl snart börja försöka på riktigt. Känns så himla spännande men samtidigt skrämmande! Annars letar vi hus, och har gjort det sen vi blev tillsammans ungefär. Inget aktuellt har kommit upp trots att vi har varit på många visningar. Men det kommer, det tvivlar vi inte på!
Jag har följt den här bloggen bara något år, men kan inte ni berätta hur ni träffade era partners? =) KRAM.

#23 - Mars

Jag och min man han varit ett par i snart 20 år. Vi tog tid på oss att bli kära, det var lugnt och försiktigt och när vi väl bestämde oss så var vi väldigt säkra, trots att vi var unga.

Vi har småbarn nu, och lever ett okomplicerat liv. I relationen är vi mer i fas än någonsin, tycker jag. Barnen har gjort oss bättre på att kommunicera, på att vara mer raka och tydliga med varandra.

Och jag älskar honom. Innerligt.

#24 - B

Är 30, har aldrig varit kär. Träffat en person nu i två månader och känner NÅGOT som kanske kan utvecklas, vet inte vad men det är så sjukt läskigt. Och ganska härligt men ändå mest läskigt.

#25 - Fia

Jag är så otroligt nykär i min lilla son som är snart två veckor, jag nästan spricker av kärlek och känner mig så glad för att just denna pojke kom till oss. Min kille är den mest underbara man, när jag ser mina två pojkar tillsammans så slår mitt hjärta extra hårt ❤️

#26 - Ci

Dejtat en kille lite över en månad och är så nykär som det går att bli, visste andra gången jag träffade honom att det var helt rätt, känns underbart och jätteläskigt!

#27 - Sofie

Jag och min sambo har varit tillsammans i ungefär 2år. Nu har vi precis fått barn och ligger fortfarande på BB. Förälskelsen är enorm, så att det svämmar över, både till honom och vår son. Kan inte beskriva det bättre än så just nu.

#28 - Aina

Vi gifte oss i somras och fick barn i november. Det är så fint att vara tre nu och vi försöker att hinna med en puss, en kram en strykning över ryggen ibland. Men mycket handlar om bebisen nu. Vi har pratat om att vi snart ska våga oss på en dejt på tumanhand och det känns alldeles pirrigt!

#29 - Anonym

Gud vad härligt att läsa era berättelser. Tack för att ni delar med er.❤️

#30 - J

Har varit tillsammans med min kille i 3 år. Vi träffades för 15 år sedan och det var kärlek vid första ögonkastet från min sida. Vi dejtade lite men det rann ut i sanden. Jag blev tillsammans med mitt ex och han i sitt, vi var ifrån varandra i typ tio år, fick barn på var sitt håll. Sen blev vi singlar samtidigt och vi har varit tillsammans sen dess. Jag är fortfarande nykär. Vi bor 20 mil ifrån varandra pga barnen men har en stuga ihop som vi ses i på helgerna.

#31 - Anonym

Jag och min man kommer från två mindre orter som ligger i närheten av varandra och gick på både högstadiet och gymnasiet samtidigt (han två årskurser över mig) men vi "såg" aldrig varandra under skoltiden. Sommaren jag tog studenten (för tretton år sedan i sommar) dansade vi in i varandra på en krog i grannstaden och blev kära. Hade en helt fantastisk sommar tillsammans. Men han var osäker på ett förhållande och kom fram till att han inte hade plats för mig i sitt liv som då bestod av fotboll, hans rockband och plugg på högskola. Jag flyttade hjärtekrossad från orten, kom tillbaka ett år senare, träffade en kille med spelmissbruk som gjorde mitt liv till skit. Hösten för tio år sedan sprang jag på min man på en fest och kände att jag hade massor av känslor kvar för honom. Det hjälpte mig att ta mig ur förhållandet med spelmissbrukaren. Efter det började jag och min man träffas igen lite smått, tog det väldigt försiktigt och skyndade ingenting. Det var mycket tveksamheter från bådas håll. Efter några månader bestämde vi oss i alla fall för att satsa fullt ut på varandra och det är det bästa jag har gjort. Idag är vi gifta, har två barn och hus. Jag tittar ofta på honom och tänka på vilken tur jag har som hittat rätt. Vi är fortfarande väldigt kramiga, håller fortfarande handen och pussar varandra godnatt (och har ett ganska aktivt sexliv för att vara småbarnsföräldrar). Jag kan bli löjligt stolt över honom när han gör något bra (vilket händer typ jämt, han är ett sånt där unikum som verkligen kan och är bra på allt). Älskar honom så ofantligt mycket och tycker (obs, ej helt objektiv bedömning) att vi har det ultimata förhållandet! Vi gillar varandras sällskap och har skaffat gemensamma intressen (utöver barnen), men är samtidigt noga med att ge varandra space och möjlighet att göra saker på egen hand. Hoppas att vi båda fortsätter känna som vi gör för varandra nu livet ut!