bloggkommentatorerna

Kvinnliga företagare visar sovrummet
Hos Trendenser läser jag om bristen på feminism inom inredningsreportage. Frida Ramstedt har noterat att hur entreprenören bor är betydligt viktigare i intervjuer med kvinnor än med män och tycker att "man väldigt sällan får se affärsmän sitta uppkrupna på sina diskbänkar medan de reflekterar över valet av beslag i det nyrenoverade köket samtidigt som de berättar om sina framgångsrika företag / karriärer i helt andra branscher sådär lite i förbifarten". 

Frida länkar till ett instainlägg av Nina Åkestam, som går steget längre. Hon pekar på det problematiska i att låtsas som att kvinnors småföretagande kan finansiera topprenoverade Östermalmsvåningar med designmöbler i hundratusenkronorsklassen, när det snarare är en make eller ett arv som betalat de svindlande summorna. 

Det här låter möjligen förminskande mot företagande kvinnor, men visst ligger det något i det? Jag vet inte hur många reportage jag läst i inredningsmagasin, mammatidningar eller någon annan typ av livsstilsmagasin, som handlat om en kreativ kvinna som tillverkar smycken, hattar eller ekologiska tygväskor eller målar tavlor eller stylar stjärnor och som verkligen inte bör kunna plocka ut en lön som täcker kostnaderna för en innerstadsvåning för 20 miljoner (och inte hälften heller, om maken tjänar samma). Den kreativa, konstnärliga branschen, med få eller inga anställda och ett namn som inte är känt bland allmänheten ger knappast mer än hårt jobb och förhoppningsvis en tillfredsställelse och lycka över att få skapa det man mår bra av. Det borde jag ju också inse, men jag fattar aldrig sånt när jag läser. Jag tänker alltid: "oj, vad det går bra för folk", även om det är en chans på miljonen att man blir riktigt jävla snorrik på att göra egna smycken. Nästan inga andra småföretagare blir heller tillräckligt täta för att bo sådär flott. 

Nina Åkestam är forskare och menar att denna typ av förhärligande reportage måste upphöra, för det handlar om att ge läsare falska förhoppningar. "För som kvinna idag är det otroligt mycket lättare att nå ekonomisk stabilitet genom ett arv eller en framgångsrik partner, än genom arbete. Det är bedrövligt, men det är sant. Historier som låtsas som något annat är inte empowering. De är nedvärderande av kvinnors faktiska kamp för ekonomisk frihet, varje dag."

Fy fan, vad sorgligt. Och Nina Åkestam har fått otroligt mycket medhåll under inlägget. Men jag känner på mig att det kanske kommer bli mothugg här. 

//Mia
#1 - Johanna

Håller verkligen med Nina. Har själv växt upp med småföretagande föräldrar och vet hur mycket man måste arbeta för lite pengar.

Gäller väl även influencers i viss kategori med stora vita hem. Finns ju även influencers som kommer från hem med stort kulturellt (och säkert även ekonomiskt) kapital, klart det är enklare att få jobba med vintageklänningar, skriva böcker, bygga livsstilsimperium, osv, då. Och ja, innan nån säger nåt, klart dessa människor också jobbar hårt! Men att vi har olika förutsättningar att leva vår dröm kan ju ingen knappast förneka, och det borde vi kanske prata mer om?

#2 - Snurre

Men hon är ju forskare inom ämnet så hon kan så klart backa upp det med. För övrigt var det pga hennes inlägg som Frida skrev sitt, inte tvärt om. Nina är så jäkla grym.

#3 - Anna

Hade tänkte skriva något mothugg, men har så svårt att formulera mig. Läser aldrig intedningsreportage så kan liksom inte relatera alls. Och kanske därför jag inte tror detta är ett hot mot feminism eftersom är rätt få kvinnor som är intresserade av just inredning. Har andra karriärförebilder.

#4 - Lisa

Svar till #3: Tycker inte alls att det låter bekant att ”få kvinnor är intresserade av inredning”. Jag skulle säga att alla kvinnor jag känner utom ett fåtal undantag är antingen intresserade av inredning eller åtminstone känner sig tvungna att inreda på ett visst sätt. Sen handlade ju inte detta om inredning utan att kvinnans karriär ska kopplas ihop med hennes hem
Istället för hennes person och det hon faktiskt utövar i sin karriär. Och problemet med att många kvinnor lever på sina män eller arv och låtsas som att de tjänar alla sina pengar själv.

#5 - C

Jag är så otroligt jävla glad och stolt att jag har uppnått min ekonomiska stabilitet helt själv. Så skönt att kunna dra runt mig själv och min livsstil helt oberoende av någon annan, och då lever jag precis som jag vill.

#6 - Tove

Ekonomisk stabilitet tänker jag dock inte på som att ha några lyxvåningar och kunna plöja hur mycket som helst på resor och designmöbler utan snarare att ha ett OK betalt heltidsjobb, som räcker till mat, räkningar, nöjen och sparande osv men inte lyxkonsumtion. Det har ju inte supersvåra att uppnå för de flesta kvinnor, eller? Eller ja det finns ju mycket kvinnodominerande yrken där lönerna är så långa att det är tveksamt om man kan ni ekonomisk stabilitet, typ inom vården.

Men håller med om grundresonemanhet.

#7 - Anonym

Jag skulle nog påstå att det finns många kvinnor som har en livsstil som inte skulle kunna upprätthållas om dom var tvungna att betala för den själv. Så jag känner som ”C”, är också stolt över att kunna finansiera mitt eget liv, visserligen med ett helt vanligt jobb men tursamt nog ett ganska välbetalt ett.

#8 - Anonym

Det är väl också lättare att nå ekonomisk stabilitet för män om de ärver eller gifter sig rikt? Minns att det var i nyherna för några år sen, där framgångsrika män förklarade att det aldrig funkat utan rejält med startkapital hemifrån.
Sen låtsas väl många småföretagare vara mer framgångsrika och upptagna än de är? Fast för rika kvinnor blir det kanske ibland mer en alibisysselsättning för att det inte längre är fint att bara vara hemmafru. Och de hinner konstigt nog med långresor, spahelger, hus på landet och en uppdaterad garderob samtidigt (plus tre barn). Dessutom syns de oftare i tidningar för att de har bättre kontaktnät.