bloggkommentatorerna

Njutning
Inledningen av det här inlägget av Elaine talar till mig. Hur är du? Som Gustav som vill göra en massa saker, utveckla sig själv bland annat. Eller som Elaine, som vet att din bästa tid är nu, eller oavsett, njuter av nuet?

Jag känner mig otroligt misslyckad när jag läser det, för jag känner mig ibland ganska rastlös, som Gustav, fast med det stora minuset att jag inte vet alls vad jag vill. Allting känns bara tråkigt. Men ibland är jag som Elaine, några gånger varje dag tror jag. Då luktar jag i min dotters hår, när hon sover bredvid mig, eller lyssnar väldigt intensivt på vad min son berättar och ställer en massa följdfrågor och tänker att det är otroligt, hur mycket han förstår och reflekterar, eller så ser jag när de leker med varandra och plötsligt stannar upp och kramas. Då blir jag lycklig, OCH känner ett enormt vemod och en stor skräck över att allt ganska snart kommer vara förbi. Det är väldigt svårt att njuta av nuet när man samtidigt fasar för framtiden. 

//Mia
 
 
#1 - Hanna Karlsson

Jag är både och. Njuter av här och nu samtidigt som jag drömmer om allt jag vill göra. Både själv, med Rickard och med barnen.

#2 - Sonja

Livet är läskigt. Jag har tänkt på det många gånger senaste veckan... hur livet vore helt meningslöst utan Gud. Både framtiden och stunden. Är så glad för att han finns. Det hjälper mig att både njuta av stunden och ha nåt att se fram emot när stunden skrämmer mig.

Svar: Det låter helt underbart.
Hur är det med dig nuförtiden? Varför är bloggen borta? Det låter hetsigt när jag frågar känner jag, men det är av omtanke. Hoppas du och familjen har det bra!
//Mia
bloggkommentatorerna

#3 - Anonym

Jag är nog rätt duktig på att njuta i det stora hela. Av första koppen kaffe på morgonen. Av barnens kramar och rufsiga morgonhår, av god mat, av en fin utsikt. Har dock inte alltid varit så. Rusade på mer förut.

#4 - Åsa Aabakken

Det är svårt att leva i nuet. Jag tränar på det varje dag, det blir bättre med åldern. Ha en trevlig helg ♥️♥️♥️

#5 - Malin

Känner igen mig till 100% i det du skriver. Känner mig rastlös och längtar vidare utan att veta till vad - kommer på mig själv och försöker njuta av nuet istället, men så slår det mig att det kommer att försvinna och så blir jag nedstämd över det och så börjar det om 🤷‍♀️

#6 - Lollo

Sonja, folk undrar hur du mår och om allt är bra med dig pga din plötsligt försvunna blogg!

#7 - P

Sonja! Känner till din historia litegrann och har sett att du kommenterar mycket om gud osv, och liksom väver in något om honom i allt du skriver (av det jag sett). Jag undrar, tänker du på gud i samma utsträckning som det ser ut i kommentarerna från dig? Liksom att han finns med i varje tanke och att allt på något sätt återkopplas till honom?

Tycker det är fint! Eller blir det som att du liksom glömmer bort allt annat och bara fokuserar på hans delaktighet i allt, lite som konsumtionshetsen, folk bara tänker på grejer och pengar och Instagram när de gör saker? att du liksom bara tänker på gud? Du vet den där klassiska gudhetsen i samhället. ... Haha nej men förstår du frågan eller var den jättekonstig 🙈

PS: jag tror också på gud, på något sätt, har inte kommit underfund med på vilket sätt exakt men har acceptabelt att jag inte kommer veta det på ett bra tag ändå (hoppas jag!) så kanske inte ska grubbla så mycket :) för min egen del alltså! Tids nog lär jag få svar!

#8 - Anna

Åå...jag är som du... en känsla väntar i bakgrunden hela tiden på nåt annat och jag blir ledsen och nedstämd när jag njuter av mina barn, just för att det är så förgängligt. Allt rinner mig mellan fingrarna och jag älskar mina barn så mycket men med ett vemod som biter sig fast. Och det gör mig ledsen och får mig att undra om min kärlek inte är tillräckligt stark att överskugga vemodet..?

#9 - Sonja

Inte ett dugg hetsigt tycker jag! Jo det är så att bloggen (trodde aldrig att detta skulle hända mig!) (ganska dum timing också) (plus att det känns så 2011?) har blivit hackad. Och jag orkar inte sätta mig in i hur jag fixar det just nu eftersom jag födde barn måndags kväll med akut kejsarsnitt :) Sätter en smiley fastän det var rätt hemskt men jag kan säga att det gick bra och att både jag och den lilla sonen mår bra! Jag är något mörbultad men på bättringsvägen. Så nu är vi inne i bebisbubbla hela familjen. Tack för omtanken!

Svar: Grattis till bebisen! Trist med akut snitt, men skönt att det gick bra. Kram!//Mia
bloggkommentatorerna

#10 - Sonja

Svar till P (undra om du kommer läsa detta? :))
Ja jag tänker på Gud väldigt mycket! Han är för bra för att vara sann, förutom det att han faktiskt är sann, och då har det fallit sig så. Jag har ju liksom saknat honom i hela mitt liv (även om jag inte fattat att det är honom jag saknat) och så plötsligt får jag leva med honom. Jag håller på att lära mig att leva och se på livet på nytt nu, med honom med mig. Så jag är väl lite som ett utforskande barn eller nåt, och då blir det att han kommer in i nästan varje tanke. Han har förändrat mitt liv jättemycket, även om det mesta inte riktigt syns. Jag levde med en inre tomhet som var helt förfärlig.

Och nej jag skulle inte likna det med någon slags hetsande känsla. Mer som att man har träffat världens mest intressanta person och så kan man inte sluta tänka på den personen, vad den gör och vad den säger.

När du säger att du hoppas att du inte ska få svar på ett tag, menar du att du får svar när du dör då? För man måste ju inte vänta till man dör. :) Om man genuint vill veta så räcker med att man vänder sig till Gud och säger typ "om du verkligen finns, visa mig vem du är då". Jag hoppas att du gör det. Och om du redan har gjort det så har han nog redan nåt pågående för dig som visar sig tids nog. Men som ledtråd kan jag säga att det är Jesus som är svaret ;) Sen kan det ju va lite svårt att fatta vad som menas med det kanske men.. ja , hehe :)

#11 - Amelie

Sonja, grattis till bebisen! Kram

#12 - Anna

Men...vem är Sonja och varför ägnas halva kommentarfältet hos Bloggkommentatorerna åt henne och hennes läsare? Inte så snyggt, tycker jag.

Svar: Eh, va? "Inte så snyggt"? Hur kan det spela någon roll för dig vad som skrivs i all välmening i vårt kommentarsfält? Dessutom så märker du väl på engagemanget att det är många som undrar? Du har missat Hejsonja, men det ger inte dig rätten att be oss hålla tyst om henne, i VÅR blogg. Alltså..?
//Mia
bloggkommentatorerna

#13 - Laila

Anna: Sonja är bloggare sedan många år, kallat sig hejsonja. Det är väl ingen fara att några kommentarer avhandlar en annan bloggare ibland? Chilla.