bloggkommentatorerna

Var får gränsen för barn och smink?
Linda Hallberg skriver om smink och barn, vilket är en kombination man instinktivt studsar till inför, eftersom de flesta nog inte tycker att de hör ihop. Samtidigt så är man ju barn tills man är 18 och de flesta tonåriga tjejer sminkar sig. Linda tycker att barn endast ska hålla på med smink som en rolig grej, och inte som något måste. 

Mina första minnen av smink är att jag inte kunde låta bli min mormors systers hallonröda läppstift, som stod alldeles vid handfatet i badrummet hemma hos henne. Jag testade pyttelite, tyckte jag, och varenda gång upptäckte hon det så fort jag kom innanför dörren i köket. Hon skrattade luttrat åt mig. Det var väl i lågstadieåldern. Ungefär samtidigt smugglade min bästis ut sin storasyrras ljusrosa metallic-läppstift och tog med till skolan, och vi strök på lite och blev genast ertappade och uppläxade av vår konservativa fröken som tyckte att just barn och smink inte hör ihop. 

Det där var ju inte bara en rolig maskeradgrej, för lite berodde det ju på att vi tyckte att dessa lockande läppstift var så otroligt vackra. Vi ville testa något riktigt snyggt. Men det kändes inte destruktivt med smink för mig på den tiden ändå. Det var enbart roligt, men inget måste. Det blev det när jag var 14. 



Innerst inne tycker jag fortfarande att detta är otroligt snyggt.

Men när jag läser kommentarerna under Lindas inlägg så ser jag i alla fall var gränsen för länge sedan är passerad och det är när föräldrar med förpubertala döttrar kommer in i sminkaffärer och ber om hjälp för att barnet är blekt eller har ringar under ögonen. Att jobba för att dölja och göra om små barns ansikten är ju helt galet. 

//Mia
 
#1 - Hanna

Jag som var tonåring för 10 år sen var en av de få som inte ville ha smink, men min mamma tyckte jag skulle ha det. Tyckte det var jobbigt då hon fråga om jag inte ville ha mascara, varför jag inte ville göra så som andra tjejer och om att jag skulle kunna se piggare och fräschare ut.... kan säga att det kom en period på 4-5år då jag inte kunde komma ner till frukosten eller sova med mig partner osminkad.

#2 - Maria

Men åh! Jag med...i smyg så klart. Kommer bli en sådan där tant som ”fastnar” i ett årtionde...och går klädd som om det var 1996 for ever! (Även om jag idag klär mig lydigt tidsenligt men inte alls förstår det här med hål för axlarna på en långärmad blus??!!)

#3 - MD

#2 :D det där med nakna axlar är en 90-talsgrej som kommit tillbaka. Kommer ihåg att coola tjejen i Långben - the movie hade det och jag var så avundsjuk!

#4 - Sonja

Min dotter som är 2005a får ha mascara och kanske nån rouge om hon gör det diskret. Helst skulle jag vilja sätta stopp för det men barnen lever inte i ett vacuum och ibland är förbud bra, andra gånger inte.

Själv började jag sminka mig när jag var 16 typ. Och jag var inte bra på det. Har aldrig varit bra på det. Har aldrig tyckt det varit kul heller.

#5 - MY

herregud nu har hon börjat tjafsa om bröst den där sassa :( kolla hennes inlägg fy !!!!!!
https://nouw.com/sassabassa

#6 - Marion

Mitt första sminkminne är att jag fick en liten flaska med rosa nagellack av en kompis i födelsedagspresent i början av nittiotalet. Då jag inte var speciellt bevandrad i sminkkonsten så antar jag att jag inte riktigt visste vad det var. Men jag visste vad läppstift var! Så kletade på nagellacket på läpparna och så tryckte jag ihop läpparna som på tv. Så torkade de ihop! Fy sjutton så ont det gjorde att öppna munnen igen 😆

#7 - Marion

Mitt första sminkminne är att jag fick en liten flaska med rosa nagellack av en kompis i födelsedagspresent i början av nittiotalet. Då jag inte var speciellt bevandrad i sminkkonsten så antar jag att jag inte riktigt visste vad det var. Men jag visste vad läppstift var! Så kletade på nagellacket på läpparna och så tryckte jag ihop läpparna som på tv. Så torkade de ihop! Fy sjutton så ont det gjorde att öppna munnen igen 😆