bloggkommentatorerna

Hylla eller inte?
Igår var det som alla vet Fars dag. Många hyllningar över fantastiska pappor sköljde över oss. För vissa känns de här hyllningarna som en kallsup medan de för andra är mer en skön och varm våg av kärlek. Det går inte att förbjuda andra människor att lägga upp hyllningar på sina pappor eller män för att vissa inte har någon pappa, en usel pappa eller en värdelös och frånvarande pappa till sina barn. Jag blir glad när jag ser hur mycket fantastiska pappor och män därute (jag litar ju på att det är sant det som skrivs) för det inger hopp. 

Matilda Magnisson, Spiderchicks kollega, vinklade fars dag på ett annat sätt. Bra gjort. Det behövs också. Tänk vad många kvinnor som roddar en dag som denna men inte får tillbaka någon uppskattning när de ska bli firade. Att Matilda säger och bekräftar de som inte har allt det där som borde vara självklart är fint. Den sorgen det innebär att sakna det där är svår att förstå för de som inte är drabbade. Hur jävla oälskad man känner sig. Matilda visar med sitt inlägg stor empati för sina medmänniskor vilket gjorde mig varm i hjärtat. ❤️

Men som sagt så tycker jag att man borde hylla de bra männen. Det ger mig hopp inför mina barns framtid. 

//Anna-Maria
#1 - Ida

Jag har svårt att hylla min egen pappa. Inte för att han varit en dålig pappa med en 80-talist preferenser, men bra var han ju inte. Han jobbade heltid, sen tränade han jättemycket. Tog aldrig ansvar för hemmet och tillfällena han "fanns där" för att trösta, läxläsa, köpa kläder och det andra vardagliga är få.
Min egen man är betydligt mer involverad i både barn och hem, men bättre än en helt vanlig mamma är han ju inte. Det tycker jag är viktigt att lyfta, att de bra papporna inte är bättre än en halvkass mamma. De riktigt bra papporna kommer kanske upp i vanliga mammors nivå.

#2 - x

Roligt instagraminlägg!

Jag håller med om att man gott kan hylla både mammor och pappor på sina respektive dagar, uttrycka vad vi uppskattar hos varandra gör vi säkert allt för sällan och många föäldrar kämpar verkligen för sina barn. Men man KAN ju inte förneka att det är kvinnor som ägnar sig åt 90 % av hyllandet och firandet av sina partners, och även av föräldrar.

Och att standarden för att vara en bra pappa = älska sina barn. Kvinnors ögon tåras så fort en man sätter ord på att han älskar sitt barn, oh så vackert. Medan att vara en bra mamma är ett mål som kan tyckas i det närmaste ouppnåligt högt, skimrande där bland stjärnorna....

#3 - Bella

Fars dag har alltid gjort mig ledsen ända sedan jag var liten eftersom det påminner mig om vad många andra har och jag inte har nämligen en bra pappa. Men nu som vuxen kan jag känna dubbla känslor, både sorg över min usla "pappa" och glädje för alla barn som har det som alla barn vill ha och behöver!

#4 - U

Min älskade pappa dog när jag var sju år,65 år sedan!Då fick barnen göra farsdagskort i skolan och jag fick rita ngt annat!Hemskt!
Bra att visa till vardags hur mycket man tycker om varandra.Har en son som är en så fin pappa för sina fyra barn.Ett barn satte kl på ringning kl fem en vanlig skoldag för att bara komma upp o krama sin pappa o säga att han älskar honom,innan han gick o på sej igen!
Små fina gester för varandra till vardags är bättre än en upphaussad dag som känns så jobbig för många.

#5 - P

Min pappa är verkligen en riktig guldpappa! Jag blir alltid så glad och tacksam på både fars- och morsdag då jag blir påmind om att jag haft en fantastisk uppväxt med två delaktiga, närvarande föräldrar, som båda ställt upp enormt mycket för mig, både in good times och in bad times, stöttat och tröstat, båda har lagat mat, städat, skjutsat, förstått och hjälpt, stöttat och inte skuldbelagt, lyssnat, sett, fixat, donat, hjälpt med hemläxor, fått mig på rätt spår när jag hållt på att spåra, och totalt skämt bort genom att städa mitt rum åt mig (pappa gjorde detta nästintill dagligen pga jag var/är oförmögen att hålla ordning och han är nästintill pedant, haha) och öven genom att se till att jag hade det jag behövde, och lite till. Alltid sett till att jag har det bra och är trygg och vet att dom finns där. Mamma har nog haft tur som har haft en man som på ett så självklart sätt tagit på sig en så stor del av bördan. På många sätt har de antingen kompletterat varandra eller gjort tillsammans/"varannan gång". Jag är verkligen ledsen att inte alla barn har fått samma engagemang, och haft lika bra förebilder som jag, för det är verkligen guld värt. Känner mig helt grinig nu. Gud jag är tacksam över mina älskade föräldrar. ❤️

#6 - P

U, vilken underbart fin gest av ditt barnbarn ❤️ och dagar som den måste varit tuffa i skolan, stackaren ❤️ min mamma har nog upplevt liknande som förlorade sin pappa som 11 åring. Så fruktansvärt. Tycker du ju hade kunnat uppmuntras att rita något till din pappa i alla fall, vi vet ju inte, han kanske hade kunnat se det! ❤️ Stor kram till dig!

#7 - Elisabeth

Jag var nästan vuxen förrän jag insåg att alla inte vuxit upp i lika jämställda hem som mitt, trodde det var norm och blev chockade när kompisar berättade att deras pappor typ aldrig dammsög eller gjorde mat under deras uppväxt. Hos oss var det pappa som jobbade kortare dagar och närmare hemmet, så det va alltid han som t.ex. gjorde mat på vardagarna, var hemma med oss när vi var sjuka och deltog i föräldrasamtalen. Jag har fortfarande idag svårt att inte jämföra män med honom, kanske därför jag är 28 och singel, haha! Sedan har det absolut funnits problem i min familj också och det finns väl områden där mamma tagit mer ansvar, men jag har absolut en pappa som är värd att hyllas på farsdag och det är jag tacksam för.

#8 - Cornelia

Har en kass "pappa" som inte är värd namnet, vi barn kallar honom inte ens pappa utan använder hans förnamn. Farsdag har vi alltid firat hos mormor och morfar, med alla hans barn och våra kusiner då, det har liksom blivit hans dag. Hyllningsinlägg stör mig inte, tycker lite som du att det är ju kul att läsa att det finns några pappor som är vettiga.

#9 - U

Tack P för varm kommentar.Jag hade en så underbar mamma o fina släktingar omkring mej.Trots att jag bara var sju år när pappa dog så har jag så fina minnen av honom och att han var en närvarande omtänksam pappa.Mycket lek,promenader,snickra på sommarstugan o fix i lgh samt alltid pusskalas hela familjen när vi sprang honom till mötes i hallen då han kom från jobbet i trenchcoat o hatt.Det var femtiotalet!

#10 - P

Låter som härliga minnen! :) Fin pappa du verkar haft, och övriga närstående med, så viktigt när livet blir tufft, speciellt när man är liten. Kram på dig! <3