bloggkommentatorerna

Önska kön
Paula är provocerad av människor som förutsätter att hon och Hugo drömmer om en son, med tanke på att de har två döttrar. Hon skriver att hon aldrig skulle skaffa ett barn till för att jaga ett visst kön. 

Jag förstår att hon blir arg när folk frågar om hon inte vill ha en son i framtiden, eller om hon önskar att hon hade en av varje. Det är en onödig sak att kläcka ur sig, eftersom det inte ändrar situationen. Ställ inte frågan! Antingen så bryr sig personen noll om det, och då är frågan bara en onödig pik, eller så bryr hen sig om det, och då är det ett uttalande som kan såra ordentligt. Det är ju känsligt att säga att man önskar något annat, när man pratar om sina egna barn som man oavsett vad inte skulle vilja byta ut för allt i världen. 

Men anledningen till att vissa människor ändå ställer den oartiga frågan är att väldigt många har önskan om kön. Se bara i Paulas kommentarer. Flera skriver att de har eller har haft önskningar. Dom som ställer den oartiga frågan tillhör den gruppen. 

Många är faktiskt öppna med att det finns eller har funnits en viss önskan. Några jag kommer ihåg på rak arm är Hugo RosasKatrin Zytomierska, Blondinbella, Magdalena Graaf, Vanja Wikström, Angelica Lagergren, jag själv, och jag vet några till men hittar inte inlägg om alla så jag hoppar att droppa de namnen. 

Det är helt onödigt att önska, och egentligen löjligt eftersom alla människor är individer före kön, men jag antar att det är mänskligt, eller i alla fall inget ovanligt. Men man kan få välja själv om man vill vara öppen med det i så fall. 

//Mia
#1 - Ida

När vi fick vår andra son var det flera som nästan beklagade att det inte blev en dotter (”Jaha, en pojke till? Ja... men det är ju också bra..”) och många förutsätter att vi ska skaffa ett tredje barn bara för att försöka få en tjej. Att jag faktiskt hoppades på en till pojke verkar vara helt otänkbart för folk!

Svar: Det är helt sjukt otrevligt att komma med något negativt alls när någon fått ett BARN. Man är rubbad om man gör det.

Men du ser, även du hoppades på något. Det är inget konstigt med det.
//Mia
bloggkommentatorerna

#2 - Annika

Jag tycker också det är löjligt, men lik förbannat blev jag så otroligt glad när min förstfödda visade sig vara en flicka. Jag kan inte riktigt förklara det, kan det ha med någon slags identifiering att göra? Jag vet inte, för nu har jag en son också och det är ju inte direkt så att jag älskar dem olika mycket pga deras olika kön!

#3 - Anonym

Jag ville ha en flicka och fick det också :) Vill ha en dotter till om 1-2 år och sen gärna en son om vi ska ha ett tredje barn. Han ska bli hockeyproffs och prata ut i intervjuer om hur hans mamma alltid varit hans största fan :D

#4 - Anonym

Jag blev jätteglad när jag fick två tjejer. Hade inte blivit ledsen eller besviken om den ena eller bägge hade varit pojkar men två tjejer va det jag helst ville ha. Systerskapet är så fint å jag hoppas de får ett starkt sådant. Skulle jag få ett tredje barn hade det inte spelar nån roll. Tror min sambo är lite sugen på en son så kanske man hade hoppats på det. Men i slutänden spelar det ju ingen roll. Å det är väl så för alla. Det spelar ingen roll i slutänden. Men man måste väl ändå få önska något? Däremot kanske man inte ska anta att nån annan önskar ett visst kön. Där kan man ju bara hålla tyst

#5 - Rosa

Loooooooooool. Sitter och är ofrivilligt barnlös och härjar med ivf. Önskar mig ett barn så mycket att det gör fysiskt ont! Blir inte provocerad av sånt här, önskar mest att folk kunde ha lite perspektiv.

#6 - Kommermöjligtvisblivärldenssämstamamma

Åh, jag har kommit på massa bra namn som jag sitter och trycker på, och inser att jag antingen kommer behöva ge alla barn minst fyra namn var, eller se till att producera ca 6-8 ungar, med varierade könstillhörighet.

Dessa jäkla namn tar över allt för mig. Jag är strax 29 år fyllda men har ingen särskild längtan efter barn i sig, men en himla längtan efter att få applicera mina barnnamn på "något". Ja, på barn då, åtta guldfiskar skulle inte "do it", så sådana förslag undanbedes. Haha.

... Ingen annan som känner såhär? Nehepp.

#7 - Sanna

Jag drömde om en dotter, och det fick jag också. Men givetvis hade jag förstås blivit lika glad över en pojke, eller det vill jag tro att jag skulle ha varit i alla fall. Men att få en dotter var extra speciellt för mig, då jag alltid varit ensam tjej ibland tre bröder och saknat en syster. Det blev då en fin känsla utav att få min alldeles egna lilla flicka. De betydde lite extra för mina föräldrar också, i synnerhet min mamma som själv alltid önskat sig ytterligare en dotter till efter mig och mina syskon.

Men när jag får nästa barn (vilket jag hoppas jag kommer få) så har jag dock inget önskemål alls om kön. Det viktigaste för mig är då att barnet blir friskt och är välmående. Väger man dock in praktiska skäl vore ytterligare en dotter bra, då vi har mycket kläder och annat kvar. Men samtidigt vore en pojke kul dels för att få erfarenheten utav att ha en av varje, men även då dottern redan har tre halvsystrar och endast en halvbror på sin pappas sida. Hade därför varit kul med fler bröder. Men i grund och botten så spelar det ingen roll för mig nästa gång när det bli av.

Men frågorna, ja det finns alltid där från människor; om man hoppas på en pojke nästa gång, bara för att man "SKA" ha en av varje. Själv tycker jag inte alls det är en självklarhet.

#8 - Line

Jag har bara ett barn, en dotter, som föddes tidigare i år. Det känns jättekul att ha en liten tjej! Det har säkert med identifiering att göra, som Annika nämnde här ovan. Jag vill ha ett barn till, men det spelar ingen roll vilket kön det blir. Jag ser fördelar med båda. Det vore kul med en av varje, men jag tror att barnen har mer glädje av varandra om de är av samma kön. Jag har själv en lillebror och vi har knappt nån relation alls nu i vuxen ålder. Jag avundas andra kvinnor som har en syster som dom står nära.

#9 - X

Visst kan man bli besviken själv och så måste man få känna, men då är det sista man behöver att få det uppryckt i ansiktet av andra.

#10 - F

Svar till Line:
Jag har 2 systrar som jag inte alls står nära. Men min bror och jag är super tighta. Så det med kön behöver inte vara bidragande om man är nära eller inte.


Svar till inlägget:
Det där med kön är så märkligt. Jag som aldrig brytt mig om kön hoppas de verkligen på att få en tjej. Mest för att jag inte vill bidra med fler mansgrisar till denna patrikala värld. Så jag skrek rakt ut när vi gick veta att det var en pojke. Fick bearbeta det i fler månader tills barnet blev fött. Idag är min son 4 år. Och jag ser det som en av mina viktigaste uppgifter här i livet att han ska förstå sina priviligier och inte bli ett svin. Och så tänker jag att det är sådana som mig som ska ha söner så världen blir lite lite lite mindre patriarkal.
Och självklart älskar jag min son mer än något annat ❤

#11 - Ida

Ni som har önskat er ett specifikt kön på barnen, vad specifikt är det ni har önskat er? För jag förutsätter att det inte är en snippa eller en snopp ni är intresserade av. Är det att kunna klä barnen i specifika kläder som inte är socialt accepterat att klä båda könen i, eller något sånt?
Jag fantiserade själv om en dotter när jag var i tonåren, eftersom jag hade en bild av att mödrar och döttrar hade närmare kontakt med varandra än söner och döttrar. Men i vuxen ålder fattar jag ju att det blir vad man gör det till och vad samhället tillåter. Har två söner nu och jag kan inte se att jag skulle kunna varit dem närmre om de hade varit tjejer?
Dömer er inte, är bara nyfiken på vad den där längtan ligger i.

#12 - Ida

*söner och mödrar

#13 - wigwag

Klart man kan önska kön men det man ofta glömmer då är att det finns ett efter och ett före födseln. Ett rött streck nästan lika kraftfullt som det som skiljer en från livet. Man kan ha önskemål om kön, hudfärg, ögon, hår och tår eller bara att barnet ska vara friskt och starkt. Helt naturligt att önska så. Men sen sitter man där med sitt funktionsnedsatta barn av fel kön som är så krävande att inget är sig likt från förr. Men det spelar ingen roll längre. För nu räknas bara om det ska komma ett litet förnöjt rap, kanske ett litet leende eller nåt annat tecken på välmående. Och jag skulle inte vilja byta det ögonblicket från någon annan önskan i världen. Och så är det för de allra flesta nyblivna föräldrar antar jag.

#14 - Anonym

Även Lady Dahmer som önskade en flicka (om det var barn nr 2 och kanske 3 med, minns ej). Jag var tudelad när jag väntade nr 2. Var faktiskt vara mest glad att äntligen få syskon (äldsta var 6 år) men allas kommentarer om att nu önskar ni väl en pojke gjorde att jag började tänka på det och att det nästan skulle vara sämre annars. Men alla såna tankar försvann när jag fick mitt andra barn i mina armar. Idag kan jag helt ärligt säga och mena det, att jag är glad att det blev två flickor och det hade inte känts mer komplett med en av varje. Kanske för att barnen är så olika i personer att det verkligen känns som att det är en av varje. Jag har fått uppleva så olika världar genom barnen. Dock har jag två flickor och är kvinna själv så jag är ödmjuk inför att jag kanske saknat en dotter om jag inte haft nån (den önskan hör man ju om ibland) och jag har ju aldrig behövt ställas inför det.

#15 - Linn

Det här är så konstigt. Det är så sällan man läser om en mamma som vill ha en son, och två söner, då borde man bli besviken. Jag får som ont i magen och tänker på vad som inte pojkarna ska kunna fylla för tomrum. Kanske det är ett problem med patriarkatet att kvinnor inte vet hur dom ska kunna uppfostra och identifiera sig med söner.

#16 - Hanna

Vi är två syskon, jag storasyster och min lillebror. Jag har som alltid tänkt att jag kommer få (om man nu har lyckan att kunna få barn) en flicka först och sedan en pojke. När vi väntade första barnet så ville vi gärna veta vad det var, vilket många i min omgivning hade svårt att förstå. Det "ska ju vara en överraskning" och "men det är det där med att få veta könet som får en att kämpa på slutet" var argument.
Jag tänker mer att man vill veta vem det är som kommer, inte vad som kommer som får en att kämpa på i slutet av förlossningen.

I alla fall, mitt argument till varför vi ville veta upprörde en del. Jag ville inte att första känslan skulle vara besvikelse när man får veta könet på barnet. Förstå mig rätt, kille eller tjej skulle göra det samma men man får ju ändå väldigt många kommentarer om huruvida det är en tjejmage eller killmage osv. Jag tror att man på något vis ställer sig in mer på att det är det ena könet och skulle det då visa sig vara det andra så var jag rädd att den allra allra första känslan skulle vara ett sting av besvikelse. Som sagt, Inte för att jag önskade det ena könet mer än det andra. Förstår någon hur jag menar eller låter det vara knäppt? Ultraljudet visade en pojke och det tog mig faktiskt nästan ett dygn att fatta att det inte var en tjej. Jag är glad att mitt huvud fick göra den omställningen då och inte efter förlossningen. Vid barn nummer två vart jag istället förvånad över att det inte var en pojke till. Med trean däremot var jag totalt nollställd vid ultraljudet, så där kanske vi skulle kört på en surprise. ;)

#17 - Anna

#11
Jag ville ha en dotter efter att ha fått en son och jag funderade mycket på varför jag kände så, men kunde inte förklara det. Jag fick en dotter och nu känner jag att om jag får ett tredje barn vill jag att det ska vara en tjej. Anledningen är att pojkar är, enligt min uppfattning, mycket mer intensiva och "bröliga" (och då har jag ändå en lugn son). Jag vette 17 om jag orkar med en till testosteronstinn son.

#18 - ina

#6 - JAG KÄNNER IGEN MIG!! :-) Jag har massa tjejnamn på lager som jag vill applicera på några barn men i övrigt har jag endast mkt svag barnlängtan. Haha! Men om jag fortsätter hålla de här namnen i huvudet och faktiskt får barn nån dag kommer jag ju bli besviken om jag bara får pojkar för då kan jag ju ändå inte använda mina namn.... Galen man är!

#19 - Moa

Ida, #11: jag är min mammas enda dotter av tre barn och jag har just fått mitt första barn. Hon har sen han föddes varit hos oss flera ggr i veckan och vi är hos dom ofta och sover över nu när jag är ledig. Min graviditet och förlossning var exakt samma som hennes.

Min ena bror har också barn och min mamma är supernära dom men hon tycker ju nu att det är fantastiskt att vara med från början. Än är det väl inte så vanligt att pappan är hemma första månaderna och man kanske inte är helt bekväm som svärmor att dyka upp titt som tätt till en nyförlöst svärdotter som man är med sin egen dotter :). Pga detta (och den samhörighet det ger att vara kvinna i vårt samhälle) håller jag en liten försiktig tumme att jag nån gång kommer få en dotter :)

#20 - Julia

Klart som tusan att barn är individer före kön, men det är ju SJUKT stor skillnad på att vara förälder till en tjej/förälder till en kille. Inte på grund av barnet i sig, utan samhället, och allt som finns i könsroller och utmaningar. Helt okej att önska säger ja, och mänskligt. Men tror inte det påverkar kärleken till slut :)

#21 - T

#16
Tänkte precis likadant, att jag hade en känsla av att jag ville ha en tjej och att jag hellre ville ställa om mig till kille under graviditeten än vid förlossningen.

Lyssnade på Underbaraclaras podd häromdagen där ho. Var säker på att första barnet var en tjej och därför tyckte det var jobbigt med omställningen, även om hon inte ville ha det ena hellre än det andra.

#22 - Mis

Författarinnan Katrine janouch har väl t o m skrivit en bok som heter Dotter önskas. Har inte läst den då jag inte precis gillar henne.

#23 - Mis

Författarinnan Katrine janouch har väl t o m skrivit en bok som heter Dotter önskas. Har inte läst den då jag inte precis gillar henne.

#24 - Anonym

Kollade länken på blondinBella ovan. Alltså vad har hon för umgängeskrets. Hennes vänner ville inte va med henne när hon blev gravid. Folk runt om pratade bara negativt om barn och föräldraskap. Å det med att hon sprang ut å grät när hon fick veta att det va en pojke - så sorgligt 💔