bloggkommentatorerna

Spontana hjältar
Egoina trodde hon hade civilkurage, men blev rädd och paralyserad när hon såg en man och en kvinna slåss och spottas i fredags kväll. En annan kvinna hoppade in och avbröt istället, och fick beröm och uppskattning av bland annat Egoina. 

Jag tror att det är så de allra flesta är. Nästan alla tror att de besitter civilkurage, och inte skulle backa för att agera om någon far illa. Sen läser man hela tiden besvikna historier om situationer då någon har råkat illa ut och "ingen" reagerat. 

Min gissning är att de allra flesta är sämre på att rycka ut och gå emellan än vad de själva tror. (Själv tror jag att jag är dålig på det, så jag är i alla fall usel med självinsikt (eller möjligen kanonbra, utan självinsikt! Det vet man ju inte förrän man hamnat i den situationen)). Tur att vissa är bättre på att reagera. Vissa, som i kvinnan i Egoinas fall, gör det instinktivt. 

En annan grej som inlägget handlar om är en man med en hatt och en cape. Egoina och andra Helsingborgsbor beskriver honom som läskig. Vad är det som är läskigt med det? Ser vi en sådan i Göteborg så är det Henrik Berggren. Inget läskigt alls. 

//Mia
#1 - Diana

haha han kanske såg läskigt ut i ansiktet med den stilen och helheten var läskig, inte just hatten och kap. Man får ju läsa lite mellan raderna..
Men ja, det där med civilkurage är inte lätt att veta i förväg om man har eller ej, det märker man när man väl är där.

#2 - x

Blev så chokad när jag agerade i en situation när ingen annan ( = mitt sällskap, bara vi 4 där) gjorde det. Alltid varit övertygad om att jag inte är någon sådan modig, rådig person. Men å andra sidan var det inte en våldsam situation och vi var själva på platsen, jag märkte att ingen annan tänkte göra något åt det och då oups gjorde jag det utan att fundera mer. Tror ofta att det är tvärt om, att man tänker att någon annan kan hjälpa till bättre.

Vet inte riktigt vad som utgör civlikurage, är det alltid att man tar en risk själv? Men de gånger jag behöver hjälp i offentliga miljöer, om än inte riskfyllt för den som hjälper till (svimmar ibland) så har jag alltid fått så otroligt mycket hjälp från massor av människor och verkligen fått insistera på att jag inte behöver mer. Min erfarenhet är att människor är väldigt snälla och hjälpsamma när de får chansen.

#3 - Sandra

Tycker också det är svårt. Jag var i en situation en kväll för många år sedan vid en busshållsplats i Lund där en full kille bråkade med en full och ganska borta tjej. Tjejen bad att bli lämnad ifred gång på gång men killen var på henne hela tiden (minns dock inte på vilket sätt, så längesedan). Jag var skiträdd pga ensam men tog mod till mig och sa till honom att hon verkar inte vilja ha dig här så låt henne vara. Minns inte vad som hände sen mer än att min buss kom men jag tror de var kvar och att han höll sig kvar. Jag kan fortfarande känna mig ledsen på mig själv för att jag inte stannade och kollade vad som hände.