bloggkommentatorerna

Det friska sjuka samhället
Paula har skrivit i flera inlägg att hon inte ska falla för idealet och operera brösten. Nu verkar det som om hon inte orkar stå emot längre och har bokat en tid. 

Jag förstår henne men samtidigt så är det så jävla, jävla sorgligt. Varför ska det vara så svårt att stå emot? 

Att göra en operation är en risk. Att sövas är en risk. Att operera en helt frisk kropp är något som visar på hur sjukt vårt samhälle är. 

Någon skriver i kommentarerna att livet är för kort för att gå runt missnöjd och inte operera sig. Jag skulle vända på det där och säga att livet är för kort för att spendera pengar på att göra en riskfylld operation. 

Sen är det några som skriver att om hon gör det så ska hon göra det för sin egen skull. Det är det som folk inte fattar. Allt som har med utseendet att göra gör vi för andras skull. 

//Anna-Maria






#1 - Lina

Tänk om människor skulle lägga ut lika mycket pengar, tid och energi på sin mentala och inre resa som den yttre. Då tror jag ”behovet” av plastikoperationer, fillers och botox skulle minska markant. Samt att den psykiska hälsan skulle öka drastiskt.

#2 - Tove

Jepp. För andras skull är det. Det kan jag själv vittna om när jag lufsar runt på min ö i "helt vanliga kläder fr 2015" och råkar möta en icke permanentboende = rik sommargäst. De är alltid 1000 gånger snyggare än jag. Jag känner mig nerklädd och lufsig. Men när dessa snyggingar inte syns till känner jag min som vanligt och normal. Jag är ute i snålblåsten och har på mig en tunn dunjacka och regnbyxor liksom. Adekvat för väder och aktivitet men "fult" jämfört med rika/modemedvetna stadsbor på besök! Bara i jämförandet uppstår mitt missnöje! Intressant tycker jag!

#3 - Anonym

Och då är hon ju ändå väldigt attraktiv redan (objektivt sett utifrån normen) så alla vi vanliga halvfula duger ju ändå mindre på nåt sätt (blir känslan) . Fast hon tycker kanske inte lika som jag och jämför sig antagligen med helt andra personer än oss "halvfula". Hon är antagligen i kretsar där andra fixat både det ena och det andra.

#4 - Jessica

När jag gick i gymnasiet och nästan dagligen hörde kommentarer om mitt eller andras utseende kom jag på ett tankeexperiment för att inte drunkna i utseendehetsen. Jag funderar helt enkelt på vilket val jag skulle gjort om jag levde på en helt öde ö. Hade jag förstorat brösten? Aldrig. Hade jag rakat benen? Nej. Hade jag rakat armhålorna? Ja (blir extremt(!) svettig när mitt hår når ca 1 cm...). Osv. För mig har det fungerat bra för att få tillbaka mig själv på jorden och har verkligen lärt mig att se skillnad på vad jag gör pga av andra och vad jag gör för att jag själv vill. Dock gäller det ju då att vara väldigt ärlig mot sig själv! Sedan är det inte alltid jag följer min egen kompass heller, har t.ex. fortfarande väldigt svårt för att våga ha orakade ben på stranden. Men jag FÖRSÖKER åtminstone och som sagt, jag har lärt mig vad som är utseendehets och vad som är egna val.

#5 - Erika

Det är ju, som många redan har sagt, svårt att hitta skillnaden mellan "för sig själv" och "för andra" när man är så djupt insnärjd i sociala relationer som vi människor ändå är (och frågan är hur meningsfull skillnaden är).

om en kvinna förstorar brösten för att den har en gnagande (kanske undermedveten) oro/ångest att hennes partner ska börja kolla efter andra och kanske lämna henne en dag för att hon är "oattraktiv", trots att partnern bedyrar att "du är så fin och snygg etc". Oron kanske inte ens är formulerad i hennes huvud, den bara kommer ur de inlagrade föreställningar så många av oss har om hur män (och kvinnor) är och fungerar. Bröstoperationen kanske förbättrar hennes självförtroende och känsla av trygghet avsevärt. Har hon då gjort operationen "för sin egen skull" eller för "någon annan"? (Obs att detta absolut inte handlar om paula, jag vet ingenting om henne, det är ett tankeexperiment)

jag vet inte. Kanske är det meningsfullt att gräva i sina skäl för till exempel en operation, kanske hittar man ngt intressant och kanske en annan lösning på problemet?

#6 - Nana

”Det är det som folk inte fattar. Allt som har med utseendet att göra gör vi för andras skull. ”

A men JAAAAA! Det här verkar vara så svårt att få in och man ska vara snäll och säga ”ja men jag gör det för min egen skull” men nej. Det finns kanske 5% kvinnor här på jorden som gör grejer med sitt utseende av konstnärlig nyfikenhet eller något men vi alla andra? Vi ser, vi ängslas, vi dömer, vi ändrar, vi målar, spacklar, hungrar, lider, osv osv för att vi är alltför medvetna om att och hur andra der oss. Och detta sker ju mest i bakgrunden utan att vi riktigt reflekterar över det och vaggas in i att ”jo men absolut, här står jag och vaxar ögonbrynen så ögonen tåras för min egen skull”.

#7 - Karin

Fast vi gör det ju för våran egen skull. För att vi är så beroende av andras bekräftelse för att må bra. Vi tror att vi ska få mer kärlek, omedvetet...

#8 - Eva

Hej! Jag har opererat brösten efter två barn. Funderade både en och två gånger men landade i operation och har inte ångrat mig. Om man skadas på vilket annat sätt (födsel, olycka, misshandel, osv) så är det självklart att man erbjuds rekonstruktion av den skadade kroppsdelen, men föda barn, nä där är alla skador natuuuurliga. Så trött på det. Tror ni att det hade varit så om män födde barn? ”Käre man, så blir det när man burit och förlöst barn. Då minskar penisen i omfång och blir slapp och minskad känsel, men det får du lära dig att leva med”. Jättetroligt, verkligen.

#9 - Tove

Jag tror man opererar sina bröst för att man tycker det är viktigt att känna sig fin. En bra dag är en dag när man känner sig snygg, en utflykt eller ett besök på stranden eller en fest hos kompisen blir sämre om man hela tiden i bakhuvudet har en tanke som tuggar på om att man är ful. Sen orkar man inte försöka kämpa i motvind med att försöka övertyga sig själv om att man är fin längre trots det ena och andra som avviker från idealet. Och då opererar man sig (eller sminkar sig ,eller rakar sig, om man är mer light).

Men jag tror inte lösningen är att alla ska börja känna sig fina jämt utan att man, så som män (och små barn....) ofta gör så det är fullt möjligt, slutar uppleva att det förstör kvällen om man inte känner sig fin. Att vara bekväm med att inte alltid vara snygg. Det tror jag personligen är lösningen. Utseende är en så extremt energislukande del av kvinnors liv. Troligtivs för att det sitter så djupt i vår kultur att vi värderas efter utseende, medan män värderas efter 100 olika grejer varav utseende bara är ett.

Menar inte att folk borde sluta sminka sig och ha snygga kläder eller egentligen ens operera sig, men jag menar att vi skulle leva i en bättre värld om inte så stor del av kvinnornas liv styrdes och påverkades så djupt av känslor kring utseende, varje dag, hela tiden, och jag tror skönhetsoperationer är ett symptom på problemet.

Visst kan det vara lustfyllt och glädjande med utseende men det är en himla massa som är ångest och dåligt mående. T ex för Paula då. Skit samma om hon opererar sig egentligen, att hon mår så dåligt att hon vill operera sig är ju själva problemet. Vill hon hellre må bra tänker jag inte klandra henne, däremot är jag ledsen för att vi lever i den utseendekultur vi gör.

#10 - Emelie B

Man behöver ju inte alltid göra en höna av en fjäder... Jag har fött 4 barn, varav ett par tvillingar, är 38 år gammal, lyckligt gift, utbildad och arbetar som terapeut, känner mig nöjd med mig själv i alla lägen, fuldagar, snyggdagar, osminkad, tillfixad, utan barnens snor på kläder och även med barnens snor på kläderna etc... Mina bröst är av förklarliga skäl borta med vinden, och ska därför operera dom om några veckor. Jag har alltid älskat mina stora bröst innan barnen åt upp dom, så därför tänker jag nu köpa tillbaks dom. Jag gör det endast för min skull, och tycker det därför känns något provocerande att höra att ALLA gör det för uppmärksamhet, bekräftelse etc etc..

Men också i slutändan, det är bara ett par bröst.. Min roll som mamma och mitt ansvar som förebild ligger inte i min bröst, jag lovar ;-)

Det jag vill säga är bara att JAG inte anser att man kan eller ska generalisera alla kvinnor i denna fråga. Man kan ju faktiskt bara gilla bröst =)

#11 - Harmagedon

Aaahh! Jag har klimatångest Delux och blir helt galen på all onödig konsumtion. Samtidigt som jag på ett märkligt vis blir lugnad av folk som oroar sig över så banala saker. Jag blir fan avundssjuk på att man orkar bry sig om hur ens bröst ser ut eller vad andra tycker om dem.

#12 - Anonym

#8 fast att brösten blir mindre och plattare efter graviditet och amning är ju inte att räkna som en skada som behöver rekonstruktion? Det är ju om något tidens och naturens gång. Gällande riktiga förlossningsskador håller jag givetvis med dig i resonemanget.

#13 - Lollo

#11 Ångest är lika jobbigt oavsett vad det är man har ångest över. Din ångest är inte starkare eller jobbigare än Paulas bara för att du oroar dig för ett "verkligare" eller " viktigare" problem. Ångest är inte svårare bara för att den är "logisk" (ångest är aldrig logisk). Ibland kan det vara tvärt om, man får till och med ännu mer ångest för att man känner sig dum och ytlig etc.
Menar inte nu att jag vet något om din ångest, den kanske är jättesvår och jobbig, bara att man inte kan bestämma alvarlighetsgraden baserat på vad ångesten handlar om.

#14 - Anonym

Undrar hur många 1000 tals kronor folk lägger på att färga håret? Farfar kan inte folk bara va nöjda med sin färg de har? Och att få grått hår är naturligt. Dessutom kan det va farligt att färga håret, man kan få allergiska reaktioner och man utsätta för kemikalerier.

Den diskussioner hör man aldrig, men det borde väl kanske också tas upp. För om man bodde på en öde ö hade man inte färgat håret. Man gör det ju för att se fin ut inför andra.


Däremot så fattar jag inte varför hon ska skriva om sina bröst på sociala medier. Skiter fullständigt i om hon fixar brösten, men det är ju otroligt onödigt att berätta det för alla. Många är nöjda med sin kropp efter barn. Hennes diskussioner kan bidra till att folk tror att de också måste fixa sig. Eller så ska hon bli sponsrad och måste skriva om det. Och då är det ju ännu fulare. Få gratis bröst och samtidigt skapa osäkerhet hos andra kvinnor med påverkade bröst.

#15 - wigwag

Fast folk som tilldelats fel juridiskt kön vid födseln kan väl ändå tänkas operera både genitalier och bröst enbart för sin egen skull? Eller? Sen borde väl inte tanken om att kvinnor som inte känner sig tillräckligt kvinnliga och män som inte känner sig tillräckligt manliga också vill operera sig enbart för sin egen skull. Jag tror det handlar om att komma i fas med sin biologiska eller socialt skapta könsidentitet. Skillnaden dessa emellan är säkert mer marginell än vad folk tror. Vad gäller otillfredsställelse, ångestskapande och drivkraft till att operera sig.

#16 - Eva

#12 Jag är inte här för att missionera om operationers förträfflighet men efterlyser bara lite bredare analys. Med det resonemanget borde ju endast operationer som handlar om funktion genomföras. Dvs inte operera in utstående öron, en bruten näsa, en sjätte tå osv. Eller finns det ngt i att just bröst och könsorgan och framförallt kvinnors bröst och könsorgan, där är det inte så noga?

#17 - Anonym

#16: eh, det är ju där det är EXTRANOGA. Det är ju det som är problemet!

#18 - Tora

Det beror väl på vad man menar med att göra något för någon annans skull. Ingen annan kommer ju bli glad av att jag opererar brösten, den enda som mår bättre av det är jag = för min skull. Kan gå med på att jag duschar regelbundet och inte går i samma myskläder två veckor i sträck, som jag gärna gör när jag är ensam hemma, för min omgivnings skull, men är säker på att min omgivning hade varit helt okej med mitt naturliga råttfärgade hår.
Sen är det klart att man inte existerar i ett vakuum och uppskattar att få bekräftelse från andra, jag hade nog valt en hårfärg med mindre underhållningsbehov än den rosa jag har nu om jag aldrig någonsin fått en komplimang för det, om jag däremot hade levt på en öde ö där det inte heller fanns dömande blickar hade jag nog snarare färgat håret mer eftersom jag inte skulle behöva förklara bort det när det inte blivit som jag tänkt mig.