bloggkommentatorerna

Onaturligt som onaturligt
Med de senaste inläggen i bagaget låter vi som Präktkommentatorerna, men fy fan vad deppig man blir hela tiden, när man läser sociala medier. 

Kollade på Kissies video om senaste bröstoperationen. Hon berättar utförligt om sina operationer. Hon är helnöjd och rekommenderar det här senaste företaget som fixade brösten häromdagen. Hon har ett samarbete med den kliniken. Allt har inte varit bra. Första operationen gjorde hon när hon var 18. Hon sa "fyll dem upp, så mycket det går!". Brösten blev skeva, så hon kom tillbaka ett år senare och rättade till. Då hade huden töjts ut, så mer kunde knökas i. Kissie var jättenöjd i flera år. Men nu har hon förändrats. Nu vill hon ha en naturligare look, för de gamla tuttarna representerar inte henne längre. Så hon bytte implantat till mindre och mjukare. Det gör ont, eftersom de sydde på insidan, under armhålorna, för att tajta till fickorna som blivit sedan de andra implantaten töjt ut innanmätet sidledes, när Kissie har rört på sig. 
 
Kissie är helnöjd nu efter tredje operationen. Hennes bröst är i fas med hur hon är prick nu. 
 
Det är så fint att prata om ett naturligt resultat. Det är så himla mycket finare att välja droppformade implantat, än "high profile", för det naturliga är bra. Tuttar ska inte synas bakifrån. De ska se naturliga ut. Alla sväljer det som hungriga jävla gamar. Men vad gör det för skillnad, att något opererat och onaturligt ser naturligt ut? Vem hjälper det? Ge mig ett enda argument till att det är bättre att ett implantat ser verkligt ut istället för overkligt. 

//Mia
#1 - Hanna

Nej men alltså jag förstår inte heller detta?! Jag tycker att det är mycket bättre att man som utomstående kan se att någon opererat sig, så att man inte tror att det är naturligt. Annika Englund har precis gjort samma sak, d.v.s. nyligen bytt ut till mindre storlek. Hon gjorde sina för 3 år sedan men vågade inte berätta då för hon ville inte ses som en "dålig förebild". Men nu går det bra, för hon ska skaffa sig mindre? Alltså jag förstår inte logiken. Samma sak med Margaux, alla hyllar henne för att hon är en bra förebild för att hon är "naturlig", men hon har också opererat sig, bara inte så stora implantat. Man blir verkligen trött, alla springer ändå detta förbaskade patriarkaliska ekorrhjulet bara att modet går i olika vågor. Ibland är det stort som gäller, för att i nästa sekund vara smått, allt känns lika ruttet ändå.

#2 - Stina

Som jag tolkade det så handlar det inte om hur andra tycker det ser ut utan Alexandra tycker det är finare med ett mer naturligt resultat. Och det är väl bra att hon gör det som gör henne nöjd och inte försöker tillfredsställa andra.

Svar: Det finns inte en enda person som skulle genomgå en skönhetsoperation enbart för sin egen skull. Skulle man vara helt ensam, utan fysisk kontakt med andra människor så skulle man inte skära i sin kropp och lägga in saker.
//Mia
bloggkommentatorerna

#3 - wigwag

För att man tror sig bli mer i fas med sin sociala verklighets förväntningar och därför mer nöjd med sin kropp. Kanske.

#4 - Anonym

Jag säger bara googla BII (breast implant Illness) och biverkningarna man kan få... Om jag hade varit en modigare influencer hade jag berättat om det. Ett jäkla helvete är vad det är.

#5 - Pippi

"Det finns inte en enda person som skulle genomgå en skönhetsoperation enbart för sin egen skull. Skulle man vara helt ensam, utan fysisk kontakt med andra människor så skulle man inte skära i sin kropp och lägga in saker. //Mia"


Nej det är klart, men nu lever inte Alexandra helt ensam, utan fysisk kontakt med andra människor, och i den verklighet hon befinner sig i så mår hon kanske bättre om hon känner sig fin och har en kropp som hon trivs med och känner representerar hennes bild av vem hon är (mycket fördomar kommer med så stora tuttar som hon hade). Så hon gör det för sin egen skull, för att HON ska må bra i det sammanhang hon lever i.

Jättesorgligt att tjejer känner så, såklart. Men det är ju ändå för ens egen skull de flesta gör det. Få känner nog press från någon annan, eller andra människor, man skiter väl i hurdana bröst andra har, och jag tror inte att folk tror att andra bryr sig om ens tuttar. Däremot jämför man sig med andra och det kan få en att känna sig otillräcklig. Även om man vet att Sussi med de stora tuttarna skiter fullständigt i om jag har A- eller DD-kupa.

Jag var själv helt platt som yngre, med ena bröstet större än det andra. Helt normalt och inget som någon annan brydde sig om, varken omgivning eller pojkvänner, men jag mådde själv dåligt över det dagligen, på grund av att jag jämförde mig med andra, och det begränsade mig väldigt mycket i livet att vara så konstant självmedveten och osäker.

Jag opererade brösten när jag var 19, till en sk. "naturlig storlek", och efter den dagen har jag i princip inte ägnat mina bröst en tanke. Det kändes som att jag blev "hel", nu bara "är" jag! Det var en otrolig befrielse. Som att jag hade saknat en arm som plötsligt ersattes.

Jag är ingen "visa upp tuttarna-tjej", det är bara min sambo och mina ex som vet att jag gjort brösten, pga ärren, om inte exen berättat det för någon såklart, vilket jag inte egentligen bryr mig om, poängen är bara att brösten inte är något jag varken funderar över eller diskuterar, lika lite som jag pratar närmare om mina ben, armar, öron, eller någon annan kroppsdel. Ingen har frågat.

Hade jag levt på en öde ö hade jag såklart med största sannolikhet aldrig tänkt tanken på att operera mig, då det inte skulle finnas någon att jämföra sig med, men skulle aldrig påstå att jag gjorde min operation för någon annans än min egen skull. Inte för att göra någon annan glad eller nöjd, även om man såklart påverkas utifrån så kan det fortfarande vara för sin egen skull, för att känna sig fin, "vanlig", "normal", osv. Jag skulle aldrig operera mig för att t ex en man skulle vilja ha mig på ett visst sätt, eller för att samhället skulle vilja att jag såg ut så, men jag vill känna mig bekväm i min kropp och kunna "acceptera" det jag ser mig i spegeln, och känna mig fin och normal i mitt sammanhang. Utan att konstant tänka på mina bröst.

Mina tuttar är rätt fula, och har fått tusen komplikationer, ändå ångrar jag inte operation, det är inte någon stor skillnad på hur jag upplevs för någon utomstående, det buktar ut lite mer över midjan bara. Jag bara känner att jag har de tuttar jag alltid förväntade mig att jag skulle få (har en storbystad mor) men aldrig fick, så jag fick ta tag i saken på egen hand. Det ÄR sorgligt att det behövdes, det tycker jag verkligen, men vi påverkas utifrån av normer och ideal, men ville bara klargöra att man kan vilja passa in för sin egen sinnesfrids skull och inte för att någon annan förväntar sig det. :)

#6 - Anonym

Hade man varit helt ensamt är det väldigt mkt man inte skulle lägga pengar på; märkeskläder, smink, snygga skor osv osv.

Jag personligen har små bröst å trivs med det. Däremot har jag väldigt hängiga ögonlock och det blir värre med åldern. Jag kommer antagligen fixa dem om si så där 10 år. Ser inga som helst problem med det.