bloggkommentatorerna

"Har du inget att säga? Va?"
Jag läste Sandra Beijers text om Me too och drabbades precis som alla andra av den. Den är läsvärd. Hon har blivit utsatt och har inte riktigt orkat prata om det. 

Vad tycker ni om meddelandena och kommentarerna hon fick i oktober 2017, när allting briserade:
Har du inget att säga? Är du på förövarnas sida?

Är det rimligt? Jag stör mig alltmer på det där kravet på åsikter, kommentarer, ställningstaganden. Att en utebliven kommentar automatiskt betyder någonting, i den här sociala medie-tiden då alla ska tycka till om precis allting. Ibland trampar man jävligt mycket i klaveret när man stället ett sånt krav, som till exempel de som pushade Sandra när hon mådde som sämst. Ibland kanske man har jättemycket att säga, men ingen kraft och röst. 

//Mia
#1 - Annica

GabJoss fick ju höra att eftersom hon inte skrev om politik så var det bara att vänta sig att hon röstade på SD...

#2 - Så skevt

Jaa så sjukt hemskt, har själv också, som så många andra, blivit utsatt för det enda grisigare än det andra, män i 18-24 årsåldern som utnyttjat mig sexuellt när jag var ung tonåring (ej släktingar så inget sådant tack gud), män som haft sex med mig när jag varit alldeles för full för att förstå, även två män samtidigt en gång (hade en väldigt destruktiv period pga depression och alkoholen var min flykt, drack mig totalt redlös jämt), män som börjat ha sex med mig när jag sovit, män som gjort massa andra grisigheter, chefer som tagit sig friheter, pussat och tafsat, osv, men skulle aldrig orka skriva "Me too" på min fb-wall!? Vill inte heller. Vill inte bli någon sorts offentligt offer oavsett om det, möjligtvis, skulle hjälpa någon annan. Jag är väl självisk kanske.

#3 - Hanna Karlsson

Helt galet att hon fick te emot kritik för att hon inte skrev om #metoo. Vad är det för fel på folk??