bloggkommentatorerna

Robotbråk
I förra inlägget om Gabrielle Löwengrip skrev jag optimistiskt att EN bra grej med att ha en fiktiv karaktär att göra reklam med är att hen i alla fall inte riskerar att hamna i bråk med någon i Schulman-släkten. 

Redan idag kom förhoppningarna på skam, då jag lyssnade på Alex och Sigges senaste podavsnitt. De har redan skapat ett instagram-inlägg där deras "robotar" Felix och Pagge flyttat in som grannar till Gabrielle, med uppgiften att driva ner henne i drogfördärvet. Det ser ut som att de har lyckats!

Hur går det med sponsorerna nu då? Vem vill samarbeta med med någon med så taskigt rykte som Gabrielle? 

Det positiva med detta är att Blondinbellas Gabriella-robot på kontoret måste agera. Det kommer bli så mycket mer intressant innehåll än vad det såg ut som från början, då kontot bara var till för att kränga krämer. Detta är början på den moderna romanen vi hoppades på tidigare i veckan. 

//Mia
Kluven till PMS
De senaste veckorna har Hannah och Amanda poddat mer än vanligt om hur deras menscykel funkar. Amanda berättade om en väninna som testat en amerikansk app som riktar sig till män som är tillsammans med en kvinna. Appen hjälper till att förklara för mannen hur kvinnan mår just den här dagen i cykeln, och hur hon bör behandlas. Amanda var i podden tveksam till att låta Alex ha den för att hon skulle känna sig lite förminskad. Men i Alex och Sigges pod berättade i alla fall Alex om att Amanda uppmanat honom att ladda ner appen. Han beskrev hur appen berättar att idag är din kvinna lite nedstämd och bör behandlas si och så här, en annan dag är hon på strålande humör och känner livet komma tillbaka. Tydligen säger appen då, lite skämtsamt att "är det någon gång du ska berätta att du råkat krympa hennes favorittröja så är det idag!" 

Så jävla obehagligt! Jag är överhuvudtaget så kluven till att prata om hormoner, pms, menscykel. På ett sätt är det jätteviktigt, av självklara skäl, man behöver kunna förstå sin kropp, en del kan behöva hjälp om svängningarna är för stora, kroppsliga kvinnofenomen får inte vara tabu, osv. Men på ett annat sätt så blir det ju som att kvinnor är helt utlämnade till sina hormoner, och knappt består av någon personlighet eller verkliga känslor. 

Jag minns när Karin Adelsköld åkte runt som ett bihang till sin förra kille, och var ett levande exempel på hobbystudierna som killen gjort om pms. Den här mannen satt i olika tv-soffor och berättade om hur han kartlagt Karins cykel för att förstå hur hon fungerar och agerar, och därefter försökt ändra på olika saker så att tillvaron skulle bli bättre. Hon var så tacksam över att någon förstått varför hon betedde sig så konstigt, och hon lät mannen hålla koll på henne, och leda henne i rätt riktning, för hon var ju själv slav under sina hormoner och kunde inte alltid ta rätt beslut. Jag ryste av obehag när jag tänkte på hur det hade varit att bo i ett hus där ens man hela tiden förklarar ens beteende utifrån en almanacka och blodiga trosor. 

Blev glad när jag läste att hon tagit sig ur det förhållandet, och på Instagram beskrev hon det som destruktivt: "Jag hade levt de senaste åren med en enorm press. Att räcka till. Att duga. Att göra rätt. För det fanns alltid ett Rätt eller Fel. Men det var alltid oklart vad som var vad. Lärde mig trippa på tå. Känna av. Vänta på explosionen. Alla försök att säga ifrån blev ignorerade. Förminskade till pms. Eller berodde det på psykisk sjukdom? Till sist visste jag inte själv vad som var sant eller inte."

Om man är mannen i det förhållandet så är det ju väldigt smidigt att avfärda ett sånt inlägg som ett symptom på allvarlig pms. Killar som exploderar, som Karins ex, och killar som ilsknar till och börjar skrika så fort något går emot dem, har de mer verkliga känslor än oss tjejer som alltid kan börja medicinera för att bli mer behagliga?

//Mia
Energi och ordning
Idag när jag lyssnade klart på senaste avsnittet av Alex&Sigge fick jag en aha-upplevelse. 

Sigge pratade om termodynamikens andra lag och att den bland annat innebär att ordning kräver mer energi än oordning. Han tog det enkla exemplet att städa kräver mer energi än när det blir stökigt. 

Igenkänning. 

Fattar ni hur stor del av människors energi som går åt till att motarbeta oordningen. I hemmet, bilen, på kontoret, i trädgården, i klassrummet, på barn, på en själv genom dusch, smink, hårklippning, nagelklippning och så vidare. 

Finns det ingen energi så blir det inte gjort. Så jobbigt är det att hålla ordning. 

Det man kan göra då är att få andra människor att skapa ordningen åt en. Förr löste man det genom slavar. Idag betalar man andra människor. Men då måste man ha pengar över. 

Den som har mest ordning vinner i samhället för den har störst chans att bli mest lyckad. 

Men...

...här ligger jag i en soffa och orkar inte gå upp för att plocka undan disken sedan middagen. Jag borde jobba och tvätta. Men idag finns fan inte energin och saker och ting får falla samman lite till. Det får vara så. Vad ska jag göra? 

Det känns inte bra, men det känns i alla fall bättre nu eftersom jag vet att jag har en naturlag i ryggen. 

//Anna-Maria

(null)