bloggkommentatorerna

Brist på ansvar
I fredags såg jag med förskräckelse Moderaterna i Göteborgs film om Göteborg. (Alex Schulman skrev en bra krönika om detta.) Jag trodde inte att det var sant det jag såg och hörde i filmen. Inte för att det lika gärna hade kunnat komma från SD, utan på grund av den totala bristen på ansvar i budskapet. 

Saker som störde mig var:

1. Att de hävdar att allt var bättre förr. Det var det inte. Inte för kvinnor eller barn. 
2. Att det spelas på känslor och att de blandar in IFK Göteborg i hur invånarna har det. Irrelevant. 
3. Att de kopierar Trump. Gör Göteborg bra igen. "Make America great again". 
4. Slutligen. Att de inte ser hur det hänger ihop. Att de skiter i att ta ansvar för politiken som har förts och skyller på individen. 

I GP har det de senaste veckorna varit artiklar om gängvåldet och kriminaliteten i Göteborg. Mycket bra artiklar  Där hittar man en massa olika lösningar som innefattar ansvar. För problemen har inte bara uppkommit på grund av de människor som har kommit hit. Problemen är strukturella och kräver politiska krafttag samt ansvar. 

De problem som finns och de lösningar som presenteras är följande:

1. Fler poliser som kan lösa mindre brott och vara nära medborgarna. Då kan man tidigt fånga upp de som börjar hamna i kriminalitet och hjälpa dem att komma på rätt köl. Mer koll helt enkelt. 

2. Skolan måste fungera för unga män som inte har någon som helst framtidstro eller stöd hemifrån. Sätt in resurser, öka upp det kompensatoriska uppdraget och TRO på barnen! Barn är barn. Man kan leda in dem på rätt spår om man är ihärdig, ger dem tid och kärlek. Ge dem chans till en aktiv fritid också. Satsa på idrott och andra hobbys. Ge föreningar i Göteborg pengar för att organisera gratisaktiviteter. 

Camila Salazar Atias skriver följande i sin artikel i GP om barnen och jag håller med så mycket:

"Vi känner alla igen den utåtagerande killen som blir bäst på att vara sämst, som gick till skolan men inte kunde koncentrera sig för att den sjuka mamman låg hemma själv, eller bokstäverna hoppade runt i skolboken."

"Det som har blivit vändpunkten för många unga som varit i eller på väg in i destruktivitet har varit att någon har sett dem, skapat en relation till dem och haft positiva förväntningar på dem. Någon har varit övertygad om att även den mest hopplöse går att vända."

3. Gängproblematik finns i områden där man inte har någon framtidstro, känner utanförskap och inte har någon tilltro till polis eller myndigheter. Här ser vi tydligt vad den strukturella rasismen i samhället leder till. Det är fortfarande så att det är lättare att få ett jobb om du heter Johan Andersson än något namn som inte låter västerländskt. Om de runt omkring dig har jättesvårt att få jobb trots utbildning så är det lätt att tappa tron på  sitt eget liv och sitt värde i samhället. I gänget blir du någon och då är det lätt att göra det valet. Våra val i livet görs på grund av hur vi växer upp. Vi präglas oerhört mycket av vår omgivning. Att säga till någon att de borde göra ett bättre val när man själv har blivit född in i en priviligerad del av samhället är ett hån. 

4. Ett problem när det gäller de kriminella gängen är att de lever på våld. Den som är mest våldsam har makten. Det blir en ond cirkel. Samma fenomen finns i nazistkretsar. Om samhället bemöter detta våld med våld, genom att kalla in militär, då har vi misslyckats fatalt. Det är lika med krig. Samma sak när det pratas om strängare straff. Om vi inte gör något åt det som gör att människor hamnar i gäng, kriminalitet, extremism så kommer vi aldrig lösa problemet. Därför är Moderaternas film ett exempel på ansvarslöshet. Den hoppar över en massa steg och skyller på individen/gruppen med sämst möjlighet i samhället. 

Inte speciellt fräscht, nytänkande eller lösningsfokuserat. 

//Anna-Maria

(null)







Det går bra nu...
Idag har Isabella Löwengrip intervjuat Alex&Sigge till sin webserie. Det första jag tänker är hur mycket flådigare gäster hon får till sin show nu än för ett par år sedan. Då var det Bloggkommentatorerna i Bella och Tyra show, men nu alltså självaste Alex&Sigge. Det betyder att Isabella har stigit i graderna eftersom A&S deltar och jag tänker att de gör det för att de har något att vinna på att vara med. De hade aldrig tackat ja till något som inte stärker deras varumärke. 
 
Grattis till det, Isabella! 
 
Det här är förmodligen det enda avsnittet jag kommer att kolla på också av hennes serie. 
 
//Anna-Maria
Kändis som intervjuar kändis
Den senaste veckan har ju rapporterats om att två nya intervjuprogram ska produceras. Dels är det Alex Schulmans Schulman Show som kommer tillbaka, i podcastform. Dels är det Anitha Schulman som ska leda tv-programmet Anitha på Aftonbladet TV, och där ska hon intervjua kändisar utifrån deras Instagramuppdateringar. 

Jag är lite förvånad över att nya kändisintervjuprogram hela tiden tillkommer. Jag har själv ett ganska patetiskt beteende, som jag inte tror att jag är ensam om. Jag letar upp de intervjuobjekten jag gillar, och lyssnar på de avsnitten och skiter i alla andra. Vilket leder till att jag hört samma historier tio gånger och aldrig tar del av något nytt. Ibland snubblar man förstås på någon ny livshistoria som låter intressant, i någon tidning eller ett program av typen Stjärnorna på slottet eller Mia på Grötö, där flera kändisar samlas. Eller om man får en ny idol. Så får man lite nya influenser, men annars är det motigt att starta upp en podcast där någon som man helt saknar intresse för ska få berätta om sitt liv. Känner inte att det saknas något sånt typ av program faktiskt. 

Jag har lättare för att lyssna på helt okända människor som berättar om något anmärkningsvärt. 

//Mia