bloggkommentatorerna

Adoption

Kommer ni ihåg bloggen som heter Våra skitungar som drivs av två kvinnor som först och främst driver ett barnhem i Uganda? Kenza uppmärksammade det för hon skänkte pengar dit och skrev om det för ett par år sedan och det var så jag fick upp ögonen för det. Det är verkligen ett helt otroligt jobb de gör med barnen på hemmet. Nu har en av kvinnorna adopterat en av pojkarna och blivit mamma. Läs om det här. Så fint.

//Anna-Maria

Lugnet

Det är verkligen stor skillnad på uppdateringsfrekvensen idag jämfört med för några år sedan. Förr släpade folk med sig sina datorer vart de än åkte, och postade flera inlägg varje dag, oavsett om det var julafton eller Mallorca-semester. Nu är det sommar och trots att vädret är uruselt på de flesta håll i Sverige så kopplar bloggare av och ner. Och läsarna gnäller knappt. Det märker vi också. För tre år sedan fick vi skit om vi bara postade fyra inlägg på en dag. Nu skriver vi 2-4 inlägg och aldrig mer än så.

Jag tycker det är skönt att slippa ha pressen att uppdatera flera gånger varje dag. Och om man följer många bloggar så räcker det med något inlägg per dag och blogg. Det som är jobbigt är att för oss blir det svårt att hitta något att skriva om när alla andra har semester...

//Mia

Bästa idag!

Här har vi det bästa blogginlägget idag. Det handlar om det här sjuka plakatet som gör att fördomarna (eller förväntningarna) som folk har om/på killarna på byggprogrammet besannas. Ett citat från hennes grymma text:

"Grejen är ju den att jag förstår att det här är ett skämt. Att ett gäng studenter stod där kvällen innan sin student och dunkade varandra på ryggen för hur jävla sköna och asroliga de var när de klottrade dit "Ikväll ligger era döttrar på rygg för här kommer grabbarna från bygg! 2:an var värst, det tyckte hon också!" För det är bara ett skämt. Egentligen. Problemet är ju bara det att vi lever i ett samhälle med en växande våldtäktskultur och med en vardagssexism som är så grotesk att man bli gråtfärdig."

Den här texten tycker jag också borde lyftas fram som handlar om varför man inte kan säga att det bara är vissa män som beter sig illa och på så sätt förminska problemet. Det är likväl män. När jag läser kommentarerna efter texten så vet jag inte om jag skall skratta eller gråta. Hur kan män bli så jävla kränkta av att någon påpekar att de har makten i samhället? Är de så rädda för oss kvinnor som någon i kommentarerna kallar ointelligenta varelser att de känner att de måste hata, hata, hata oss för att försöka hålla oss på plats? Så obehagligt.

//Anna-Maria