bloggkommentatorerna

Kluven till PMS
De senaste veckorna har Hannah och Amanda poddat mer än vanligt om hur deras menscykel funkar. Amanda berättade om en väninna som testat en amerikansk app som riktar sig till män som är tillsammans med en kvinna. Appen hjälper till att förklara för mannen hur kvinnan mår just den här dagen i cykeln, och hur hon bör behandlas. Amanda var i podden tveksam till att låta Alex ha den för att hon skulle känna sig lite förminskad. Men i Alex och Sigges pod berättade i alla fall Alex om att Amanda uppmanat honom att ladda ner appen. Han beskrev hur appen berättar att idag är din kvinna lite nedstämd och bör behandlas si och så här, en annan dag är hon på strålande humör och känner livet komma tillbaka. Tydligen säger appen då, lite skämtsamt att "är det någon gång du ska berätta att du råkat krympa hennes favorittröja så är det idag!" 

Så jävla obehagligt! Jag är överhuvudtaget så kluven till att prata om hormoner, pms, menscykel. På ett sätt är det jätteviktigt, av självklara skäl, man behöver kunna förstå sin kropp, en del kan behöva hjälp om svängningarna är för stora, kroppsliga kvinnofenomen får inte vara tabu, osv. Men på ett annat sätt så blir det ju som att kvinnor är helt utlämnade till sina hormoner, och knappt består av någon personlighet eller verkliga känslor. 

Jag minns när Karin Adelsköld åkte runt som ett bihang till sin förra kille, och var ett levande exempel på hobbystudierna som killen gjort om pms. Den här mannen satt i olika tv-soffor och berättade om hur han kartlagt Karins cykel för att förstå hur hon fungerar och agerar, och därefter försökt ändra på olika saker så att tillvaron skulle bli bättre. Hon var så tacksam över att någon förstått varför hon betedde sig så konstigt, och hon lät mannen hålla koll på henne, och leda henne i rätt riktning, för hon var ju själv slav under sina hormoner och kunde inte alltid ta rätt beslut. Jag ryste av obehag när jag tänkte på hur det hade varit att bo i ett hus där ens man hela tiden förklarar ens beteende utifrån en almanacka och blodiga trosor. 

Blev glad när jag läste att hon tagit sig ur det förhållandet, och på Instagram beskrev hon det som destruktivt: "Jag hade levt de senaste åren med en enorm press. Att räcka till. Att duga. Att göra rätt. För det fanns alltid ett Rätt eller Fel. Men det var alltid oklart vad som var vad. Lärde mig trippa på tå. Känna av. Vänta på explosionen. Alla försök att säga ifrån blev ignorerade. Förminskade till pms. Eller berodde det på psykisk sjukdom? Till sist visste jag inte själv vad som var sant eller inte."

Om man är mannen i det förhållandet så är det ju väldigt smidigt att avfärda ett sånt inlägg som ett symptom på allvarlig pms. Killar som exploderar, som Karins ex, och killar som ilsknar till och börjar skrika så fort något går emot dem, har de mer verkliga känslor än oss tjejer som alltid kan börja medicinera för att bli mer behagliga?

//Mia
Nej till SD
Jag älskar att Hannah och Amanda har börjat uppmana Fredagspoddens lyssnare att rösta på något annat än SD. Jag älskar att de är så tydliga, och jag älskar att Sverigedemokraternas anhängare i kommentarsfältet blir så upprörda. Jag tycker att Hannah och Amanda i och med detta gör ett viktigt jobb i kampen mot att normalisera rasism. #nejtillSD

Och man kan tänka två saker samtidigt. Samtidigt som vi häromdagen sympatiserade med de mexikanska flyktingarna och alla utsatta barn som led vid USA:s gräns, kan vi idag heja på svenska landslaget när de möter Mexiko klockan 16. Det ska bli så spännande. Går det åt helvete tänker jag aldrig mer se på fotboll. 
 
//Mia
 
 
Fredagspodden
Nu är visst Fredagspodden tillbaka. Inte så otippat faktiskt. Det är den podden som folk gillar. Det är Hannah och Amandas liv de vill lyssna på. Inte deras mode och stylingtips. 

Precis som vi skrev när de skulle sluta. 

De får börja lyssna på oss gamla bloggrävar lite. 😉

//Anna-Maria

(null)