bloggkommentatorerna

Semester
Det är så härligt att läsa om alla andra kvinnors inlägg om hur jobbigt det är att umgås med sin familj dygnet runt. Det har ju varit ett tema här på vår blogg den senaste veckan, och det verkar vara det som mammor runt om i Sverige tänker på allra mest just nu. Jag sitter på ett hotellrum på Samos och försöker skriva detta inlägg. Det pratas konstant med mig. "När är du klar? Börjar du bli färdig? När ska vi gå?" Det klart att jag inte blir klar när någon ställer frågor hela tiden? 

Läser om hur Ann Söderlund avundas Ingmar Bergman som hade åtta ungar och ändå hann göra massa filmer. (Medan jag skrev den där meningen så berättade min man för mig att vi ska äta på en trevlig restaurang ikväll, vilket jag visste eftersom jag var med och bokade den, men ändå viktigt att avbryta min kreativa process!) Anns inlägg är en reklamtext för ett ljudboksföretag, och hon tycker det är smidigt att lyssna på en bok samtidigt som man steker pannkakor, MEN DET GÅR JU INTE, för någon kommer hela tiden och drar ur en hörlurarna. När jag sitter i solstolen och lyssnar på en podcast så tar varje avsnitt fyra timmar, för jag måste pausa hela tiden eftersom någon undrar var solkrämen är (I feel you Cissi). 

//Mia
Jag tror på Sverige
Läser debattartikeln som Siri Steijer skrivit i Aftonbladet om att föräldraledigheten är för lång, och att lattemammorna avsäger sig ansvaret. "Männen är snarare förebilder, de är inte hemma för lite - det är kvinnorna som är hemma för mycket om de nu vill göra karriär." Men vem ska ta hand om barnen då? Det finns väldigt mycket statisik på hur förälraledigheten ser ut i andra länder och det är ganska svårtöverskådligt, men här (i SvD) finns en lättsmält sammanställning av några länders upplägg. Gemensamt för länderna är att kvinnor är hemma mer med barnen, arbetar mer deltid, tjänar mindre, än männen, oavsett hur systemet är uppbyggt. För att någon måste ta hand om barnen, och de där manliga förebilderna som Siri pratar om, gör det ju inte i samma utsträckning! Men jag känner inte för att diskutera Siris artikel, för det är för mycket. Hon insinuerar att det är en bekvämlighetsgrej att skaffa barn och sitta i mjukisbyxor ett år istället för att jobba. Men det behövs nya bebisar, om vi ska leva vidare! Även om beslutet att skaffa barn är egoistiskt, så är det ändå en ganska viktig uppgift, att producera nytt folk, om man nu tror på mänskligheten (och det gör ju vissa). Det är också viktigt att ta hand om de barn som föds. Men som sagt, skit i det. Orkar inte. 

Läser sedan Ann Söderlunds inlägg om saken, och häpnas än mer. Hon håller med Siri om att föräldraledigheten är en kvinnofälla. Som sagt, det är en kvinnofälla att få barn och ta ansvar för dem, hur systemet än är uppbyggt. (Jag tror till och med att lagstadgad delad föräldraledighet skulle göra att vissa kvinnor hellre sa upp sig från sina jobb än att lämna halva till sina män. Och det med flera anledningar: många män är så genuint ointresserade av att ta hand om sina barn, en del är också helt olämpliga, så mammorna vet att det inte hade blivit bra. Och många kvinnor har såpass slitsamma skitjobb med dålig lön, att det är värt att sluta för att få ta hand om något som har verklig mening i ens liv. Och så hade de fått pussla med osäkra timjobb och liknande istället för att börja jobba heltid när barnet är 6 månader.)

Sen säger Ann att det är orättvist att kvinnor som inte har eller kan få barn måste vara med och betala för att andra kvinnor är med sina barn. Ja, men är man med på att det ska finns sociala skyddsnät så får man tugga i sig att vissa får mer och andra betalar med, det är det som är grejen. Folk utan barn kommer väl också vilja ha unga, krya och kapabla människor i sitt liv när de blir gamla och behöver hjälp med allting. 

Ann avslutar inlägget såhär: 
"Eller är det så att vi så envist kniper oss fast vid vår latteparantes just för att slippa alla krav och få vara hjärnslöa och halvfula ett år? Jag tror på hårt arbete och barn. Men det är en svår kombo. Å andra sidan funkar den i övriga delar av världen utan att morsorna knorrar."

Det är väl inte kravlöst att vara hemma med småbarn? Och vad menar hon med att det är en ursäkt för att "få vara "hjärnslöa och halvfula ett år". Ska man ha en ursäkt för att få vara halvful? Gener, räcker det? Det här med utseendet som de där Stockholmsmediamänniskorna håller på med som BESATTA! Det klart att det smittar av sig. Ann var på event igår och lade in fillers under ögonen och hon känner sig genast piggare. Hon lider nämligen av 15 års sömnbrist. Men hon tror ändå på att jobba hårt och ha barn. Vad gör kronisk sömnbrist med hälsan? Googlar fram "hjärnskador", "livshotande sjukdomar" osv. Lustigt, aldrig någon läsare som klagar på det, ur hälsoaspekt, när kändisar berättar om hur lite de sover för att de alltid jobbar, kvalitetsgosar med barn, minglar, tränar, nätverkar och har många bollar i luften osv. Men om en tjock människa bara existerar på bild så är det plötsligt ett stort och farligt samhällsproblem att som man måste varna läsarna för. Men sömnbrist är inget farligt, för det kan man dölja med fillers. Rimligt. 

//Mia
#porschegate
Det är bara i sociala media som det kan uppstå ett #porschegate. Så roligt ändå. Ann Söderlund missförstår Frans inlägg och tror att Frans är missunnsam mot Bella. Hon drar igång sina läsare med detta men som tur är finns det en del (inkl. mig själv) som förklarar hur det hänger ihop. Frans skriver ett förklarande inlägg och så kan vi lägga #porschegate bakom oss. Tror vi. I morgon drar vi det säkert ett varv till. :D //Anna-Maria