bloggkommentatorerna

Vems är felet?
Jag är inte en av de som tror att det är fel på kvinnor som är singlar. I alla fall inte de som tänder på män. (Tänker att det är lättare att hitta en vettig kvinna) Det är inte lätt att hitta en man som är bra, som man vill ha ett förhållande med. Det finns många att strula med, men att vara ihop med någon kräver sin karl om man säger så. Så det är inte konstigt om Annika är singel. Jag förstår henne helt och fullt. 
 
Det är märkligt att folk skall tänka att det är någon det är fel på egentligen. Antingen så träffar man någon som man klickar med eller inte. Sen tänker jag att vissa människor inte har lika stort behov av att vara ihop med någon som andra har. En del vågar inte vara ensamma och skaffar en partner lite väl lättvindigt eller blir kära väldigt lätt, medan andra har svårare för det. 
 
Hur är ni? Blir ni kära lätt?
 
//Anna-Maria
 
 

Lika för alla är inte alltid rättvist
Jag håller inte med Annika Leone om att medlemmar ur kungafamiljen skulle göra som pöbeln och tacka nej till alla fördelar de har. Annika menar att prinsessan Sofia skulle ha avstått all extra service i och med födseln av Sveriges nya prins. Jag fattar inte riktigt hur hon tänker? Så länge vi har ett kungahus så är det så att de i ALLT de gör står över oss vanliga dödliga. Det som är beklämmande är att vi vanliga människor skall behöva föda i källaren. Det behöver självfallet ändras. Men kungafamiljen skall så länge de är en kungafamilj och Sverige en monarki ha alla sina fördelar och behandlas som en kungafamilj skall behandlas. Annars är det ingen vits med dem. Det tillhör en kungafamilj att bli särbehandlad enligt Sveriges grundlag successionsordningen. 
 
Jag tycker också att det är förlegat med kungafamiljen. Är egentligen ingen rojalist om jag skall se till mina värderingar. Men visst är det något härligt ändå med att ha något så gammaldags som en kungafamilj i vårt annars så rationella och moderna samhälle. Det är lite som en stel, korrekt och superseriös arbetsplats som spårar ur på jobbfester. Ett undantag i den annars så kontrollerade och styrda vardagen. Kungafamiljen är just ett sådant regelbrott, ett undantag, som får allt annat att verka rimligt. 
 
//Anna-Maria
Bakvänt
Helt novis är man ju, när man inte varit singel sedan Internet uppfanns (typ!), så det här med Tinder är mig främmande. Och jag blev så förbryllad över det här som Annika Leone skriver, om sexting som naturligt inslag på dejtingappar. 

Annika skriver: "Hur kan jag veta om jag vill ha sex med någon innan vi ens har träffat?"

Det kan man ju fråga sig, men det spelar väl inte så jättestor roll i vissa sammanhang. Det här med att ha någon form av teoretiskt sex med anonyma är ju inget nytt påfund. Telefonsexlinjer har ju funnits i över trettio år, och att bara dyka på någon i ett chatforum på nätet och skriva snuskiga saker har ju hänt sedan 1996 i alla fall. Men det är väl en annan sak ändå? Det är ju mer som att läsa en sexnovell och skjuta in lite egna inlägg. Personen i andra änden är ju bara en fantasi som man kan göra vad man vill med. 

På Tinder ska man ju träffa personen efteråt. Så fruktansvärt plågsamt om man inser att det är någon man inte vill ta i med tång. Efter ett fylleragg så tar det ju slut när den ene nyktrat till och gått hem, med svansen mellan benen, men Tinderdejten börjar efter sexet. Håller verkligen med Annika om att det känns mer rimligt att kolla om det finns någon attraktion irl innan man börjar skriva till någon att man önskar den låg i ens säng. 
 
Har ni några erfarenheter här eller? Jag vill höra allt. 

//Mia