bloggkommentatorerna

Förståelse och empati
Vilka förvånande reaktioner det blev inne hos Annika Leone när hon skrev om att hon kräver kejsarsnitt om hon blir gravid igen, och framförallt att hon länkade till Vanja Wikström, som tipsar om hur man bär sig åt för att kräva ett snitt. 

Flera påpekar att om man är rädd och "bekväm" av sig så bör man betala snittet själv. Så som det pratades om för 20 år sedan, minns jag, när Linda Skugge började propagera för rätten att välja förlossningsmetod. Jag trodde man kommit längre. Detta måste vara en backlash? Folk kommenterar att förlossningsvården skulle gå under om alla krävde snitt, men är inte detta snarare en reaktion på den bristande förlossningsvården?

Det är så svårt att skriva om det här, eftersom jag inte har siffror, statistik, personlig erfarenhet av barnmorskearbetet, och inte bara vill föra vidare åsikter a la "sunt förnuft", och "man har ju hört", men visst pratas det mycket om att svensk förlossningvård brister? Platsbrist, enorma avstånd, överbelastning, enorm stress och förlossningsskador som hade kunnat undvikas. 

Om detta får vi prata (även om vissa tycker att man ska tala tystare så vi inte skrämmer gravida kvinnor) men vi ska inte tipsa varandra om att det finns sätt att slippa kaos och panik och trasade underliv, för DÅ förstör bekväma, bortskämda, gravida kvinnor den svenska förlossningsvården. 

//Mia
Kärleken
Annika Leone skriver så fint om sin förälskelse. Man blir varm i kroppen. ❤️

Jag är besatt av kärlekshistorier. Riktiga och fiktiva spelar ingen roll. Det är så fint att höra på och läsa om människor som är kära. 

Det bästa med kärlekshistorier är stunden när ett par förstår att de har samma känslor för varandra. Den tornadon av känslor i kroppen som det rör upp är obeskrivlig. 

Kan inte ni berätta här i kommentarerna var ni är just nu i kärlekslivet? 😍

//Anna-Maria
(null)

Mer fertilitet åt folket
Annika Leone och hennes kompis Cilla Holm har en podcast som heter Jag vill ha barn, som främst handlar om ofrivillig barnlöshet. 

Annika skriver här om hur lite folk vet om fertilitet. Visst gör de det? Nu tar Annika ett exempel från skolveckan från Paradise Hotel, och nej, det är väl inte representativt för resten av befolkningen, vad tonåringarna i Paradise Hotel vet, MEN jag tycker också att det finns stora luckor i allmänhet. Jag har varit insatt ganska länge, eftersom jag av någon anledning hade råkat börja följa en massa bloggar om provrörsbefruktning, för cirka 12 år sedan. Men många vet till exempel inte alls hur många dagar man är fertil under en månad. Ok, det är ju individuellt det där, men till exempel en helt normal vettig kompis jag har trodde, medan hon försökte bli gravid, att man bara kan bli gravid om man har sex under det dygnet man har ägglossning. Ja, det är då ägget kan befruktas, men spermierna överlever ju i flera dagar så man behöver inte ha sex som en nykär tonåring var femtonde timme typ. 

Det pratas inte så mycket om det va? Jag har precis som Annika inte något minne av att man pratade om fertilitet i skolan. Preventivmedel pratades det om, men inte hur cykeln fungerar. Det kanske fanns en viss rädsla för att ungdomarna skulle börja mixtra med säkra perioder, som riskerar i ofrivillig graviditet? Jag fick all min kunskap om puberteten från Kamratposten. Där stod det mycket om mens, hur man tar hand om mensen, vad man ska säga till mamma och hur man ska lindra smärtan, men inte stod det något om när man kan bli gravid. Inte vad jag minns, men det kanske inte var aktuellt för mig vid den tiden. Idag är det ju enkelt att hitta information, men det gäller ju att fatta att man behöver göra det. "Jag trodde jag skulle bli gravid direkt", hör man ofta, men då kan man ju hoppas att personen googlar efter första misslyckade försöket och lär sig ett och annat. 

Däremot tycker jag verkligen att budskapet om att kvinnans fertilitet sjunker har gått fram. Jag fattar faktiskt inte hur någon kan ha missat det. "Det är snart för sent", känns som att jag hörde dagligen efter jag var 27 år, typ. Å andra sidan kanske det var i och med just de där barnlängtansbloggarna jag följde vid den tiden. Där är åldern en big deal. 

//Mia