bloggkommentatorerna

En romantisk kväll
Min fantasi börjar skena när jag läser Annika Leones inlägg om en romantisk dejt. Hon har själv haft en alldeles fantastisk kväll, med fest med vännerna, på sin födelsedag, som sedan avslutades med en promenad med mannen i livet (kanske, det spelar ingen roll i sammanhanget) och sedan vin, stearinljus, musik och allt som två förälskade personer behöver. 

Hon inleder inlägget med att skriva om de där romantiska filmscenerna som man minns, och som liksom är episka. Ja, jag fattar vad hon menar. Man tänker på Romeo och Juliet (med Leo och Claire) eller Isak och Even (i Skam), eller whatever. Alla fattar. Men när jag tänker på sånt i mitt eget liv så handlar det ganska lite om de perfekta förutsättningarna, med levande ljus och spagetti, eller solnedgång och stråkmusik. Jag tänker bara på rätt kille och inga orosmoment. Det räcker typ så. Eller?

//Mia
Vems är felet?
Jag är inte en av de som tror att det är fel på kvinnor som är singlar. I alla fall inte de som tänder på män. (Tänker att det är lättare att hitta en vettig kvinna) Det är inte lätt att hitta en man som är bra, som man vill ha ett förhållande med. Det finns många att strula med, men att vara ihop med någon kräver sin karl om man säger så. Så det är inte konstigt om Annika är singel. Jag förstår henne helt och fullt. 
 
Det är märkligt att folk skall tänka att det är någon det är fel på egentligen. Antingen så träffar man någon som man klickar med eller inte. Sen tänker jag att vissa människor inte har lika stort behov av att vara ihop med någon som andra har. En del vågar inte vara ensamma och skaffar en partner lite väl lättvindigt eller blir kära väldigt lätt, medan andra har svårare för det. 
 
Hur är ni? Blir ni kära lätt?
 
//Anna-Maria
 
 

Lika för alla är inte alltid rättvist
Jag håller inte med Annika Leone om att medlemmar ur kungafamiljen skulle göra som pöbeln och tacka nej till alla fördelar de har. Annika menar att prinsessan Sofia skulle ha avstått all extra service i och med födseln av Sveriges nya prins. Jag fattar inte riktigt hur hon tänker? Så länge vi har ett kungahus så är det så att de i ALLT de gör står över oss vanliga dödliga. Det som är beklämmande är att vi vanliga människor skall behöva föda i källaren. Det behöver självfallet ändras. Men kungafamiljen skall så länge de är en kungafamilj och Sverige en monarki ha alla sina fördelar och behandlas som en kungafamilj skall behandlas. Annars är det ingen vits med dem. Det tillhör en kungafamilj att bli särbehandlad enligt Sveriges grundlag successionsordningen. 
 
Jag tycker också att det är förlegat med kungafamiljen. Är egentligen ingen rojalist om jag skall se till mina värderingar. Men visst är det något härligt ändå med att ha något så gammaldags som en kungafamilj i vårt annars så rationella och moderna samhälle. Det är lite som en stel, korrekt och superseriös arbetsplats som spårar ur på jobbfester. Ett undantag i den annars så kontrollerade och styrda vardagen. Kungafamiljen är just ett sådant regelbrott, ett undantag, som får allt annat att verka rimligt. 
 
//Anna-Maria