bloggkommentatorerna

Mer fertilitet åt folket
Annika Leone och hennes kompis Cilla Holm har en podcast som heter Jag vill ha barn, som främst handlar om ofrivillig barnlöshet. 

Annika skriver här om hur lite folk vet om fertilitet. Visst gör de det? Nu tar Annika ett exempel från skolveckan från Paradise Hotel, och nej, det är väl inte representativt för resten av befolkningen, vad tonåringarna i Paradise Hotel vet, MEN jag tycker också att det finns stora luckor i allmänhet. Jag har varit insatt ganska länge, eftersom jag av någon anledning hade råkat börja följa en massa bloggar om provrörsbefruktning, för cirka 12 år sedan. Men många vet till exempel inte alls hur många dagar man är fertil under en månad. Ok, det är ju individuellt det där, men till exempel en helt normal vettig kompis jag har trodde, medan hon försökte bli gravid, att man bara kan bli gravid om man har sex under det dygnet man har ägglossning. Ja, det är då ägget kan befruktas, men spermierna överlever ju i flera dagar så man behöver inte ha sex som en nykär tonåring var femtonde timme typ. 

Det pratas inte så mycket om det va? Jag har precis som Annika inte något minne av att man pratade om fertilitet i skolan. Preventivmedel pratades det om, men inte hur cykeln fungerar. Det kanske fanns en viss rädsla för att ungdomarna skulle börja mixtra med säkra perioder, som riskerar i ofrivillig graviditet? Jag fick all min kunskap om puberteten från Kamratposten. Där stod det mycket om mens, hur man tar hand om mensen, vad man ska säga till mamma och hur man ska lindra smärtan, men inte stod det något om när man kan bli gravid. Inte vad jag minns, men det kanske inte var aktuellt för mig vid den tiden. Idag är det ju enkelt att hitta information, men det gäller ju att fatta att man behöver göra det. "Jag trodde jag skulle bli gravid direkt", hör man ofta, men då kan man ju hoppas att personen googlar efter första misslyckade försöket och lär sig ett och annat. 

Däremot tycker jag verkligen att budskapet om att kvinnans fertilitet sjunker har gått fram. Jag fattar faktiskt inte hur någon kan ha missat det. "Det är snart för sent", känns som att jag hörde dagligen efter jag var 27 år, typ. Å andra sidan kanske det var i och med just de där barnlängtansbloggarna jag följde vid den tiden. Där är åldern en big deal. 

//Mia
En romantisk kväll
Min fantasi börjar skena när jag läser Annika Leones inlägg om en romantisk dejt. Hon har själv haft en alldeles fantastisk kväll, med fest med vännerna, på sin födelsedag, som sedan avslutades med en promenad med mannen i livet (kanske, det spelar ingen roll i sammanhanget) och sedan vin, stearinljus, musik och allt som två förälskade personer behöver. 

Hon inleder inlägget med att skriva om de där romantiska filmscenerna som man minns, och som liksom är episka. Ja, jag fattar vad hon menar. Man tänker på Romeo och Juliet (med Leo och Claire) eller Isak och Even (i Skam), eller whatever. Alla fattar. Men när jag tänker på sånt i mitt eget liv så handlar det ganska lite om de perfekta förutsättningarna, med levande ljus och spagetti, eller solnedgång och stråkmusik. Jag tänker bara på rätt kille och inga orosmoment. Det räcker typ så. Eller?

//Mia
Vems är felet?
Jag är inte en av de som tror att det är fel på kvinnor som är singlar. I alla fall inte de som tänder på män. (Tänker att det är lättare att hitta en vettig kvinna) Det är inte lätt att hitta en man som är bra, som man vill ha ett förhållande med. Det finns många att strula med, men att vara ihop med någon kräver sin karl om man säger så. Så det är inte konstigt om Annika är singel. Jag förstår henne helt och fullt. 
 
Det är märkligt att folk skall tänka att det är någon det är fel på egentligen. Antingen så träffar man någon som man klickar med eller inte. Sen tänker jag att vissa människor inte har lika stort behov av att vara ihop med någon som andra har. En del vågar inte vara ensamma och skaffar en partner lite väl lättvindigt eller blir kära väldigt lätt, medan andra har svårare för det. 
 
Hur är ni? Blir ni kära lätt?
 
//Anna-Maria