bloggkommentatorerna

Platser man kan utantill
Jag tycker att jag borde få den där fotvandringen. Det här är inte i Göteborg. Det är i Mölndal. Svårt att veta för en utomstående vad som är Göteborg och vad som är Mölndal men viktigt för oss som är uppväxta där. (Min klasskamrats pappa hade sitt företag i de lokalen när jag var liten.)
 
Ni vet när man är från ett ställe och vet direkt vad det är så fort man ser en bild eller ser det på tv. Det går på ett ögonblick. Samma sak hände mig när Hugo och Paula var här i Åsa och la upp bilder på en strand. Jag såg med en gång att det var härifrån, trots att många stränder på den sydliga västkusten ser likadana ut. Hjärnan måste registrera minsta detalj så att vi kan urskilja vart vi är. Fascinerande. Därför kan jag inte se Falkfilmerna som utspelar sig i Göteborg och Mölndal för jag sitter bara och tänker på hur fel de åker hela tiden och hur det inte stämmer. Det går liksom inte att åka förbi samma byggnad om och om igen om man åker rakt fram. Eller helt plötsligt vara i södra Göteborg när man för en sekund sedan var på Hisingen. 
 
Känner ni igen er?
 
//Anna-Maria
 
 
Bingo på skidor
Redan i lördags började jag följa Bingo Rimérs Vasalopp via Instagram. Han är ju entusiastisk, den mannen. Natten till söndagen spenderade han i en husbil på parkeringen i Sälen, för att få en bra plats i startfållan. Det fick han! Men hur det gick med den uppladdande sömnen undrar jag? Han instastoryade hela jävla natten. Godnatt sa han vid något tillfälle, men ett par timmar senare var han uppe och tjoade om att det var strömavbrott i bilen. Strax därefter kickade han igång dagen. Under starten filmade han igen. 

Sen verkar luften ha gått ur honom. Han meddelade snart att han klarat loppet på mindre än åtta timmar, vilket var hans mål. Men nu sover han nog?

Kollade ni Vasaloppet eller? Jag älskar det. 

//Mia
Skruva upp tempot
Jag har lyssnat på en massa avsnitt av Katrin och Bingos pod, Relationspodden 2.0 de senaste dagarna. Gör det medan jag sysslar med annat. Förstår verkligen att folk kan uppskatta den podcasten, även om jag själv inte riktigt engagerar mig i alla sexfrågor som folk ställer. Gillar däremot jargonen mellan exparet, och tycker de pratar väldigt vettigt om hur de roddar en stor bonusfamilj. Men jag måste ha hastigheten på 1½, för de pratar så långsamt i normal hastighet. Konstigt, för jag har alltid tänkt på både Katrin och Bingo som ettriga personer. Men särskilt Katrin pratar så släpigt att jag blir stressad. (Testa att lyssna några meningar på halv hastighet. Då låter hon som en kraftigt berusad person som lägger sina sista krafter på att övertala ambulanspersonalen att köra henne hem istället för att starta upp en magpumpning.)

Jag kom att tänka på att jag kanske hade haft lättare att stå ut med filmer och tv-serier om de gick lite lite fortare. Om tekniken skruvade upp allting så att ett program som ska ta en timme klaras av på 45 minuter. Då kanske jag inte hade behövt ta upp min mobil och slösurfa, eller spela Candy Crush samtidigt hela tiden. Sedan blir jag stressad av den här insikten. Jag klarar alltså inte av att lyssna på vanliga människor längre. Känner ni igen er? Har det med mobilmissbruket att göra? Att man alltid stimuleras och aldrig har någon dötid? Eller är det för att jag numera har barn och därför alltid har någon bakomliggande stress över att hinna med så mycket som möjligt? Jag fick min första smartphone när jag var höggravid med första barnet nämligen, så jag kan inte riktigt utröna vad det är som har hänt, men NÅGOT har hänt. 
 
//Mia