bloggkommentatorerna

Avveckla
Det var värst vad fel jag hade i mitt förra inlägg. Jag trodde inte att någon i Sverige tog Alla hjärtans dag på så stort allvar att det känns extra jobbigt att vara singel den dagen. Jag trodde att julen och fredagsmyset och söndagsångesten framkallade större längtan efter en partner, än en dag som långsamt importerats från utlandet. Men nästan alla som svarade menar att jag har fel och det lägger jag mig platt för. Jag ska absolut inte förminska andras känslor. Jag föreslår faktiskt att hela dagen läggs ner. Jag menar att den glädjen den möjligen ger till några nykära personer inte väger upp det lidande som många singlar känner. Faktiskt! Vem som är i ett förhållande tycker att Alla hjärtans dag är en viktig dag? Jag kan i alla fall rabbla upp fem högtider som jag tycker är viktigare (jul, lucia, påsk, midsommar och till och med halloween nu när mina barn tycker det är så roligt. Semmeldagen också, där har vi sex stycken). Ta bort alla löjliga nallebjörnar från butikerna i februari, för de fyller ingen funktion men är säkert tillverkade av något brandfarligt material. Ingen vill ha dem. Vill någon ändå fira den där dagen så gör som så många andra: förlova er 14 februari, så kan ni fira varenda år sen. Obs! man får pussas och uppvakta varandra och gå ut på restaurang även om Alla hjärtans dag avvecklas. 

Vad tycker ni om det?

//Mia

 
Svar på läsarkommentar om CrossFit
 
 
Vi fick en kommentar om CrossFit häromdagen:
 
Hej Anna-Maria och Mia! 
Det här är fullständigt OT (förlåt!) men visst håller någon av er på med crossfit? 
Jag har snöat in fullständigt och vill veta allt. Har plöjt en hel del av infon på nätet men den verkar vara från 1. Tveksamma forskare eller 2. hårdtränande 22-åringar som sponsras av nocco och skins. 
Vore så himla glad att få höra er (och alla läsares) syn.
 
och eftersom det är en stor del av mitt liv (Anna-Marias) så tänkte jag att jag kunde skriva lite om det här. Om man letar på nätet och på Insta så är det antingen proffs, tatuerade 20-åringar med magrutor eller män utan tröja som man hittar. Det finns inte så många vanliga människor att följa och därför är det lätt att bli avskräckt av CrossFit innan man ens har förstått vad det är. 
 
Boxen, som stället heter där man tränar CrossFit, är där jag tränar (Kungbacka) full med folk i alla åldrar, storlekar och varianter. Det fina med CrossFit är att man kan anpassa träningen till sig själv. Om man inte kan göra en vanlig armhävning så kan man skala ner den, vilket betyder att man gör övningen lättare. Träningen består av tunga lyft med skivstång, gymnastiska övningar, hopprep, kroppsviktsövningar och mycket mer. 
 
Anledningen till att jag fastnade för CrossFit är att man är inte så många på varje pass (typ 10-14st) vilket betyder att man lär känna de som tränar där och man får hjälp med tekniken av coachen varje pass. Gemenskapen är stor och när man kör träningen så blir man sjukt peppad av alla andra. Man gör träningen tillsammas med varandra och bär varandra fram till slutet på ett sätt som ett vanligt gym inte kan komma i närheten av. Det gör att träningen blir mer effektiv, den blir roligare och man får vänner. Många i vår box har även funnit kärleken där. <3
 
Jag har alltid tränat. När jag var liten var det fotboll och konståkning och på senare år var det gym, spinning, bodypump och motocross. När jag fick barnen blev det mest löpning för att hinna med, men det blev så trist. Jag fick nys om CrossFit när det öppnade i Göteborg, men det var för långt att åka för mig, men när det öppnade i Kungsbacka var jag en av de första som började där. Sedan dess är jag fast. 
 
Det bästa med CrossFit: 
 
Jag känner att jag utvecklas i min träning. Jag blir snabbare, starkade, får bättre kondition och jag får mycket bättre självförtroende. När jag gör andra saker som cyklar, spelar fotboll med barnen eller springer så är jag redan i bra form och inget av detta är speciellt jobbigt.
 
Gemenskapen. Alla människor man träffar som också gillar träning. De var ett stort stöd för mig när jag var sjuk. <3
 
När jag tex har gjort tunga lyft över huvudet i en wod och får slänga ner skivstången i marken samtidigt som jag skriker av utmattning. Den känslan går inte att beskriva. Det är en urladdning utan dess like. (Kanske det som Lill-Babs känner när hon krossar porslin på sin bakgård som hon gjorde i "Berg flyttar in".)
 
När jag fixar ett PB. Ett personbästa. Det spelar ingen roll vilket personbästa det är. När jag började och klarade 50 kg i knäböj så var jag lika glad som nu när jag är uppe på nästan 100kg. När man hela tiden gör framsteg och kroppen blir lite bättre hela tiden. Ingenting är omöjligt. 
 
Jag har fått lära mig att inte ge upp. Förr kunde jag lägga ner saker och skita i det för att det blev för jobbigt eller gav mig ångest. CrossFit har lärt mig att jag klarar saker utan att ge upp. Det funkar även i det vanliga livet. Visst, det suger och gör ont och man mår skit när man gör vissa saker, men man klarar det. Detta gäller inte allt så klart. Men typ saker som att våga börja på ett nytt jobb eller att säga upp sig. 
 
Det är feministiskt. På det sättet att ingen bryr sig om en kvinna har mycket muskler. Många kvinnor som tränar CrossFit har ändrat sitt sätt att se på sig själva. Självhatet minskar och självkänslan stärks. Vågen har slängts och ätstörningarna har försvunnit. 
 
Alla tunga lyft är så roliga. Styrkelyft är verkligen min grej. Så roligt att hitta en ny idrottsgren när man är över 30år. 
 
Sen alla gymnastiska övningar som jag aldrig trodde att jag skulle göra igen. Stå på händer, hänga i ringar och klättra i rep.
 
Det är inte bara vältränade människor som håller på med CrossFit. Det är den största myten av alla. De flesta är ganska kassa faktiskt. Men man känner sig som stålmannen/kvinnan. :D
 
Har vi några läsare här som kan skriva sin sida av saken?
 
//Anna-Maria
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Söndagens bloggbildtips
Bloggaren Evelina tipsar om hur man skall göra om man vill lägga till bilder i sin blogg men inte har någon bra bild för tillfället. Då kan man använda sig av de gratistjänster som hon tipsar om. Men jag har ett annat tips som är väldigt enkelt. Det är bara att Googla sig fram till bilder som man får använda. Det kallas Creative Commons. Letar man efter en kattbild så finns det hur mycket som helst men vill man ha en bild på Blondinbella så är det lite värre. Men det finns. Så här gör man: 
 
1. Gå till Google och fyll i sökordet och klicka sedan på "Avancerad sökning". Då kommer ni till en sida som ser ut så här: 
 
 
 
 
2. Scrolla ner tills ni ser användningsrättigheter. Där kan ni välja vad ni vill att bilden skall filtreras efter. Vill man bara publicera en bild så finns det fler sökträffar men vill man ha en bild som man kan ändra i så finns det lite färre. 
 
 
 
3. Sen är det bara att klicka SÖK och bilderna dyker upp. Så här ser det ut när man söker på Isabella Löwengrip efter bilder "som får användas". När man väl har gjort en avancerad sökning så kan man ändra i menyn som ni ser här nedan. Här ser vi bilder "som får användas". 
 
 
Så nu fick jag känna mig som Lisbeth Salander för en stund. ;)
 
En läsarfråga: 
 
Tycker ni att vi skall börja lägga in bilder oftare här i bloggen? Stör det eller skulle det berika?
 
Ha en fin söndag!
 
//Anna-Maria