bloggkommentatorerna

Tävling om vem som är minst anal
Cissi Wallin krigar/driver lite med den föräldragruppen som plastbantar. Hon kallar dem anala för att de inte vill ha konstgräs och plastmattor på lekplatserna där deras barn leker. Men hon medger att hon försöker kompensera annat slarv med att servera eko-mat och köpa "svindyra träleksaker från en medveten söderaffär".

Och så berättar Cissi en fantastisk historia om en sharonfrukt på Nytorget. (Vet ej vad Nytorget innebär, även om jag vet att det finns. Sharonfrukt däremot har jag aldrig hört talas om. Men historien håller ändå!)

Jag känner som så ofta att jag kapitulerar. Jag kompenserar inte ens besöken på plastmatteprydda lekplatser med ekofrukt och träleksaker. Jag lugnar mig i stället med att mina barn ändå inte äter så himla mycket frukt. Vi går sällan till lekplatsen och vilka plastiga eller slöjdade leksaker jag än köper så tittar de helst på iPaden. 

Barnavårdsnämnden, kom och ta mig om du kan. 

//Mia
Vem är jag att döma?
Cissi Wallin skickar alltid ut maten om den inte är god. Hon tycker alla bör göra det, för den som driver restaurangen bör välkomna kritik. Men svenskarna är enligt Cissi konfliktfobiska och vågar inte göra detta, i den utsträckning som vi borde. 

Det stämmer ju i mitt fall. Jag skickar inte ut maten. En gång gjorde jag det eftersom min pappa var med och tyckte att det var orimligt att jag skulle äta en bränd nachostallrik. Resultatet av det var att servitrisen suckade djupt och sa att den är precis så lagom bränd som den ska vara, och trots att jag berättade att det var min favoritlunch och jag ätit den minst 50 gånger så enades vi till slut om att jag hade fel, men att hon skulle gå och hämta något annat som inte var lika gott. Jag minns detta. Det är tio år sedan. 

Så ja, jag är konflikträdd, men jag är också väldigt osäker på om jag har rätt. Vem är jag att bedöma om såsen är äcklig? Jag kanske tycker det, men det är väl inte kockens fel att jag inte gillar den kryddningen? Om jag inte tycker maten är god så tänker jag att jag har gjort ett misstag som beställde just den rätten. Är det lika äckligt om jag äter något annat där så slutar jag gå till det stället. Jag skulle aldrig klaga på att maten är allmänt äcklig, för då skulle jag känna mig som mina barn som gnäller varje dag utom när de får korv med bröd till lunch, och då skulle jag förvänta mig att servitrisen säger som jag själv svarar mina barn varje dag: "Men laga maten själv då."

//Mia
Fördomar
Jessica Almenäs är gravid med trean. Grattis!
 
Hon blev tydligen kritiserad för att hon skaffar ett tredje barn med en tredje karl. Cissi Wallin skriver om det. Jag skulle säga att det hade varit samma kritik om en man hade skaffat sitt tredje barn med sin tredje kvinna. Mannen är nog den som får mest skit ändå av folk som tänker att mannen bara sprider sin säd och sedan skiter i ansvaret. En kvinna som skaffar barn med tre olika män har statistskt sett oftast barnen mesta delen av tiden och därför är det ändå mer moraliskt rätt på något sätt. Hon tar ändå ansvaret även om hon har svårt att bestämma sig. Det är ju fördomsfullt att tänka så, men det sitter djupt rotat hos många av oss. 
 
Jag tänker en del på detta och rpkar ut för det när jag träffar nya människor. Eftersom jag och min sambo inte är gifta och folk frågar om mig och jag säger: "Jag och min sambo" så förklarar jag alltid att det är en man, vi har varit ihop i 15 år och ja, barnen är hans. För jag vet att folk tänker när jag säger sambo: "är hon lesbisk, har hon barn med olika män, är han pappan till barnen". Så jag klargör saken med en gång. Ibland orkar jag inte så då säger jag: "Jag och min man" och då behöver jag inte förklara något av ovanstående.
 
Man har så mycket fördomar innerst inne, även om man är medveten och liberal. Det är svårt att ändra. 
 
//Anna-Maria