bloggkommentatorerna

Ljuva dagar
Nu har årets första vardag passerat och inte mycket har hänt. Min familj har varit febrig och jag har försökt handla mat, men allt brödet var slut pga alla helger samt att Pågens fabrik hade haft inbrott. Jag trodde faktiskt att verkligheten skulle ha startat igen efter storhelgsdvalan. 

Men Ebba von Sydow, till exempel, hon har fortfarande inte återkommit till bloggen. Hon lovar en stor förändring, en nystart, i januari, men visst, vi är ju bara på dag två än. Det är mååååååånga januaridagar kvar 😭.

Hoppas på feberfritt i morgon. På återseende. 

//Mia
Sprallig
Jag skrev ju häromdagen om hur tungt allt kändes och fick så fina svar. Det blev jag väldigt glad över. Nu känns det bättre, för nu är jag klar med en massa saker och i morgon är det fredag, vilket betyder att jag är hemma med min dotter, som är ledig på fredagar när storebror är i skolan. 

Så jag blev förväntansfull på ett märkligt sätt när jag såg att prins Gabriel döps i morgon. På förmiddagen någon gång börjar sändningarna, och då kan jag och min dotter som är lika gammal som prinsessan Estelle ligga i soffan och slökolla på det i flera timmar. Ebba jobbar inte på SVT längre, men hon brukar kommentera bra ifrån TV4. Hon lovar "kungligt trevligt" och det är PRECIS vad jag behöver nu. 

Någon mer som kommer kolla? Min granne! Jag får gå över till honom för att kommentera folks uppförande och klädsel. 

//Mia
Svårt med beröm
Jag blev så nyfiken när ni sa att Ebba von Sydow hade nämnt oss i Säker Stil-podden så jag lyssnade tidigare idag. Jag önskar att jag hade tid att lyssna på deras pod varje vecka, men jag hinner tyvärr inte det, så det får bli ibland bara. Men Ebba sa i alla fall att vi var hennes favoritblogg. WOW! Det är så svårt att ta in. Vi blir så smickrade. Tack! <3 
 
Det här med att ta beröm och komplimanger är så svårt. Tycker ni också det? 
 
Jag brukar inte få mycket beröm och inte heller höra så mycket snälla saker, men den här veckan har det hänt vid flera tillfällen, vilket har varit och är svårt för mig att hantera. Det har varit snälla saker om bloggen (love you Maggan<3), elever och kollegor som har sagt snälla saker. Så fint, men svårt att ta in. Det finns två lägen här. Antingen så börjar jag gråta för att jag är så skör och folk som är snälla mot mig puttar mig över gråtkanten, eller så kan jag inte ta in det. Men det gör bra saker med en det där med komplimanger och beröm. Mig ger det extra kraft och energi och jag blir gladare. 
 
Så nu till lite beröm till er som läser då. Tack för att ni läser den här bloggen och tack för att ni kommenterar på ett bra och vettigt sätt (oftast). Det känns som om vi har lärt av varandra under årens lopp och format hur den här bloggen har blivit tillsammans. Ni är bäst! Kramar. <3
 
//Anna-Maria