bloggkommentatorerna

Ännu fler podcasts
Igår skrev jag om vilka podcasts som jag lyssnar på. Vips så kommer det ytterligare en podcast som jag känner att jag måste ge en chans. Det är dreamteamet Egoina och Spiderchick. Jag tycker dock att de skulle ha gjort en Brangelina och döpt podcasten som nu heter Veckans smash! till typ Egochicks eller Spideregos eller kanske på svenska, Veckans egospindel!, Veckans spindelego!
 
Äh! Veckans Smash! blir nog bra ändå. :D
 
Jag längtar iband efter att podda själv. Vi gjorde ju ett par försök förr i tiden. Det var kul men tog mycket tid. 
 
//Anna-Maria
Tips på dokumentärer
Egoina har listat en massa olika dokumentärer som hon delvis har fått från sina läsare. Jag blir oerhört sugen på att kolla på någon. Har själv fått tips om serien "Gift med en diktator" som jag inte sett ännu, men vill se. 
 
Har ni ännu fler tips?
 
//Anna-Maria
Väder och vind
Egoinas senaste krönika handlar om hur det är att vara introvert. Hon är det, och det betyder tydligen att man hämtar sin energi när man är ensam. Som extrovert får man energi av att träffa folk. Jag vet ärligt talat inte vad jag är, för jag har ett stort behov av att vara ensam, men blir oftast glad och energifylld av att umgås med folk jag gillar. Jag trodde alla blev det. Just under förutsättning att det verkligen är personer man tycker om, och som är roliga. Klart man blir dränerad av idioter och tråkmånsar. 

Men detta inlägg skulle inte handla om introverta vs extroverta, utan om klyschan "jag tycker inte om kallprat", som nästan alltid dyker upp i den och andra diskussioner. Att opersonligt småprat om väder och vind är det tråkigaste som finns är en allmän sanning, verkar det som. Alla som någon gång gjort anspråk på att vara en intressant person menar att det är höjden av tristess att prata om opersonliga ämnen. Och ja, jag har också gjort anspråk på att vara en intressant person, och jag tycker också det är tråkigt att prata om meningslösa saker, MEN, jag fick idag en insikt om mig själv: jag ÄLSKAR att prata om väder. 

Åkte taxi i Sverige idag, vilket sker sällan. Taxichauffören började prata om turism, arbetsvillkor, stress, och min man svarade pliktskyldigt. Men plötsligt började denne chaufför gnälla över sommarens väder och jag vaknade till på ett sätt som även fick min man att reagera. En förutsättning för att jag skulle bli så uppspelt är naturligtvis att vi tyckte samma. Sommaren 2017 SÖG vädermässigt. Taxichauffören var extremt missnöjd över detta, och han kunde räkna upp datum, gradantal, rekord, antalet regnfria dagar, utsikterna kring en lyckad sensommar och så vidare, och jag kände mig faktiskt fylld av energi när jag lämnade bilen. Tror till och med att jag snuddade vid tanken: "Jag borde verkligen umgås mer med folk!" 

Vad betyder detta? Jag är alltså en människa som kan prata med vem som helst om hur mycket det stormat den senaste tiden? Jag är jättegammal? Jag är min mormor?

Någon som känner igen sig? Vi kan skapa en mailinglista. 

//Mia