bloggkommentatorerna

Medmänsklighet vs skyddsnät
Elaine Eksvärd hyllar Aftonbladets val att låta Marianne komma till tals. Marianne stod inför vräkning innan jul, och hennes lilla dotter riskerade att få fira julen utan tak över huvudet. En insamling som startades i samband med publiceringen stoppade lyckligtvis vräkningen. Marianne och hennes dotter är räddade. 

(null)

(null)

Jag blir så förvånad av Elaines åsikt att politikerna inte räddar världen, utan att det är ett fåtal hjältar som hjälper var och en av de utsatta. 

Har Elaine blivit så cynisk av att studera politikernas tal? Vet hon kanske att talen hon betygsätter inte betyder mer än att politikern gjort rätt ordval, eller använt rätt kroppsspråk för att övertyga väljaren att lägga en röst? För det stämmer nog att talen och olika slogans inte gör så stor skillnad, (även om språkbruket i viss mån påverkar samhället). Det som gör verklig skillnad är förstås handlingarna. Men det är väl självklart att politikernas konkreta beslut är det viktigaste? Vi kan förstås visa upp enskilda fall med tragiska historier och be om hjälp, men redan efter ett par öden börjar vi medmänniskor rangordna de behövande. Ska de med de oskyldigaste och gulligaste barnen få mest hjälp av Aftonbladets läsare? 

Medmänsklighet är fint, men mänskligheten är komplicerad. Jag tycker det är mycket mer rimligt och säkert att låta lagar se till att alla medborgare får den hjälp de behöver, istället för att låta varje behövande själv övertyga folket om att hjälpen är tillräckligt viktig. 

Det är bedrövligt att en mamma med dålig rygg ska behöva tigga och be i tidningen om att få tak över huvudet. Det är något så bedrövligt med det systemet att jag inte ens orkar glädjas över att insamlingen gav resultat. 

//Mia