bloggkommentatorerna

Moffakalsipper
Min egen jacka, boyfriendjackan, momjeans känns okej. Men ex-boyfriendjackan. Vem vill ha den på sig? Ett ex vill man ju bara glömma. Ta din j-a jacka!😢

Vad är grejen med att det heter så? Någon som kan förklara? 

När kommer grandfatherkalsipperna?

//Anna-Maria

(null)

En fruktansvärd dag
Det var en fruktansvärd dag igår. En kombination av massa saker, en stressig vecka förra veckan då jag bara kämpade för att överleva till helgen, sedan en späckad helg, dålig sömn, inte en enda sekund i fred och sedan var det måndag och pms och nystart på arbetsvecka och eftersom jag jobbar själv så gäller det att jag har karaktär och det funkade inte igår, vilket gjorde att allt kändes ännu värre när dagen var slut. Känner ni igen det? 

Lyssnade på podcasts för att slippa tystnaden och tänkte att Hannah och Amanda kanske skulle pigga upp. Dom är ju roliga och lättsamma oftast. Ibland pratar de i och för sig om psykisk ohälsa och det kunde ju behövas igår, tänkte jag. Men vi kom på helt fel nivå. Hannah var på bjudresa till Lanzarote med svärfamiljen och hon får ångest av det. Amanda peppade med att man ju inte behöver åka på så många bjudresor i livet, i fortsättningen kan ju Hannah göra som Amanda och bara åka på lyxresor, för det är lättare för ångestens skull. Men de gav tips för att överleva en all inclusive-resa i alla fall, man ska ta med sig fina produkter från Daisy Grace och packa dem i en Daisy Grace-neccessär och göra fint i badrummet. Soffan kan man täcka över med en vacker sarong, osv, så Hannah kommer överleva veckan.

Jag var inte där, jag behövde andra tips. 

Lyssnade sedan på Engla och Johannas podcast, där Engla berättade om när hon gick på Mama-galan själv. Hon oroade sig och mådde mer eller mindre kasst i flera dagar innan. Hon skulle göra samarbeten med företag och kände att det bara var att ta sig i kragen. Hon tänkte att hon växer av att göra det, trots inre motstånd. Det blev en sorts kompromiss. Hon gick dit, gjorde sitt jobb och gick till hotellrummet innan middagen började. Johanna påpekade att hon väl känner sig stolt som gjorde det. Engla svarade tveksamt att hon är lite hård mot sig själv, men visst, det var ju bra att hon utförde sitt uppdrag. 

Jag känner så starkt igen det där. Man måste göra en grej, fast det inte känns bra. Man tänker på moroten, det känns bättre när det är klart osv. Och så gör man det, och efteråt finns visserligen lättnaden över att det är över, men knappast någon jävla triumf eller segertågskänsla. Men det är ok. Det värsta är när man väl har gjort det man fasat för, och det var precis så hemskt som man fruktade för innan, och efteråt ligger man bara och vrider sig av ångest. 

Nåväl, nu är det tisdag.
//Mia
Lära känna Engla mer
Engla blir med pod! Inspopodden. Rolig nyhet tycker jag. Skall bli kul att "lära känna" henne närmare om ni förstår vad jag menar. Hon skall podda med Johanna som ni hittar här.
 
Jag minns när jag skulle börja att lyssna på podcasts och nästan fick en närhetschock. Det var som att poddarna talade enbart och direkt till mig om en massa privat som jag inte hade med att göra. Så känns det aldrig längre för nu är jag så van. Den känslan kommer aldrig tillbaka, men just det måste vara framgångsfaktorn med Podcasts.
 
Sen är det så att bloggare verkligen inte bara är bloggare längre. Det är inte många stora bloggare som bara har en blogg och inget mer. Det är Facebook, Instagram, YouTube, podcast och annat. Så har det varit länge och det vanligaste är att en bloggare har Instagram som komplement, men YouTube-kanal och Podcast börjar också bli vanligt. 
 
Det är svårt att komma på en enda blogg som inte har något komplement faktiskt. 
 
Ja just det. Den här bloggen. Haha!
 
//Anna-Maria