bloggkommentatorerna

Bakom ytan
Det är fint när man följt en bloggare så länge, att man i efterhand kan minnas hur krisen såg ut utifrån, när bloggaren för första gången berättar om den, flera år senare. Engla skriver här i två delar, om hur det var att få tvillingar. Lästips, tror jag, till folk som ska få, eller precis har fått, tvillingar. Jag minns att jag och Anna-Maria då pratade om att det verkade jobbigt för Engla. Jag hade fått mitt första barn det året, och A-M sitt andra. Engla hade plötsligt tre, och jobbade med bloggen samtidigt. Vi hade också bloggen vid sidan om, men vårt bloggande skiljer ju sig mycket från de flesta andras. Vi jobbar inte med att inspirera andra till ett härligt liv. Ärligt av Engla att skriva om ensamheten som mamma. Det känner jag igen jättemycket. Jag blev väldigt besviken på hur min man uppförde sig de första åren, när han litade på att jag skulle kunna fixa allt som har med barn att göra, samtidigt som han själv inte trodde sig kunna klara något av det. Det finns en sån övertro på mammor, vilket förstör för alla. Mammor som blir överbelastade och slutkörda, pappor med dåligt självförtroende och dålig kontakt med sina barn, och barn med trötta mammor och frånvarande pappor. Acceptansen för pappor som inte tar ansvar och gör sin del borde minska. Men det är ju svårt att prata om offentligt. I alla fall så länge man fortfarande är ett par. Då kan bemötandet från den som lyssnar eller läser bli: "Jag hade aldrig accepterat det. Du borde göra slut." Vilket är skuldbeläggande, som om det var så enkelt att "inte acceptera", och ger ett råd man kanske inte alls vill ha: "att göra slut" är ingen liten grej när man precis har fått ett barn, antagligen med någon man älskar. Engla och hennes man hittade ju tillbaka till varandra när han insåg att han var tvungen att steppa in, och hon blev avlastad och fick hjälp med sin utmattningsdepression. Och nu berättar hon om det och hjälper kanske någon i samma situation. Fan vad det är mycket viktigare än att bara inspirera andra till en glad och lycklig yta. //Mia
Kejsarens nya kläder
Åkte Sagoslottet på Liseberg igår, och där ståtar kejsaren i all sin prakt. Hängbuken skyler dock de privata delarna. Sagoslottet är uråldrigt och mina barn har knappt hört talas om en enda saga i det där slottet, och inte ens jag kan minnas att jag någonsin läst hela Kejsarens nya kläder så jag googlade lite på den igår (bilden från Wiki är just från Liseberg). Den handlar ju om att man kan hajpa upp något så att massan går på galenskapen och endast den som står utanför och är naiv nog vågar säga som det är. Tänker att det kanske är så med den här mössan? Beyonce och Karl Lagerfeldt är väl tillräckligt tunga namn för att vi ska tro att den kallas Pom pom beanie, och inte Musse Pigg-utklädnad? //Mia
En blogglista
Jag eftersökte listor igår och idag har det kommit upp ett flertal. Några har kopierat HanaPees hatlista som Engla och Egoina. Spiderchick har gjort en ångestlista och Sandra Beijer har slagit på stort med en fin blogglista. Härlig läsning! //Anna-Maria