bloggkommentatorerna

Schyffert är snygg, ännu
Det mest fascinerande jag hört den här veckan är det Filip Hammar berättar om Henrik Schyffert i senaste engelskspråkiga podden, The winter face

Schyffert fyller 50 nästa år och drivs numera av komplimanger för sitt yttre. Han bryr sig inte längre om rescensioner och beröm för yrkesprestationer. Han skiter i hur den senaste showen har mottagits av kritiker och publik. Han vill bara att följarna på Instagram tycker att han är snygg. 

Vet inte vad jag ska göra med informationen, och känner inte för att tycka någonting om det. Schyffert har väl rätt till sina känslor. Jo, men jag skrattade högt när jag hörde det, för det är igenkänning på det, och det är sjukt, men ändå förståligt och så är det sorgligt. Men nu vet ni i alla fall vad ni ska skriva om ni vill lovebomba Schyffert när han skrivit något vettigt om rasism: "bra kropp!"

//Mia
Dr Goldberg
Om ni inte har lyssnat på Filip & Fredriks nya podavsnitt så gör det. Det är det bästa podavsnitt jag någonsin har lyssnat på. Filip berättar om hur det var när deras dotter föddes, men inte på ett kladdigt sätt eller så, utan mer betraktelser runt i kring födseln. Det roligaste av allt är deras läkare Dr Goldberg som Filip beskriver har det största egot av alla han har mött. Hur läkaren kommer in i förlossningssalen direkt från en fest i vanliga kläder, slår på sina magmuskler och berömmer dem inför alla i rummet och berättar för alla vilken grym träning han har genomfört tidigare under dagen och sedan när bebisen är född tar en egobild med Filips kamera och frågar om de vill att han skall vara med på bild bakom den nyblivna lyckliga lilla familjen. Läkaren som var med under några minuter tar all cred medan sköterskorna som har varit där hela tiden förbises. Hur Filip & Fredrik binder ihop detta med andra historier där man också får en förklaring till varför Dr Goldberg trots sitt självupptagna sätt är så populär gör avsnittet till ett avsnitt jag sent kommer att glömma. Lyssna på mer podcasts folk! //Anna-Maria
Av princip
Men, så löjligt. Det låter ju helt gubbaktigt att vägra testa något bara av princip. Som en sur gubbe som vägrar ringa med en telefon utan sladd, eller en skeptisk tant som inte kan tänka sig att äta kebab. Men i Fredriks fall är det inte fråga om rädsla för något nytt, utan det handlar om att göra sig märkvärdig. Men ok, det kan vara skönt att erkänna sin oerfarenhet på visa plan. Jag hakar på och avslöjar att jag aldrig någonsin har ätit sushi. Men det beror mest på att de jag oftast går ut och äter med inte gillar sushi, och då väljer vi något annat. Lite beror det på oerfarenhet också. Eftersom jag aldrig testat så vet jag inte vad man ska välja och vad som passar ihop. Skidor har jag heller aldrig åkt, och kan med säkerhet säga att jag aldrig kommer testa. Inte av någon annan princip än att jag vet att jag kommer tycka det är förfärligt jobbigt, tråkigt, kallt och besvärligt. Hellre sushi i så fall.