bloggkommentatorerna

Ny nivå av praktiska julklappar
Foki känns ju materialistisk. Haha! Vilket fruktansvärt påhopp. Men ni som hängt med sedan hon började fattar väl vad jag menar. De första åren var hennes blogg i symbios med asiatisk tonårskultur och många inlägg såg ut typ såhär och såhär. Hon gillar söta och ovanliga saker helt enkelt. 
 
 
Nu skriver hon mycket mer om andra saker, inte minst sedan hon blev gravid. Hon har mycket funderingar, och skriver om sina livsval och så vidare. Men hon lägger fortfarande, precis som vilken bloggare som helst, upp kollage med saker hon önskar sig till exempel. Den här julen vill hon ha saker till bebisen. Matstol och overall och liknande. Foki vill nämligen ha praktiska saker. Kanske eftersom hon är bloggare och får en massa utskick hela tiden. Det låter ju vettigt. Blev dock lite förvånad över nivån hon brukar lägga de praktiska julklapparna på. Förra året önskade hon sig matburkar och toalettpapper. 😳

Vad jag än försöker komma på nu, för att illustrera det oväntade, så går det inte. Vad överträffar dasspapper? Det finns ingenting som är mindre personligt och mer funktionellt än det. I och för sig, slog det mig nu, så finns det ju "tokiga" toarullar att köpa också. I Japan finns det säkert massor av roliga. 


Ok, det tog mindre än en minut att googla upp det här. Toalettpapper, tydligen. På önskelistan?

//Mia
Lyckligt preggo
Foki tokälskar att vara gravid. Det gjorde inte jag, men det ska jag inte tjata mer om, för det har jag gjort tusen gånger. Men det hon pratar om ger NOLL igenkänning hos mig. Foki blir behandlad som en prinsessa. Behöver inte bära, inte stå, blir gullad med och omtyckt. Läsarna är omtänksamma och ger henne en massa tips. Det tycker jag låter jättebra, särskilt det sistnämnda, eftersom så många bloggare varit med om pekpinnar och jobbiga besserwisserkommentarer när de varit gravida eller haft en bebis. 

Men det var absolut aldrig någon som erbjöd mig någon som helst service när jag var gravid. Tror ni det är något med uppsynen? Jag fick heller aldrig någon klapp på magen, som så många klagar över att de får. Jag skyltade aldrig med att jag var gravid, och de som ändå noterade det såg kanske att jag verkligen inte njöt av det. Det kanske väckte obehag hos folk? Nu när jag tänker på det så kände jag mig väldigt ensam när jag väntade barn. Det hjälper ju inte att man har en kille, när man ändå är den enda som har en människa inne i kroppen och i uppgift att få ut den. 

Ni som har varit gravida, har ni känt den uppvaktningen som Foki känner?

//Mia
Hur mycket vill ni äta?
Foki har fått en 21-rättersmiddag i present (av sin katt (!) (har aldrig saknat en emojismiley som tittar MENANDE i bloggen mer än just nu)). 

Vad tycker ni är det optimala antalet rätter man kan äta? Själv vet jag inte mer än att jag tycker tre är värdelöst. Tre rätter är inte jättemycket, så därför lagar man normala portioner. Vilket gör att jag blir proppmätt av förrätten. Då orkar jag inte varmrätten som oftast är den som lagts mest krut och pengar på. Sen är det som att man alltid har en extra mage åt desserten, eftersom den har helt annan smak, så den orkar man oavsett och mår därefter lite illa. Tvårätters är alltså att föredra, för då äter man en ordentlig varmrätt följt av en lagom avrundning i form av dessert. 

En enda gång har jag ätit flerrätters. Har för mig att det var sex stycken (på Thorskogs slott där de spelat in Stjärnorna på slottet, eller något liknande slottsprogram en gång). Det var helt ok, för då var rätterna pyttesmå (plus att en del var konstiga, för mig som är bonde, så jag åt inte anklevern eller vad det var) så jag blev behagligt mätt. Men Foki åt alltså 21 rätter. Även om varje rätt består av tre tuggor så blir det alldeles för mycket. Det är vad jag tror i alla fall. Hon orkade inte ens bada efteråt, vilket tydligen är ett dåligt tecken. 

Jag skulle gissa att sju rätter är perfekt. Med små små portioner av allting. Då får man med de viktigaste smakerna. 

//Mia