bloggkommentatorerna

Gästskribent: Fannys feministskola
Fannys feministskola flyttar hit till Bloggkommentatorerna nu när Cravingz.se har lagt ner. Hoppas att ni gillar det. Den här gången handlar feministskolan om hemmafrutrenden. Det är ett väldigt intressant ämne för jag tror precis som Fanny att ingen vill vara hemma och göra ingenting egentligen. Maria Montazami som Fanny nämner i texten har varit en hemmafru i ordets traditionella bemärkelse men hon har genom sitt kändisskap gjort karriär och tjänar nu en massa egna pengar. Hade hon bara velat ligga vid poolen och slappa så hade hon inte orkat med sitt nya hektiska företagarliv. Får man väl chansen så tar man den även om man har varit "traditionell hemmafru" tror jag. Många kvinnor hamnar i förväntningsfällan. De gör det som förväntas av dem och kommer kanske inte på tanken att jobba när de blir försörjda av sin man. Fannys feministskola: Hemmafrutrenden ”Urfeministen” Birgitta Stenberg har skrivit en debattartikel om den så kallade hemmafrutrenden. Hemmafrutrenden var ju egentligen ingen hemmafrutrend i ordets verkliga bemärkelse. Ingen av de bloggerskor som brukar nämnas i samband med detta är hemmafruar. Snarare är de yrkesverksamma kvinnor som i vissa fall drar in merparten av inkomsten i familjen. Men själva det faktum att de ägnar sig tid åt att göra saker och ting som är sterotypt för femtiotalets hemmafruar få vissa feminister att se rött. Feminister som Stenberg har i åtanke en tid då byxor på kvinnor var något kontroversiellt och där det i mycket högre grad antogs att kvinnor skulle stanna i hemmet, laga mat, städa och baka. Därför anses det provocerande att kvinnor, eller flickor som Stenberg väljer att kalla dem i sin text, idag frivilligt väljer att ägna sig åt detta och dessutom romantiserar tillvaron i en blogg. Jag kan givetvis inte tala för hela min generation men jag har aldrig träffat en jämngammal kvinna som uttrycker en vilja att bli hemmafru. Alla kvinnor jag känner har ambitioner för karriär, för ett liv där de tjänar egna pengar och inte är beroende av någon man. Jag tror helt enkelt inte att det finns något verkligt hemmafruideal bland mina generationsvänner, bara en viss fäbless för gulliga bakverk och vippiga kjolar. Denna fäbless kan man visserligen tycka är problematiskt av andra skäl, till exempel för att det fortfarande handlar om att odla femininet på ett väldigt utstuderat sätt. I denna utveckling mot ökad köning kan även det allt populärare intresset för jakt som Per Morberg står i spetsen för anses vara den andra sidan av myntet. I detta finns absolut ett anspelande på och ett reproducerande av könsroller i detta. Kvinnor ska vara ljuva och gulliga och ägna sig åt kakbak samtidigt som männen stryker omkring i sina jaktkläder och dödar djur för nöjes skull. Vad dessa ideal får för effekter och hur mycket de påverkar oss vågar jag inte sia om, men jag förstår att man som feminist kan ogilla utvecklingen. Däremot att påstå att kvinnor idag skulle vara intresserade av att stanna hemma och ta hand om hus och familj medan mannen jobbar för hela hushållets försörjning är i bästa fall en grov missuppfattning. Bara för att man tycker om en stil som av vissa förknippas med ekonomiskt osjälvständiga kvinnor så betyder inte det att man är eller vill vara en sådan själv. Ärligt talat så tror jag inte heller att de flesta i min generation har den sinnebilden av en hemmafru, vi har snarare figurer som Maria Montazami och Anna Anka i åtanke. Saker och ting har förändrats sedan femtiotalet, väldigt mycket på grund av att feminister som Stenberg fört en outtröttlig kamp för kvinnors villkor vilket är något fantastiskt. Men förutom kvinnors villkor i samhället så har även attribut förändrats och idag är inte en vippig kjol detsamma som att säga att man inte arbetar. Enda anledningen till att ordet ”hemmafru” far igenom mitt huvud när jag ser en femtiotalsinspirerad outfit är att feminister som Stenberg ansträngt sig så med att pressa in associationen i mitt huvud. Jag tycker att Stenberg gör kvinnokampen en otjänst när hon skuldbelägger dessa kvinnor för att sabba kvinnokampen. UnderbaraClara till exempel är inte någon bromskloss för feminismen utan tvärtom en person som ofta skriver inlägg just om kvinnokamp. Troligen så har en och annan med fäbless för hemmafruestetik gått in på hennes blogg med förväntningen att läsa om cupcakes men istället fastnat i en feministisk analys. Och det, det är att göra kvinnokampen en tjänst. Sammanfattning:
  • För många feminister är det provocerande med så kallade husmorsbloggar såsom UnderbaraClara. Ibland rör det sig om en missuppfattning att personerna som driver dessa bloggar faktiskt är eller vill vara hemmafruar. Ofta så menar kritikerna att dessa kvinnor sprider ett negativt ideal även om de varken är hemmafruar eller på något vis skriver positivt om att vara det.
  • Att man som feminist ogillar att kvinnor och män har väldigt könsstereotypa attribut kan jag förstå, däremot att påstå att dessa bloggar sprider ett hemmafruideal bland unga kvinnor är en missuppfattning.
  • Jag har varken träffat eller hört talas om en enda kvinna som vill vara hemmafru för att hon vill leva upp till förebilder som UnderbaraClara. Snarare så har UnderbaraClara en positiv inverkan eftersom hon regelbundet skriver om feminism, inlägg som även läsarna som besöker bloggen för kakrecepten läser.
Läs Fannys blogg HÄR.