bloggkommentatorerna

Låt bloggarna vara
Lyssnade på Hanapees otroliga podcast igår och ranten som titeln syftar på handlar om att Hanna är trött på läsare som inte förstår henne, som inte uppskattar hennes skämt eller som kräver för mycket moral från henne.

Om man är intresserad av vad som hänt i detalj så läs min tolkning här, annars kan ni lika gärna hoppa över detta stycke för det intressanta kommer senare: Det hela började med att hon klagade på en förkylning. Någon skrev att hen var orolig för Hannas immunförsvar, varpå Hanna blev irriterad och svarade: "T Y S T". Jag tror det var cirka så i alla fall. Då blev folk arga på hennes ton, och en del ska inte besöka hennes blogg mer. Hanna blev redan där less, men blev snart ännu mer trött när hon i den här enkäten skojat om att i hennes fantasi heter hon Adolf Hitler, varpå någon tyckte det var märkligt för att det i så fall skulle betyda att Hanna fantiserar om att vara en mördande diktator. 

Fortsätt här nu då: Nu känner Hanna, som en reaktion på de höga kraven på henne, för att vara mer hämningslös. Att svara Adolf Hitler i en enkät över drömnamn menar hon är något hon kan göra nu, eftersom hon inte längre vill vara alla läsare till lags. Hon hade även kunnat skriva det för fyra år sedan, när hon bloggade fritt. Men inte för två, för då försökte hon leva upp till alla krav och undvika liv i luckan. Men nu har pendeln vänt. Fattar ni? Jag fattar precis vad hon menar och är GLAD att pendeln börjat vända, för det har gått åt ett jävla stentrist håll de senaste åren. Jag hoppas att jag också snart kommer känna mig mer avslappnad med att vara lite rolig utan att vara rädd att någon människa ska ta illa upp. 

Hanna säger: "Jag har kommit till en punkt nu där jag blivit någon slags Kissie 2007. Att det enda jag vill är att provocera." och "Jag vill att folk ska hata mig nu." 

Nej, hon är inte som Kissie var 2007, det är en överdrift. Och jag tror inte hon vill bli hatad, jag tror att hon vill att rätt läsare ska älska henne, och att hon bara ska skita i resten. Jag kan verkligen förstå den känslan. 

I förhållanden så sägs det ju ofta att man inte ska försöka ändra på sin partner. Och om partnern försöker förändra en så är det inte rätt att vara tillsammans. Varför säger man inte så om bloggare. "Försök inte ändra bloggarens humor och "ton", sök efter likasinnade istället och lämna bloggaren själv med sin trista inlägg och sina plumpa skämt."

//Mia
Två kap
HanaPee skriver så fint om sin kille här. Det är triggervarning på "Lille Skutt-tårar". Den där killen verkar minsann vara ett kap. Men det är ju HanaPee också, så då går det jämt ut. 
 
Härligt att starta lördagsmorgonen med en fin kärleksförklaring. <3
 
//Anna-Maria
Nostalgiska kläder
När jag såg HanaPees inlägg om kläder hon har köpt så fick jag en flashback. Nummer tre, det röda lite fluffiga linnet. När jag gick i åttan hade jag exakt en sådan, fast som en t-shirt. Den hade jag ihop med vita jeans. Skorna var vita lackkängor med svart klack. 1990-talet var en orgie i olika klädstilar och eftersom jag var tonåring då, och mer trendkänslig än vad jag är idag, så testade jag allt möjligt. Från baggyjeans, till kickersstilen och den lite mer bohemiska looken. 
 
Den där röda tröjan hade jag glömt bort, men nu minns jag den som igår och alla minnen därtill. Var jag hade mitt skåp, vilken kille jag var kär i och hur det kändes att låsa upp mitt lås. 
 
//Anna-Maria