bloggkommentatorerna

Ett upphaussat bråk
Är det fler än Hannah och Amanda som har poddat eller bloggat om Yogagirls förlossning? Det måste det väl vara? För Yogagirl är rasande över att vuxna svenska kvinnor making fun of her och förminskar hennes resa. Jag lyssnade på när Hannah och Amanda pratade om det förra veckan, och om det är de som åsyftas så tycker jag att Yogagirl tar i ordentligt. "Förminskar hennes resa"? VIlken resa?

Yogagirl blev intervjuad i Mama och sa att hon vill föda hemma, helst utan smärtlindring. Jag tror inte att vare sig Hannah eller Amanda tyckte något om det. Men däremot kommenterade de en annan grej som Yogagirl sa, nämligen: 

"- Ibland upplever jag att vi haussar upp förlossningen för mycket, den har blivit en klinisk grej där sjukhuspersonalen ska kontrollera varje andetag. Att makten förskjuts från kvinnan på det sättet tror jag kan leda till att många blir överdrivet uppskrämda. Föda barn är ju världens naturligaste grej. Men självklart är det jättebra att vården finns vid sidan om ifall något går snett."

Det är väl mest det här med att "vi haussar upp förlossningen" som sticker i ögonen på oss som faktiskt har fött. Är det någon som förminskar något så är det väl i så fall Yogagirl, som förminskar kvinnor vars förlossningar har varit vidriga, livshotande eller rent av dödliga.

Hannah och Amanda menade ungefär att man inte kan säga något om andra människors förlossningar, särskilt inte när man inte ens själv har fött sitt första barn än. Jag tycker att Yogagirl får ta att folk säger det efter att hon själv har uttalat sig om hur folk förstorar förlossningen. Hon är ingen underdog, hon har två miljoner följare på Instagram som nu rasar över hur elaka folk är mot henne. De flesta har såklart vare sig läst eller hört ett ord om vad det handlar om. 

//Mia
Skam-William kommer hit
Har ni sett vad Hannah och Amanda har hittat på? De bjuder Skam-William till Sverige under modeveckan. Vet inte riktigt vad han ska göra, men det blir säkert koseligt.

//Mia
Försoningen
Jag har läst Hannah och Amandas bok "Försoningen" precis. Den var helt ok. Så grattis Hannah och Amanda till en bra start på er trilogi. Jag kommer att läsa alla tre. Det är en ytlig och enkel bok men fan vad det är skönt att läsa böcker som är så ibland. Man känner igen de två systrarna i Hannah och Amanda, så lyssnar man på podden så fattar man vem som är vem. Den är överdriven så klart men man märker att de har utgått från sig själva. Jag gillar Alicia bäst (Amandas karaktär) för hon är den som jag kan känna igen mig i mest, förutom att jag inte är så snygg som hon är då. Men hon har ångest-light och taskigt självförtroendet/självkänsla. Vanessa däremot vågar allt och är gränslös och där blir det noll igenkänning. Jag läser just nu "Allt jag inte minns" av Jonas Hassen Khemiri och den är bra men oerhört tvärtom. Svår, deppig, smutsig och fattig och man blir så trött på karaktärerna. Jag vill liksom gå in i boken och ge dem livscoachtips. Det är inte vad jag vill ha i mitt liv just nu. Speciellt när det är så sjukt dåligt väder här också så allt känns grått, grått, grått (inte på Gotland dock, där lyser solen på de lyckade). ;) Så nästa bok jag läser får bli en gladare eller mer neutral variant om jag inte skall gå ner mig fullständigt. Någon som har läst Katrins bok ännu och har något att säga om den? //Anna-Maria