bloggkommentatorerna

Otrohet
Hugo svarar på frågan "Varför är man otrogen?" i bloggen. Hans svar är det gamla vanliga. Att man inte tar hand om relationen man är i och att det leder till att man vill hitta sex och kärlek någon annanstans. Hugo drar för stora växlar på det tänker jag.

Jag tror att det är fel i de flesta fall. 

De flesta som är otrogna är det på fyllan och av en slump. Det är ett misstag helt enkelt. Ofta händer det inte igen med samma person. Det kan hända även om personerna har bra relationer med sina respektive. Sen kan det så klart bli så att de blir kära i varandra men de flesta vill nog undvika det för att inte behöva genomgå en skilsmässa, med allt vad det innebär. 

Jag rättfärdigar det inte men jag tror att det sker mycket mer oplanerat och slumpvis än vad Hugo menar och att man inte behöver ha en dålig relation för att vara otrogen och inte heller en bra för att undvika det. 

//Anna-Maria, er nya självutnämnda relationsexpert. 

Kom och tänka på Martina Haags bok nu som handlar om otrohet. I början av boken anar hon att något är fel. En sak är att hon märker att ett stearinljus har varit tänt på landet. Det hade jag också reagerat på. Min sambo skulle aldrig tända ett ljus om han var själv. Eller jag har nog aldrig sett honom tända ett ljus någonsin. Jag hade fattat direkt att det var kvinnlig fägring inblandat. Så jävla dumma de är otrogna karlar. 

(null)



Hugo socanmäld!
Har ni läst att Hugo Rosas har blivit socanmäld för något som en läsare trodde var han. Herregud! 

Vet folk inte vad soc är till för? Det är inte bara att anmäla någon dit för att man tror att det kanske var personen i fråga. Jisses. 

Jag hoppas att hen ber om ursäkt och meddelar soc så att de kan lägga krutet på barn och föräldrar som verkligen behöver hjälp. 

Slöseri med resurser. Minst sagt. 

//Anna-Maria 

Kila stadigt
Paula länkade till programmet Kila stadigt, där hon och Hugo intervjuas av Hanapee (eller Hanna Persson, hon har inte, mig veterligen, tagit avstånd från sitt bloggalias, till skillnad från typ alla andra). 

Gillade programmet. Satt och fånlog genom stora delar. Känns sjukt att recensera någons förhållande, men jag tycker det verkar som att både Paula och Hugo är trygga med varandra. De bråkar om allt, säger och skriver de, och man får ta del av tjafset men det känns inte obehagligt. Man känner inte att maktbalansen är skev och att någon blir ledsen av gnabbet. 

Däremot är det en bedrövlig strategi som Hugo berättar att han tog till när första barnet föddes. Han är dock inte ensam. Nästan varenda man jag vet har gjort samma sak: "Buhu, min tjej gillar bebisen. Bebisen gillar sin mamma. Snyft. Jag drar mig undan och gör något annat." Och sedan när barnet blir lite äldre och lär sig känna igen sin farsa så visas vissa tecken på kärlek och då kommer pappan tillbaka och ba: "Nu börjar det blir kul! Jag bondar mer när ungen börjar snacka. Jag passar bäst som förälder till lite större barn." 

Jag fattar att man gör så om det gäller en kompis eller en kärleksrelation: "Nähä, hen verkar inte särskilt intresserad. Jag drar." Men man bör inte agera likadant när det gäller ens barn. Ett litet tips till alla killar där ute.

Det blev lite obehaglig stämning när Paula och Hugo medgav rakt av att deras förhållande är ojämlikt på så sätt att Paula tar det mesta ansvaret och tjatar på att Hugo ska uppfylla sin del av hemarbetet. Men så är det ju. Folk har det ju så. Jag älskar alla som vågar erkänna.

Det finns även ett avsnitt med Margaux Dietz och Jacob Liebermann, som jag inte hunnit se. 

//Mia