bloggkommentatorerna

Framtidens modell
Jag lyssande på ett avsnitt av Veckans bläcka som hade ett par veckor på nacken, nämligen det här: Vinterapi (som tyvärr syftade på att kleta vin i ansiktet för hudens skull och jag är så trött på prat om hudvård att jag insinktivt känner att det där är alkoholmissbruk! Njut av vinet ihop med en kompis istället) men där pratades förstås om en massa saker. 

Bland annat tipsade Jennie Hammar om instagramkontot Shudu.gram. Vid första anblicken är Shudu Gram en helt vanligt fast ovanligt vacker modell som postar bilder på sig själv, men det unika med henne är att hon är en virtuell supermodell, som inte finns i verkligheten. Någon nördig brittisk manlig fotograf har skapat henne och kallar henne för ett stycke konst. 

 
Vad tycker ni om det?

Karin Bastin och Jennie Hammar var så himla upprörda. Främst Karin, men hon har någon noja med dockor och robotar och sånt, som jag tror spillde över i den här diskussionen. 

De pratade mycket om att de konstgjorda modellerna tar jobb från riktiga modeller. Skaparen hade också fått kritik för att Shudu är svart, och att hon kan ta jobb från just svarta modeller, men om det här är början på något stort så skapas det naturligtvis vita virtuella modeller i detta ögonblick. 

Kommer supermodellerna bli arbetslösa? I så fall: ÄR det ett jätteproblem? Eftersom branschen varit skev sedan urminnes tider och ingenting förändras så kanske det är bättre att låta datamodeller vara pinnsmala, så kan alla vi andra kvinnor få äta under tiden. Det är ju ingen mänsklig rättighet att få visa kläder och bli kritiskt granskade av ett gäng äldre fotografer och designer på heltid. 

Visst, att låta robotar bana vägen för skönhetsidelalen låter helt livsfarligt, men hur har det varit hittills? En modell är aldrig för smal, och allt går att operera och ingen får bli nöjd, vi måste fortsätta förändra och konsumera. Jag tycker det skulle vara gött om alla riktiga kvinnor fick ledigt från det ett tag, så kunde maskinerna göra jobbet som kuttersmycken åt oss. 

//Mia
Mer kärlek på nätet
Jag har haft en crush på Matt Damon i många år. Det faktum att han verkar vara en av de mest vettiga skådespelarna i Hollywood gör inte saken sämre. Det här klippet och så vidare. Så jag blev helt starstruck när Jennie Hammar la upp den här bilden på Insta. Hon har fått intervjua Matt Damon. Jag skrev en kommentar och fick sedan se att Jennie hade gillat min kommentar. Meta-starstruck. Jag skickade då en screenshot till Mia som såg ut så här. (Vi skickar ohälsosamt många screenshots till varandra): 
 
 
 
Hon blev också starstruck. Metameta. 
 
Visst är det härligt hur man kan sitta här hemma och känna sig delaktig i och bli uppeldad och glad över något som händer så långt bort. Att det krävs så lite ändå. 
 
Vilken händelse på nätet gjorde er glada senast?
 
#nätkärlek 
 
//Anna-Maria
Veckans gråt
Lyssnade på Veckans bläcka, där Jennie Hammar meddelade att hon och Filip har separerat. Vet inte vad det gör för skillnad, hon är ju ändå alltid ensam med de två små barnen, men hon lät väldigt skör och ledsen. Hon peppade sig själv med att hon har många vänner, och Karin gjorde sitt bästa för att visa sitt stöd, men jag höll ändå på att börja lipa. Sen blev jag lite pigg när jag insåg att min drömfru är ledig. Jag kan ju åka med på LA-planet med folk som vill stöta på Brad nu när Angelina kastat ut honom efter att han slagit sina barn. Jag tänker i så fall ta sikte på Jennie, som är smart, cool, rolig och tar hand om barnen, hunden och köksträdgården på ett fint sätt. Lite jobbigt med den där hunden bara, men hon får ansvara för den, det var ju ett beslut hon tog innan jag kom in i bilden. //Mia