bloggkommentatorerna

Jobbsnack
Men en sak har jag aldrig förstått. Det är de som bestämt att ”jobb pratar vi aldrig hemma”. Vill de inte veta vad som hänt i den andres liv lejonparten av dygnet? Hur lär man känna varandra ordentlig då?

Jenny Strömstedt

Exakt! Det har jag också alltid förbryllats över. Folk som vägrar prata jobb. Oavsett om man älskar eller hatar eller står ut på sitt arbete så är man ju där väldigt stor tid, om man har ett. Tänk att aldrig kunna prata om det med en utomstående. Att inte få dela med sig av vad som hänt under dagen, med de man bor med. Inte kunna älta eller få någon annans input.

Sen om ens partner sitter och maler och maler om skittråkiga detaljer hela kvällarna, så kanske den är konstig på fler sätt. Bättre att gå till botten med det i så fall, än att sätta upp en regel om att man inte pratar jobb hemma. Kan förresten tänka mig att det är karriärister som har den där regeln, för att inte slukas upp av jobb dygnet runt, men då blir det desto större anledning att misstänka att den andre undanhålls från den största delen av partnens liv och att det skapar en större klyfta mellan dem.

//Mia

En nygammal bloggare
Nu har vi bloggat länge. Vi har en kategori här som heter Jenny Östergren. Hon har inte bloggat på flera år. Men nu kan vi använda den igen fast nu heter hon Jenny Strömstedt och bloggar på MAMA. Jag är jätteglad för det för jag gillar Jenny och tyckte att det var tråkigt när hon slutade att blogga sist. Hoppas att hon håller på längre den här gången. Nu skall bara Henrik Schyffert, Sigge Eklund, Martina Haag och Mia Skäringer börja blogga igen också. Kom igen nu!
Bra mammor
Micah var först (den här omgången) med att påtala skillnaden mellan mammor och pappor. Sedan gjorde Underbara Clara det, och nu har Anitha Schulman (som har dömts hårt på sista tiden)länkat till en krönika av Jenny Östergren som handlar om samma sak. Orättvisan i de olika högt ställda kraven som omgivningen har på föräldrar beroende på kön. Och Jenny skriver om backstabbingen mödrar emellan, som hon tror beror på hämndbegär: Anfall är bästa försvar. Vad driver annars mödrar att kannibalisera på varandra så fort någon glömt att koka napparna när de tappats i backen? Det tog några månader innan jag insåg att jag stoppar ner en tappad napp i fickan för andra mammors skull, mer än för bebisens. För att andra mammor inte ska se att jag utan att blinka trycker in nappen i munnen på barnet utan att vare sig koka eller skölja den först. (Det är ju jätteonödigt att koka alla nappar hela tiden när barn inte tvekar att slicka på skor eller tugga på kattens torrfoder. Dessutom kastas ju nappen på golvet 64 gånger under en genomsnittlig promenad.) När alla andra mammor är utom synhåll så tar jag upp nappen ur fickan och ger den till min son igen. Han är sjuk ibland, men det är tydligen alla ungar. Men jag är ärligt talat livrädd att någon ska döma mig som en dålig mor. Mycket kritik kan man skaka av sig, men det där är en öm tå för de flesta. Jag tycker så synd om Anitha, Ebba och Micah som har fått elaka kommentarer om deras moderskap.