bloggkommentatorerna

Jobbsnack
Men en sak har jag aldrig förstått. Det är de som bestämt att ”jobb pratar vi aldrig hemma”. Vill de inte veta vad som hänt i den andres liv lejonparten av dygnet? Hur lär man känna varandra ordentlig då?

Jenny Strömstedt

Exakt! Det har jag också alltid förbryllats över. Folk som vägrar prata jobb. Oavsett om man älskar eller hatar eller står ut på sitt arbete så är man ju där väldigt stor tid, om man har ett. Tänk att aldrig kunna prata om det med en utomstående. Att inte få dela med sig av vad som hänt under dagen, med de man bor med. Inte kunna älta eller få någon annans input.

Sen om ens partner sitter och maler och maler om skittråkiga detaljer hela kvällarna, så kanske den är konstig på fler sätt. Bättre att gå till botten med det i så fall, än att sätta upp en regel om att man inte pratar jobb hemma. Kan förresten tänka mig att det är karriärister som har den där regeln, för att inte slukas upp av jobb dygnet runt, men då blir det desto större anledning att misstänka att den andre undanhålls från den största delen av partnens liv och att det skapar en större klyfta mellan dem.

//Mia