bloggkommentatorerna

Må bra eller ha det bra
Dagens Kajsons julkalender är "Vad är hälsa för dig?" Många lägger upp vikt- och träningsbilder. Det kan jag förstå men jag skulle vilja bredda begreppet hälsa en aning. Anna Mannheimer sa så här i den senaste podden med Mia Skäringer: 
 
"Antingen får man vara bra eller så får man ha det bra" 
 
De lämnade den diskussionen ganska snabbt vilket jag tycker var synd men jag tänker att jag tar upp det här och fortsätter på ämnet. 
 
Hon menade typ så här att antingen så är man jätteordentlig och lever livet för att prestera på alla håll eller en del av livet (utseende, jobb, familj) och är bra eller så har man det bra och försöker leva i någon slags balans när det gäller mat, utssende, jobb och familj men är en medelmåtta. 
 
Hälsa för mig var länge att se vältränad ut och att äta nyttigt. Det är det inte längre. Hälsa för mig är att inte tänka på mat (jag blir så mycket roligare när jag släpper den kontrollen), att träna för att vara stark, inte ha ont, ha bra kondition och för att må bättre psykiskt. Det är också att säga nej till saker som jag vet att jag inte hinner med eller orkar även om det gör att jag försämrar mina chanser att klättra på karriärstegen eller få högre lön. (När man jobbar som lärare får man belöning på andra sätt, genom eleverna, vilket inte alltid märks hos rektorn, så jag fokuserar på det istället för att ta på mig en massa jobb som "syns" om ni förstår vad jag menar? Jag vill ha så mycket tid för eleverna och planeringen som möjligt.) Hälsa är också att min familj mår bra och att jag har tid till dem. 
 
Om man skall vara bäst på alla tre ovanstående saker. Vältränad, karriärmänniska och ha tid till familjen så skulle det krävas tre liv. Jag har bara ett och vill inte välja bland de här sakerna. Om jag väljer att satsa på CrossFit som är min innersta dröm, så hade jag inte klarat av jobbet eller familjen. Om jag hade satsat allt på jobbet så hade jag inte haft tid till att träna eller ta hand om min familj på det sättet jag vill. Att ha barn är ett privilegium och ett ansvar som jag tar på stort allvar. De är små nu men snart kommer de att vara äldre och ta mindre av min tid vilket kommer att öppna upp för andra saker i livet. Tills dess är jag lite halvbra på de tre viktigaste delarna av mitt liv och det gör att jag mår så bra som jag kan just nu, vilket är hälsa för mig. 
 
Hur är det för er?
 
//Anna-Maria
 
 
 
 
 
 
Tvillingar som nästan blivit siamesiska
Ibland lyssnar jag på Tvillingpodden. En del avsnitt är jättebra, en del sekvenser är lite störiga. De kan till exempel skratta hur länge som helst åt att någon säger fel och man sitter till slut och känner sig utanför som lyssnare. Just därför tänker jag att veckans avsnitt är intressant. Det handlar tydligen om hur tajt relation Jessica och Angelica har. De ställer sig frågan om den är osund. 

Jättespännande tycker jag, som ju också reagerat på att de verkar göra ALLT tillsammans. Men jag tänker att det absolut inte behöver vara osunt bara för att det är jättetajt. Sundheten ligger ju i annat. Om relationen är ömsesidig, respektfull, utan interna stridigheter, utan maktkamp osv. Det känns som att man reagerar mer negativt bara för att det är syskon. Eller snarare, för att det INTE är en kärleksrelation. Att man umgås mycket med dem man bor tillsammans med anses knappast dåligt. Och inte många reagerar negativt på kärlekspar som startar företag tillsammans. 

Å andra sidan så upplever Angelica och Jessica att deras närhet skapat problem i deras respektive kärleksrelationer, och det är ju mindre bra. Jag ska lyssna på det sen. 

//Mia
Skamligt fluktande
Jag hade tänkt att skriva om brandmän när jag såg en kommentar här i bloggen om Skam. Ni vill veta vad vi tycker om säsong 4. Jag tycker att den är skitbra, precis som alla andra säsonger. Det är ett otroligt intressant val av huvudperson i den här säsongen. Det enda jag är lite orolig för är att Sana inte är korrekt avbildad. Liv och Caroline pratade också om detta i et av de senaste podavsnitten av "En varg söker sin pod". Men jag tänker att det är ju bättre att de skildrar Sanas liv än att de inte gör det och det kan bli en debatt om det är korrekt avbildat eller inte. 
 
Det är mänskligt att bli kär, precis som Sana har blivit och det skall bli intressant att se hur hon tacklar detta nu när det framkom att killen hon är kär i inte är muslim. Bara för att hon är religiös betyder ju inte det att hon inte känner attraktion, kärlek och sexuella känslor. Hur mycket kan man trycka ner de här känslorna och vad gör det med en som person? 
 
Om jag skall knyta tillbaka till brandmän som jag tänkte skriva om från början och det faktum att de ofta är ganska vältränade och därmed snygga, så hade min mamma drömjobbet på ett sätt. Hon arbetade som assistent på räddningstjänsten. På rasterna kunde hon gå ut och titta på när de tvättade brandbilar i bar överkropp och när de tränade i gymmet. Jag ser gymscenen i Skam framför mig.
 
Varför tänkte man aldrig på det när man valde yrke?
 
//Anna-Maria