bloggkommentatorerna

Söndagskvällen avslutas
Josefin Knave har fått en dotter. Så himla härligt, och jag blir lite avundsjuk på Josefin som har de där första veckorna med en ny bebis framför sig. Inte för att alla tycker det är så kul, men det tyckte jag.
 
Pappan till barnet är Martin Huss, som driver en av mina favoritpodcasts faktiskt, tillsammans med Hanapee. (Det känns som att jag måste förklara allting nu, bara för att vi är på en ny domän. Lite löjligt? Men det är kanske vissa nya läsare här nu?) Jättespännande att lyssna på en förlossningspod, tänkte jag, men sen kom jag på att Martin och Hanna spelat in en eller ett par intervjupoddar att ha att lägga utifall att lanseringsdag krockar med förlossningsdag. Vilket är så lustigt, eftersom Hanapees otroliga podcast är den sämsta av alla mina måste-poddar på att hålla deadline. Som om någon hade lackat ur ifall podcasten uteblev just den veckan då Martin fick barn? Och när Hanna dessutom är SJUK så har de ju verkligen en anledning att ställa in. Iofs har man hört Hanna hosta och snora och beklaga sig minst 50 gånger under alla år de poddat. Slut på klaget, jag ÄLSKAR deras pod. Ibland har de inte ett enda vettigt samtalsämne, men ändå känns det efteråt som att man spenderat en kvalitetstimme med sina kompisar. Ibland har de dessutom flera vettiga ämnen, så: tips tips!
 
//Mia
Sista bloggbebisenär inte född än
Kolla på vilket gulligt sätt Josefin Knave avslöjar att hon och Martin ska få sin andra bebis! Grattis till hela familjen! Det är verkligen så som vi tidigare skrivit, att så fort en kull bloggbebisar ploppat ut, så avslöjas en hög med nya graviditeter. Så kom igen, vi är beredda. //Mia
Viktigt att prata om
Josefin Knave skriver om en viktig sak. Det finns så många som är drabbade av ångest och panikångest. Jag tror också att det handlar mycket om att vara duktig. När man kör på mer än vad man egentligen orkar för att hjärnan vill mer än vad kroppen orkar eller för att man tvingar sig själv för att det förväntas av oss samhällsmedborgare att vi skall producera hela tiden. Jag har också panikångest ibland och jag känner jättemånga som har det. Det som oroar mig är att jag ser att ångest går ner i åldrarna. Det är så många barn som mår dåligt på grund av samhällets press. Jag vill bara ropa STOPP! Vi måste vara snälla mot varandra. Men hur gör man det i ett kapitalistiskt samhälle som bygger på att vi hela tiden skall göra och ha mer och mer och mer? Krya Josefin! <3 //Anna-Maria