bloggkommentatorerna

Skruva upp tempot
Jag har lyssnat på en massa avsnitt av Katrin och Bingos pod, Relationspodden 2.0 de senaste dagarna. Gör det medan jag sysslar med annat. Förstår verkligen att folk kan uppskatta den podcasten, även om jag själv inte riktigt engagerar mig i alla sexfrågor som folk ställer. Gillar däremot jargonen mellan exparet, och tycker de pratar väldigt vettigt om hur de roddar en stor bonusfamilj. Men jag måste ha hastigheten på 1½, för de pratar så långsamt i normal hastighet. Konstigt, för jag har alltid tänkt på både Katrin och Bingo som ettriga personer. Men särskilt Katrin pratar så släpigt att jag blir stressad. (Testa att lyssna några meningar på halv hastighet. Då låter hon som en kraftigt berusad person som lägger sina sista krafter på att övertala ambulanspersonalen att köra henne hem istället för att starta upp en magpumpning.)

Jag kom att tänka på att jag kanske hade haft lättare att stå ut med filmer och tv-serier om de gick lite lite fortare. Om tekniken skruvade upp allting så att ett program som ska ta en timme klaras av på 45 minuter. Då kanske jag inte hade behövt ta upp min mobil och slösurfa, eller spela Candy Crush samtidigt hela tiden. Sedan blir jag stressad av den här insikten. Jag klarar alltså inte av att lyssna på vanliga människor längre. Känner ni igen er? Har det med mobilmissbruket att göra? Att man alltid stimuleras och aldrig har någon dötid? Eller är det för att jag numera har barn och därför alltid har någon bakomliggande stress över att hinna med så mycket som möjligt? Jag fick min första smartphone när jag var höggravid med första barnet nämligen, så jag kan inte riktigt utröna vad det är som har hänt, men NÅGOT har hänt. 
 
//Mia
Snart dags att runda av 2016
Nu är det inte mycket kvar av året, inte. Ser ingenting i spåkulan, och har inte direkt några önskningar och förväntningar på det nya året. Har dock en del grejer jag inte vill se:
  • Att Blondinbella köper en ny bil. Hoppas verkligen dessa två nya lyxåk funkar länge nu, så vi slipper ännu en storm som kretsar kring fordon.
  • Att Katrin lägger in en högre växel i jakten på den perfekta kroppen. Jag har inga förhoppningar om att slippa det, med tanke på att hon ska föda barn i vår, så det kommer vara extra mycket mått, vägningar och skinnytips under kommande år.
  • Att det kommer på tal att någon härmar House of Philia. Att folk härmar henne sker ju hela tiden, verkligen HELA TIDEN, men det blir så tjatigt och tjafsigt när någon särskild blir utpekad när hen gör sig skyldig till detta helt normala beteende (som innebär att man tjuvkollar (i detta fall på en offentlig blogg) på någon som har hög status inom ett visst ämne och apar efter som en liten tönt). Vi har alla varit den som härmar en cool, det är alltid pinsamt när någon påtalar det, bättre att hålla tyst, alla fattar ändå.
//Mia
Handduksfrågan
Jag fick mig en liten funderare när det kom till den här handduksfrågan som Katrin kastade ut idag. När jag bodde hemma hade vi varsin och jag minns att jag tyckte att det var äckligt om jag tvingades använda någon annans handduk. Jag tog alltid en ny handduk när jag hade duschat som mamma fick tvätta. Nu gör jag inte det. Barnen har egna men annars har vi samma. Byter alla handdukar ofta i och för sig. Märkligt. Det brukar ju vara så att man tar med sig vanor från sin barndom med sig hela livet. Men uppenbarligen inte det med handdukarna. Hur gör ni? //Anna-Maria