bloggkommentatorerna

Mer skilsmässa
Asså vad är det med folk varför skiljer sig inte fler fattar inte. Allt det här jävla missnöjet och gnället man hör överallt och hela tiden Guuuuud låt mig slippa utsättas
 
 
Vad svarar ni på det?

Mina tankar: jättemånga skiljer ju sig för det första.

De som skiljer sig skaffar oftast en ny, och för en del verkar allt kännas jättebra i några år, men sedan svalnar förälskelsen och en massa vardagsirritation tar allt mer plats och man börjar gnälla igen. Då kanske ett tvivel sätts in, och man tänker att en ny skilsmässoresa är väldigt jobbig att genomgå om man ändå står på ruta ett om tre år igen. 

Anledningar till att inte skilja sig är väl att det finns en grundkärlek, även om omständigheterna är så jobbiga så att man behöver gnälla. Missnöje kan ibland lösas med annat än skilsmässa. Ibland kan det inte det, men en förhoppning om det finns, vilket gör att man fortsätter. En annan anledning är såklart att man har barn ihop och vill vara med dem så mycket som möjligt. Minns att Katrin hade väldigt svårt att lämna bort Falke i början, när han fortfarande var bebis efter separationen. Får man barn i flera olika förhållanden, med partners som också har barn sedan innan, så är det till slut väldigt svårt att få ihop pusslet med att alla behöver bo i närheten av varandra och att umgänget ska passa ihop. 

De allra sorgligaste fallen är de som inte vill skilja sig för att de inte vågar lämna bort barnen till den andra föräldern hälften av tiden, för att man misstänker att barnen skulle fara illa. De som allra mest skulle behöva göra slut på förhållandet. 

Det är så himla lätt att döma folk, men det är heller inte så svårt att tänka lite längre och inse att alla har olika förutsättningar. Sedan fattar jag faktiskt inte hur jobbigt det kan vara att lyssna på en kompis som gnäller över sin kille. Relationer är ju alltid intressanta. Mycket tråkigare att höra folk klaga på jetlag, sömnbrist eller olika typer av träningsskador. 

//Mia
 
Olagligt hälsosam
Ni har väl inte missat att Katrin Zytomierska har varit ute och gapat om hälsa igen? I podcasten har hon tydligen berättat om någon kvinna som förstörde hennes matupplevelse på en snabbmatsrestaurang, genom att dra upp tröjan och trycka in en spruta. Hon förklarar det här, samtidigt som hon beklagar sig över att främlingar på stan lägger sig i saker som att hon inte satt på skor på sin bebis. Hon tycker att folk är bittra och letar saker att reta upp sig över, men hon själv ödslar en jävla massa energi både hos sig själv och människor som själva är drabbade, på att påstå att det är opassande att en "överviktig och uppenbart sjuk människa" sätter en spruta i sin mage på en restaurang. Hon blev helt rasande när en kvinna lade sig i att Falke inte hade dojor på sig mitt i vintern, men hon kräver att vi ska acceptera att hon själv kräver att överviktiga människor avstår från pommes. 

Det brinner i mitt huvud när folk är så inkonsekventa. 

Prinsessans Dagbok-Josefine (hon kallar sig Josefine Aamodt numera, men vill förtydliga under en övergångsperiod) skriver ett sakligt och riktat inlägg till Katrin, som jag tycker är bra och upplysande. Det ger en del att tänka på, som att vissa diabetiker kanske börjar hoppa över offentliga måltider om de upplever att omgivningens reaktioner på spruttagning är negativa. 

Däremot vill jag också våga påstå att även om det är diabetes 2 som personen på Max är drabbad av, så har hon precis samma rätt som alla andra att äta ute. Till och med äta snabbmat. För det första finns det inte hundraprocentigt samband mellan "felaktig" livsstil och diabetes 2. Arv och annat påverkar också. För det andra är det inte olagligt att vara tjock och/eller ohälsosam, faktiskt. Det är upp till var och en att äta vad den vill. Det ÄR faktiskt det.

//Mia
Stark kvinna

Såg igår att Katrin inte längre är ihop med Alex. Falkes pappa alltså. 

Hon skriver att hon trivs bättre själv och resonerar lite som Isabella Löwengrip när det gäller att vara självständig. 

Just det resonemanget blir jag inte riktigt klok på när det gäller Katrin. Det känns som om hon är den mest självständiga människan i världen. Som om hon inte behöver någon någonsin och att hon inte gör någonting utan att ha en plan för det. Men Katrin är förmodligen inte sån alls när det gäller kärlek och barn. Då är hon känslostyrd. Hon älskar ju sina barn över allt annat märker man och en person som bara tänker förnuftsmässigt gör inte de val som Katrin har gjort när det gäller familjen. 

En stark kvinna som Katrin tröttnar så klart ännu snabbare på karlar. Även en bra karl är usel i Katrins ögon eftersom hon är en superkvinna. Roddar tre barn och företagande med vänsterhanden. Då vill man hellre vara ensam. 

//Anna-Maria
(null)