bloggkommentatorerna

Februari - nu vänder det!
Januaris ärligaste inlägg utser jag detta till, av Katta Kvack. Också apropå inlägget och diskussionen här häromdagen, om att våga erkänna att allt inte är så bra just nu. Särskilt passande i fråga om hur barn uppför sig. Vågar man skriva att de är jobbiga och beter sig dåligt mot varandra? Ja, jag hoppas verkligen det. Jag tror de flesta känner igen sig. Inte alltid, förhoppningsvis. Men under vissa perioder så är det slitsamt, och ofta är det väl bara en period och inte så mycket att göra åt än att uthärda. Men nu är det i alla fall februari och plötsligt känns det lite lättare att andas. //Mia
Slarvär charmig, smuts är äckligt
Katta Kvack beklagar sig över småbarnskaoset: Och det är nu man ska flika in lite snyggt att visst, vi har det stökigt hemma, men inte skitigt. Fast grejen är att vi har både stökigt och skitigt. Eller hur!?! Den vanligaste städningsklyschan är: "Jag är såååå himla slarvig. Det ligger liksom kläder i drivor hemma, för jag provar allting och orkar aldrig hänga tillbaka. Och så har jag tusen par skor som inte får plats i garderoben. Min kille blir gaaaalen! Men det är inte smutsigt. Jag håller rent, men är hopplös på att organisera." Mm, säkert. Om man inte orkar lägga tillbaka sina grejer där de ska vara, så är ju chansen att man orkar lyfta undan allt och dammsuga och torka rent under och sedan lägga tillbaka prylarna på alla dessa ologiska ställen, helt obefintlig. Jag menar inte att det behöver råda total sanitär olägenhet bara för att det är lite stökigt hemma, men det klart som fan att det blir ganska dammigt och äckligt under grejerna till slut. Idag tog jag tag i vår hall. Det låg cirka 70 par skor på golvet, på grund av årstidsväxlingar, storleksförändringar, slarv, orkeslöshet, fyrpersonshushåll och ombytande väderlek. Jag rensade ur, sorterade och plockade undan, och på golvet där skorna legat låg naturligtvis högar med grus, gräs, damm och hårstrån. Det är ju så det blir om man inte plockar upp saker som ligger på golvet. Sen dammsög jag, och moppade och jag kastade INTE tillbaka alla skorna i en stor hög igen. //Mia
Boktips
Jag försöker också att läsa så mycket böcker som jag vill läsa, precis som Katta Kvack. Det är svårt att hinna med men lite varje kväll försöker jag att läsa. Katta Kvack läser Sandra Bejiers bok "Det handlar om dig" och den ligger och väntar här hos mig också. Men just nu är det Liv Strömqvists bok "Kunskapens frukt" som ligger vid min säng. En helt fantastisk bok om kvinnans kön. Älskar den! Alla hem borde ha en för sanningens skull och alla skolor borde köpa in den som del i sexualundervisningen. Liv skriver att ingen visste innan 1998 hur klitoris såg ut och ingen vet än idag hur dess nervtrådar förgrenar sig i kroppen. Galet att kvinnan inte anses viktig nog att forskas på. Har ni läst den? //Anna-Maria