bloggkommentatorerna

Barn eller inte?
Kissie vacklar väldigt mycket kring barn just nu. Häromdagen skrev hon att hon är mer och mer inne på att aldrig skaffa barn. Det är den känslan jag har kring Kissie, att hon inte planerar ett liv med barn. Ett tag skrev hon att hon inte kunde få barn, men jag vet inte om det någonsin kom fram någon förklaring till varför hon skrev så. Nästa dag blir hon mer sugen och plötsligt har hon drömt att hon fått barn. Men hon har inte bestämt sig än. 

När jag började läsa kommentarerna under inläggen så förväntade jag mig att alla skulle försöka övertyga Kissie om att barn är det bästa som finns, och meningen med livet. Det visade sig att ungefär hälften av kommentarerna hade det budskapet, medan andra hälften menade att man kan ha ett bra liv utan barn, och att det inte är någon idé att skaffa barn bara för att det förväntas. 

Jag håller med den sista gruppen. Jag har barn som jag älskar över allt annat, och som förgyller mitt liv, men utan dem så hade jag haft något annat som var viktigast. Jag hade också sluppit mycket negativt om jag var utan dem. Och då menar jag inte potträning, simundervisning, läxor och mobbing, utan större, existentiella problem. Jag hade varit en betydligt friare människa, där mina val var mina egna på ett helt annat sätt. Jag hade sluppit en viss oro som sänker livskvaliteten. Det är lätt att säga att det är värt det, för just dessa individer ÄR ju värda allt det där. Men om jag inte hade haft dem så hade jag ju inte saknat DEM. Så om Kissie inte ens saknar barn i allmänhet, så behöver man verkligen inte skaffa barn för att få ett fullkomligt liv. 

Vilken av grupperna tillhör ni?

//Mia

Onaturligt som onaturligt
Med de senaste inläggen i bagaget låter vi som Präktkommentatorerna, men fy fan vad deppig man blir hela tiden, när man läser sociala medier. 

Kollade på Kissies video om senaste bröstoperationen. Hon berättar utförligt om sina operationer. Hon är helnöjd och rekommenderar det här senaste företaget som fixade brösten häromdagen. Hon har ett samarbete med den kliniken. Allt har inte varit bra. Första operationen gjorde hon när hon var 18. Hon sa "fyll dem upp, så mycket det går!". Brösten blev skeva, så hon kom tillbaka ett år senare och rättade till. Då hade huden töjts ut, så mer kunde knökas i. Kissie var jättenöjd i flera år. Men nu har hon förändrats. Nu vill hon ha en naturligare look, för de gamla tuttarna representerar inte henne längre. Så hon bytte implantat till mindre och mjukare. Det gör ont, eftersom de sydde på insidan, under armhålorna, för att tajta till fickorna som blivit sedan de andra implantaten töjt ut innanmätet sidledes, när Kissie har rört på sig. 
 
Kissie är helnöjd nu efter tredje operationen. Hennes bröst är i fas med hur hon är prick nu. 
 
Det är så fint att prata om ett naturligt resultat. Det är så himla mycket finare att välja droppformade implantat, än "high profile", för det naturliga är bra. Tuttar ska inte synas bakifrån. De ska se naturliga ut. Alla sväljer det som hungriga jävla gamar. Men vad gör det för skillnad, att något opererat och onaturligt ser naturligt ut? Vem hjälper det? Ge mig ett enda argument till att det är bättre att ett implantat ser verkligt ut istället för overkligt. 

//Mia
Kissies tysta migrän med aura
Det här migränliknande tillståndet som Kissie beskriver får väldigt sällan uppmärksamhet. Hon visste själv inte var det var, och fick en del skrämmande svar när hon skrev om det. 

Jag tänker att jag kan belysa det lite, för jag har själv drabbats av det där tillståndet några gånger, senast för två veckor sedan. Det handlar om att få synbortfall, och/eller flimmer i synfältet under några minuter till någon timme. Sedan går det över och efterlämnar ibland en svag huvudvärk eller bara en trötthetskänsla. 

När jag googlade på det för några år sedan så beskrevs det som "tyst migrän med aura". Jag hittar inte den länken nu, men auran handlar alltså om synbortfallet och tyst innebär att anfallet inte kulminerar i huvudvärk, vilket man annars förknippar med migrän. Ögonmigrän ser jag att andra kallar det.

Nu hittar jag som sagt inte länken, och jag tycker att det är synd att det finns så lite info. Jag hade blivit livrädd om jag läst Kissies kommentarsfält utan mer kunskap. 

Det går över inom ett par timmar. Man får vara tacksam att man slipper huvudvärken. En gång kräktes jag av auran, men huvudvärken blir ändå inte lika stark som vid vanlig migrän. 

//Mia