bloggkommentatorerna

Sanndrömmar
Jag trodde att Knivlisa var gravid. För en stund. Tills jag hade läst hela inlägget. Hoppas att det blir en sanndröm. Coolt när saker sammanfaller på det där sättet. Då vill man ju tro på det bara för att det skall betyda något. 
 
Drömmar kan ju vara väldigt verkliga dock. Häromdagen drömde jag att Mia hade fått två barn till, utan att säga till mig. Jag fattade ingenting. Det var inte tvillingar. Hon hade döljt två täta graviditeter och förlossningar för mig. När jag frågade vad det andra barnet skulle heta så sa hon: -Lill-Linda. Jag skrattade till, men då fick jag onda ögat och sa: -Eh, jättefint namn. Vaknade helt genomsvettig den morgonen och visste inte om det var sant eller inte, tills jag sansade mig.
 
Jag har aldrig drömt en sanndröm. Har ni?
 
//Anna-Maria
 
 
 
 
Knivlisas hår är borta
Knivlisa skriver om hur mycket hår hon förlorat efter hon fick barn. Det var mycket tjockare innan, tydligen. Och enligt vissa källor tappar man mycket hår efter graviditeten, men jag har hört att det beror på att man inte tappar något medan man är gravid, och därför ramlar extra mycket av efteråt. Det bör jämna ut sig, alltså. Men Knivlisa är fortfarande tunnhårig, och hennes yngsta är cirka fyra år. 

Jag känner inte igen just det, men däremot förändras ju håret enormt mycket. Mitt hår när jag var 15: tunt, blankt, spikrakt på det sättet att försök med locktång inte fäste, samt gulblondt. Mitt hår sedan cirka 25: medeltjockt, frissigt (om jag inte fönar och plattar och det gör jag JU), råttfärgat och vågigt, nästan lockigt (om jag inte fönar och plattar och det gör jag JU).
 
Vad är det som händer med håret? Varför förändras det så mycket?
 
//Mia
Släng inte mina mjölktänder
Visst är det sjukt irriterande när ens föräldrar inte minns allt som hänt i ens liv? Jag, som själv har barn, tänker att det är självklart att veta vilket bvc barnet var inskrivet på, och vad hen vägde är hen föddes. Men vissa äldre har ju glömt allt det där. Min mamma är död, och min pappa verkar ha typ 15 minnen från min barndom, och det är det han berättar, om och om igen. 

Knivlisa skriver ett jätteroligt, men också lite jobbigt, inlägg om det där. Hon känner inte igen tänderna från barndomsbilderna, och undrar vad som hänt sedan dess? Hennes mamma har inte en aning. 

Blir man sån? 

//Mia