bloggkommentatorerna

De farliga skuldkänslorna
En ny undersökning säger att hälften av alla tonåringar bantar och att det har ökat markant de senaste åren och att även pojkar har börjat att banta. Undersökningen säger också att ungdomarna tycker att de är tjocka trots att de inte är det. Det är ju fruktansvärt tragiskt. Jag tror att det har att göra med trycket från media, sociala medier och att de ser att föräldrarna är måna om hur de ser ut och tänker på vad de äter. Detta smittar av sig och ger en medvetenhet kring kroppen och mat som gör att man börjar väga sig, mäta sig och tänka på vad man äter. Det var inte lika tydligt förr i tiden. Det trycktes inte in i skallen varje dag eftersom vi inte hade mobiler. Kostdoktorn är en av de som hävdar att man skall äta på ett visst sätt. Han dissar ofta olika matfabrikat och godis som säljs i butiker. Den senaste i raden är det faktum att McDonalds sponsrar skidlandslaget. Han tycker att det inte hör ihop och att skidlandslaget borde tänka sig för vilken sponsor de skaffar. Skall de verkligen det? Är McDonalds verkligen det värsta att bli sponsrad av? Är landslagen livegna på det sättet att de måste tacka nej till ett sponsorkontrakt som ger dem möjlighet att bli bäst i världen och på så sätt kasta bort sitt eget liv på principer? Det tycker jag är lite väl magstarkt att kräva. Jag tänker så här. Ungdomar älskar McDonalds. De vet att det inte är den bästa maten för de är inte dumma i huvudet. Men skall vi vuxna ge ungdomarna skuldkänslor kring det som ungdomarna gillar att äta? Är det inte just det här skuldkänslorna som skapar ätstörningar? Jag tror det. (Jag jobbar inte längre som kostrådgivare utan håller mina kostvanor för mig själv om ingen frågar mig. Vill inte påverka någon i negativ riktning även om jag vet att jag påverkat många i positiv riktning också.) //Anna-Maria
Tandhälsa
Cecilia Blankens skriver ett inlägg om tandhälsa och att de som har god tandhälsa lever längre och har mindre risk för att råka ut för hjärt- och kärlsjukdomar. Tandtråd skulle tydligen vara lösningen. Kanske det? En del av det i alla fall. Har man inflammation i tandköttet så är det förmodligen inte så bra för kroppen i stort som måste kämpa mot den och det samlas bakterier och så vidare. Men. Jag tror att det handlar mer om vad vi äter. När det gäller tänder så vet vi att vi människor fick karies när vi började äta mer socker och stärkelse. Innan dess hade vi inte hål i tänderna i lika stor utsträckning. Då kom fluortandkrämen och tog bort en del av symptomen i munnen. Men som vi också vet så är inte socker något vidare bra för hjärta och kärl heller och äter vi mycket socker så får vi en sämre munhygien och ökad risk för hjärt-och kärlsjukdomar. Jag kan också tänka mig att de som har längre perioder av fasta under dagarna har en bättre munhygien eftersom deras munnar får vila från angrepp på tänderna längre än hos de som småäter. Så en kost med mindre socker och periodisk fasta hänger ihop med en bättre munhygien och med ett möjligtvis längre liv om gener och turen är med dig. Så att använda tandtråd är förmodligen bara en del av det hela. Mia skrev ett inlägg för ett tag sedan om att hon hade ångest när hon kom i från tandläkaren och jag förstår henne. Det är ett himla utfrågande. Kan de inte bara informera om hur man borde göra och uppdatera en om statusen i munnen och sen tack och hej. Varför skall man behöva svara på en massa frågor? Hur många svarar ärligt ändå? När jag är hos tandläkaren blir de sura på mig för att jag sköter mig för bra. Jag äter till största delen lågkolhydratkost, inga frukter eller juice som fräter på tänderna och bara socker ibland. Min last är Cola light och det är inte så bra men vad fan. Jag använder inte heller tandkräm med fluor, för jag behöver inte det, eftersom jag inte äter något socker eller väldigt lite av det som fräter på tänderna. Det är väldigt bra för mina tänder att jag äter så, men dåligt för tandläkaren som inte kan tjäna pengar på mig. De kan inte trycka på mig något fluor, tandtråd med fluor och jag får inte hål som måste lagas. Hehe. Nu när jag inte längre är inne i LCHF-svängen, även om jag äter så för det mesta eftersom jag mår bäst av det, så kan jag se det utifrån och jag vill inte dit igen. Det står mig upp i halsen. Kostdoktorn förfasar sig över allt som kan tyckas liknas vid en sockerbit och andra är så extrema att deras ätfönster är på bara 10 minuter per dag och en del hävdar att man absolut inte får dricka något till maten för det är inte naturligt för då äter man för mycket för att man sväljer ner mer mat med drycken och andra dricker bara kaffe med smör och äter ingenting för de vill vara smala och fett är det enda du behöver och lite vitaminpiller. Typ. Om man lever tre år till eller kanske fem om man sköter allt "rätt" och har förbjudit sig att under livets gång att äta lussebullar på jul eller chips på fest och nitiskt sköter sina tänder. Är det verkligen värt det? De tre åren kanske spenderas liggandes i en säng på ett äldreboende för att du har ett starkt hjärta och skött dina tänder till punkt och pricka. Ja, det är värt det, om det betyder att man får ett betydligt sämre vardagligt liv av att häva i sig socker,  men nej om man mår bra av det man äter och vill njuta av livets goda. //Anna-Maria
Läsarfråga
En del av er kanske inte vet att vi hade en sida som bloggar i tidningen SOLO för ett par år sedan. Nu är det så att jag hittade alla våra gamla SOLO-texter på min dator. Det är mycket underhållande att läsa och jag och Mia funderar på att ta upp det greppet i bloggen i framtiden. Men så länge så tänkte jag att jag postar gamla godingar här. Vissa är lika aktuella nu och andra är helt fel. Men det gör det ju ännu roligare. Jag tror inte att alla av er har läst vår sida i SOLO heller så det kan bli kul. Den här läsarfrågan var med 2011 och det har visat sig nu att vi hade rätt. Båda bloggarna har flerdubblat sina läsarantal sedan 2011: Hej! I egenskap av bloggexperter. Vilka bloggar tror ni kommer att bli framtidens toppbloggare? /Sandra Hej Sandra! Det är svårt att svara på eftersom bloggvärlden är så oberäknelig. Rätt som det är kan en bloggare gå från att inte ha några läsare alls till att bli en toppbloggare. Har personen en unik blogg och provocerar på rätt sätt eller skriver om ämnen som berör kan bloggen bli stor på väldigt kort tid. Men om vi skall se på de bloggare som är kända idag tror vi att Lady Dahmer kommer att få fler läsare med tiden och bli en ikon för feminismen i bloggvärden. Kostdoktorn, läkaren Andreas Eenfeldts blogg om LCHF växer dagligen för att intresset är stort i Sverige för kost och hälsa. //Anna-Maria