bloggkommentatorerna

Att inte finna sig
Jag läser just nu boken "Finna sig" av Agnes Lidbeck. Den är så bra och så träffande att jag mår lite illa när jag läser den. Kanske just för att den sätter ord på det jag tänker och kanske har hoppats ändå inte är sant. Den handlar om en kvinnas liv och beskriver hur hon som så många andra kvinnor har det. Sättet Agnes berättar på, genom att torrt beskriva allt som huvudpersonen gör för sitt barn, sin man och älskaren är fenomenalt för det är det greppet som gör att man drabbas så hårt av texten. Allt som kvinnan gör för andra blir synliggjort och i detta framträder patriarkatet och varför män har kunnat ta makten och behålla den. Vilket egentligen är skevt för utan alla kvinnor så skulle det inte finnas någon mänsklighet att tala om. 
 
När jag sedan läser det här inlägget av Lady Dahmer så blir jag gråtfärdig. Det är så det är. Män ska vara så in i helvete glada för allt vi gör för dem. Det är så många framgångsrika män som inte hade varit bråkdelen av det som de är om inte deras fruar hade ställt upp och offrat sina liv för dem och familjen.
 
I "Finna sig" ändras allt när Anna får barn. Precis så är det. Innan barnen, mer jämställt, efter barnen blir kvinnan mamma och då ändras hennes liv drastiskt och blir aldrig mer detsamma. De som hävdar att det är exakt samma sak för män, har ingen aning. Antingen är de män eller så har de inga barn eller så tror de att de lever helt jämställt och att det går att göra det. Jag tror inte längre att det går. 
 
Det pratas väldigt mycket om vad som är fel i vårt patriarkala samhälle. Män gör si och så och kvinnor får slita och det är orättvist och så vidare. Vi kan det nu. Tänk om framtidens kvinnor inte "finner sig"? Då får mänskligheten problem. Vad vi måste ställa oss för fråga är vad vi kan göra åt kvinnors situation? Hur kan vi göra livet bättre för kvinnor? Det är framtidens utmaning för vårt samhälle. 
 
//Anna-Maria
 
 
Abort igen
Lady Dahmer skriver återigen om abort, och responsen blir som alltid likadan. Folk blir vansinniga på kvinnor som gör abort utan att må dåligt. Hon har klippt ut en del kommentarer och besvarat dem. Hon är väldigt tålmodig, ändå. 

För såhär enkelt är det, och det borde alla fatta: 

Antingen är man för abort, för att man helt enkelt inte tycker att det är barnamord. Eller så är man emot, för att man tycker att ett befruktat ägg är precis lika mycket värt som ett kvinnoliv. 

Att kräva att skydd ska ha använts, att samlaget ska ha varit påtvingat, att kvinnan ska ångra sig, att det är en engångsförteelse osv är helt onödigt. Antingen tycker man att ett befruktat ägg är människovärdigt, eller också tycker man det inte. Det är inte mer synd att fostret dödas för att mamman var kåt, än om hon blev våldtagen. 

//Mia
Gilla inte urskillningslöst
Trendenser skrev ett inlägg om att ni läsare har väldigt mycket makt genom det ni gilar och sprider vidare i sociala media. Konkurrensen hårdnar på nätet och de som får mest spridning kan tjäna mest pengar, med en reservation där, för de som har nöjdast läsare och de som kan sälja grejer har störst chans att tjäna pengar. Lady Dahmer är inne på spåret att hon blir förbannad över all konsumtion som sker och att det är där de flesta likesen hamnar. Egentligen borde de kanske hamna på mer vettiga inlägg än så? 
 
Lady Dahmer brukar ligga före de flesta på blogg.se-topplistan. Både när det gäller läsarantal och likes. Det är bra tycker jag. Kanske håller trenden på att vända? 
 
Jag tycker att det är viktigt att man inte gillar saker urskillningslöst. Tryck på gillaknappen om ni verkligen gillar inlägget, eller håller med. Dela om ni vill att fler skall läsa det. Gör inte detta bara för att. Det är viktigare när det handlar om åsikter och vad man står rent politiskt. Privat har det inte lika stor betydelse även om det är där man kan skönja det här urskillningslösa mönstret tydligast.
 
Det finns så många människor som gillar ALLT. De verkar inte läsa inläggen. Jag tror att många har ett flertal Facebookvänner/Instagramvänner som gör så här. Oftast så spelar det inte så stor roll för personen vill bara vara snäll och det är fint tycker jag. Men ibland blir det så fel. När tummen flyger upp och så har personen gillat någon som berättar om en sjukdom eller vad det nu kan vara för hemskt. Det är ju då man märker hur lite de där likesen betyder för den personen. 
 
Är det så att de som är sparsamma med gillaknappstryck som gör rätt? Fast de kan man bli galen på också. Varför gillade inte den personen mitt inlägg nu? Man blir paranoid och ledsen. Det blir som en maktkamp eftersom man blir onaturligt glad när den personen äntligen gillar något man har lagt upp. När man är vuxen kan man ju ta sånt bättre men jag tänker på alla ungdomar vars liv på många sätt styrs av de här gillaknapparna. Så mycket ångest i det och så mycket konflikter det måste bli. Men även kärlek också så klart, i all ångest. <3
 
Så var vill jag komma med detta? Jo, gilla inte urskillningslöst. Men gilla om ni verkligen gillar något. Speciellt om ni vet att det är en bloggare som kämpar och som ni tycker skriver bra inlägg. Det är ju det som kan få bloggaren att fortsätta. 
 
Privat är det kanske inte lika noga vad man gillar och inte. Om det inte är så att man gör sig ovän med folk då. Man får tänka på att vara rättvis och snäll samt att inte använda gillaknappen som ett maktmedel. 
 
Vad tänker ni om detta? Det blev två diskussioner här. Gilla offentliga inlägg och gilla privata?
 
//Anna-Maria