bloggkommentatorerna

Blir du provocerad så är du ätstörd
Jessica Almenäs kritiserar Lady Dahmer för att hon tror att LD kritiserar kvinnor som tränar och är smala. Det är int e det grejen handlar om. De flesta som hälsohetsar har barnen som argument. Tänk på barnen. Ja! Det är precis det LD gör. Hon vill inte att de skall bli ätstörda. 
 
Inom CrossFit heter det gainz (energi till växande muskler) när du äter onyttigt eller mycket. Man förklär matglädje i blivande framgång. Du kan inte äta något för att njuta av det, det måste vara gainz. Maten är ett medel för att nå resultat och för att inte må dåligt av att stoppa en burk Ben&Jerry i munnen. Det ser jag som problematiskt. Det är precis som om det vore svårt att klämma i sig onyttigheter? Åh, stackars mig, nu måste jag äta onyttigt igen, men jag gör det för mina gainz. What?!
 
Det är också många som vill frälsa andra med hälsobudskapet. Som jobbar med sin "hobby". Som kanske har sagt upp sig från bra jobb som skulle ha mer värde för mänskligheten än att få vuxna människor att gå ner ett par kilo, som de sedan kommer att gå upp igen. Det eldar bara på ätstörningar och tankar på mat. Jag har själv varit en av dem, när jag hittade LCHF och utbildade mig till kostrådgivare, och ett tag florerade i tidningar som ville sälja nummer på folks viktångest. Se bild nedan. Jag kan säga att alla jag har träffat som har försökt sig på en diet av något slag för att gå ner i vikt har gått upp igen. De har inte blivit lyckligare. De har blivit fattigare och möjligtvis tappat ännu mer självförtroende.  Så säger hälsocoachen när det inte går som klienten vill: -Ja, men det var för att du inte följde mitt schema. Nu misslyckades jag igen och självhatet växer. Ska man behöva följa ett jävla matschema resten av sitt korta liv! Nej, tack. Det är stört. 
 
Problemet i samhället ligger inte på de som lider av fetma. Vissa lider av det, andra gör det inte. Problemet ligger i att ätstörningar normaliseras och det kommer möjligtvis att leda till mer psykisk ohälsa och att fler människor får ätstörningar som leder till folk som lider av sin fetma. 
 
Vad är hälsa och vad är ätstörning? När går det över gränsen? 
 
Lady Dahmer säger så här i podden om ätstörningarna (Penntricket) att det inte handlar om att hon vill att folk skall äta sig till döds. Hon säger så här, som värsta hälsocoachen ;), att man skall tänka på att äta näringsriktig mat, laga mat från grunden och att man skall röra på sig om man känner att man är trött, drar på sig mycket infektioner och att man flåsar om man bara skall gå en bit. Hon är alltså inte satan som vill förgöra mänskligheten. Hon är tvärtom. Någon som vill oss väl. 
 
De som blir provocerade och känner agg mot LD är antagligen de som ligger i gränslandet mellan hälsa och ätstörd. 
 
//Anna-Maria
 
 
 
 
 
 
 
 
Vem är jag utan min ätstörning?
Lyssnade på det senaste avsnittet av Penntricket igår och jag tyckte att det var det bästa avsnittet hittills. Det heter "Alla är ätstörda". Jag kan verkligen inte annat än att hålla med om typ allt.
 
Det som fuckade upp mig var tjejtidningarna och tv. Jag såg aldrig mina familjemedlemmar banta. Bara vänners mammor. Min mamma och farmor som var de kvinnorna som stod mig närmast under min uppväxt bantade aldrig. De tryckte i mig och min bror mat och godsaker. De var typ rädda att vi skulle svälta. Farmor som var i 30-årsåldern under andra världskriget och matransoneringen tyckte att det var jättelyxigt att hon kunde laga goda middagar till oss med riktigt smör, grädde, kött och att hon kunde baka sina sju sorters kakor med riktigt socker. Varför skulle man inte äta då? Annat hade varit oförskämt. Min mamma vet jag hånade (i smyg) de mammor som åt Keso. Det kanske räddade mig från att åka på en ännu värre ätstörning än vad jag fick?
 
Mina ätstörningar har jag alltid förklätt med hälsoomslagspapper. Det började på gymnasiet med att jag blev vegetarian när jag var 16 år. Jag kunde inte längre äta lika mycket godis och mat utan att gå upp i vikt. Då fick jag panik och började tänka på kosten och tränade som en besatt. Gick och köpte Fitness-tidningar och åt på Café Kalori i Göteborg, ett fitnesscafé, där det serverades noll fett och en massa ris och kyckling. Det var som att kasta in en trumpinne i Scandinavium. Jag var hungrig jämt. Förutom när jag frossade på helgerna. Då var det hetsätning på hög nivå.
 
Sen kom Viktväktarna in i bilden. En kompis till mig höll på med det och herregud vad jag räknade poäng. Jag kan fortfarande vad som är vad. Obegränsat med potatis för två poäng var en av mina favoriter. Det skämtades friskt i Viktväktarsvängen. Fyllemat = noll poäng, flytande föda = noll poäng, dricka slattar = noll poäng och så vidare. 
 
Den enda tiden från 16 år fram till idag när jag är 36 år, alltså 20 års tid, som jag tillät mig äta vad jag ville helt utan begränsningar var när jag var gravid. Sen har det varit ett mer eller mindre kontrollerat matintag. 
 
När jag började med LCHF 2011 så kunde jag äntligen äta avslappnat igen. Ångesten försvann och jag kunde sluta tänka på mat. Det har räddat mig på så sätt. Det har också gjort att jag inte längre behöver äta LCHF. Det gick över i Paleo (mer frukt och honung) och numera kan jag äta det jag vill utan att gå på en specifik diet. Även om jag äter det jag mår bäst av och det jag själv väljer att äta. Så jävla skönt! Nu känner jag mig mer som den riktiga Anna-Maria. Jag har funderat på var hon har varit och det känns som om hon kommer fram mer och mer nu. Gladare och roligare.
 
2012 slutade jag också att väga mig och jag har inte tvingat mig själv att komma i gamla smaljeans igen. Jag köper nya jeans i den storleken jag har. Även om jag så klart inte vill öka hela tiden så är det absolut inte samma ångest som tidigare. Tidigare köpte jag inte nya jeans förrän jag kom i den storleken jag ville ha. 
 
CrossFit började jag med 2013 och jag är inte riktigt klar över om det sabbar för mig eller inte? Jag tror tyvärr att det triggar mig på fel sätt. Det är en jätterolig träningsform men det ger mig prestationsångest och jag tror att det kan vara så att jag förde över kontrollen på maten in i träningen istället. I muskelbyggandet och styrkelyftandet. Jag menar inte att CrossFit är dåligt på något sätt, för det har jag pratat varmt om tidigare som ni vet. Men jag tror att det inte funkar för MIG om jag skall komma ur mina störningar helt. Jag går nu i valet och kvalet om jag skall sluta. Just nu cyklar jag mtb istället och det är inte alls lika triggande träning för mig. Det är skönt att komma ut i friska luften och i den fina skogsmiljön. Det ger mig ro på ett helt annat sätt. 
 
Japp. Det var min ätstörda historia. Den är förhoppningsvis slut nu. Det tog 20 år. Vem är jag utan min ätstörning? Det skall bli spännande att se. 
 
Lyssna på Penntricket! Ni som har haft eller är ätstörda kommer känna igen er och må bättre efteråt. Det gjorde jag. 
 
//Anna-Maria
 
Skolkortet i nian. Innan hela skiten drog igång. (Vi var kickers på ironiskt vis, vilket kanske inte framgår här, jag var inte så farlig som jag ser ut.)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lady Dahmer till blogg.se
Vi vill välkomna Lady Dahmer till blogg.se. Kul att hon också har flyttat sin blogg just hit. Ni kan läsa en intervju som blogg.se har gjort med henne här. 
 
//Anna-Maria