bloggkommentatorerna

Gåva eller hållhake
Lady Dahmer lämnar återigen sitt mobilnummer och ber dom som vill att swisha. Det är helt frivilligt och hon tänker inte sluta blogga utan almosor. Men hon behöver pengar, som alla andra, och många är vi som läser hennes blogg och roas och upplyses. Inga konstigheter. Jag har inga problem med det. 

Men jag ifrågasätter hennes motivering. Hon vill vara oberoende och slippa spons och reklam. Läsarna ska få en renare plattform som inte drivs av konsumtionssamhällets krafter. Jag fattar det, och det är verkligen önskvärt. Men jag tror inte att det funkar. Hon blir istället beroende av läsarna. Det är hon ju även om hon är reklamdriven, men eftersom reklamen inte kostar läsarna något så kommer de inte åt henne på samma sätt. Så fort hon önskar en slant så kan ALLA läsare, oavsett om de skänkt något eller inte, komma och kräva både det ena eller andra. Det såg vi inte minst förra gången när Internet välte pga en krukväxt. DET var fan extremt. Att kräva att få vara med och bestämma vad "en avlönad" köper för sin "lön"... Men det finns också snäppet rimligare krav, som handlar om uppdateringsfrekvens, kvalitet, kunnighet. Det är en jävla press att ha. 

Nä, jag är hellre köpt av en företag som oftast inte orkar läsa vad jag skriver, än av kritiska läsare som gör allt för att sätta dit mig. 

//Mia

Skönhetshetsen tar aldrig slut
Det här som Lady Dahmer skriver om har jag tänkt på så mycket på sista tiden: gamla fåfänga människor. Är det ett nytt fenomen? När min farfar (född 1903) blev vuxen så klädde han ju sig som en gubbe, och behöll den stilen tills han dog, 86 år gammal. Det var inte så viktigt då. Men dagens pensionärer är födda på 40-talet och är tydligen lika skadade som dagens ungdomar. 

Att en ung människa tror att utseendet är jätteviktigt är ju inte så konstigt. Tonårstjejer ingår i skönhetsidealet, folk smäller av när de ser en vacker 17-åring. En vacker 17-åring får hybris första gången komplimangerna trillar in. Intellektet är inte utvecklat, det finns inte så många erfarenheter. Klart att det som syns i spegeln får oproportionerligt stor betydelse. 

Men gamla människor, som bör ha samlat på sig visdom och insikter? Som sett äldre vänner och jämnåriga förfalla fysiskt. Som sett folk dö. Som ser sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn växa upp. Hur kan de hålla ytan så förbannat högt? Jag vet äldre människor som aldrig ger någon en komplimang som inte är rör utseendet. Som väger sig varje dag och rapporterar för folk i sin närhet om vad vågen visar. Som förfasar sig över hur andra människor ser ut och som förtjusas av någon som lyckats gå ner i vikt på något sätt som avhandlas i timmar. Som bara pratar och pratar och pratar om vad man bör äta och hur man ska bära sig åt för att vara så vacker som möjligt. Och som kan vara jävligt elaka om någon inte "tar hand om sig som den bör". 

Ska det vara såhär hela livet: man går till skolan, försöker vara söt och charmig och omtyckt, man pluggar vidare och försöker göra gott intryck och vara smal och sexig, man börjar jobba och banta och köpa dyra kläder, man jobbar mer, man väger sig och man gör ett ingrepp, man vidareutbildar sig och man sprutar in nervgift i pannan, man testar en ny diet, byter jobb och lyfter något, man pensionerar sig och pulverbantar, man går på tjejmiddagar och diskuterar 5:2 och äter kakor med dåligt samvete, man dör vad man än väger och på ens begravning sitter folk och skrapar bort majonäsen från smörgåstårtan. 

Jo, men man förstår ju att det är viktigt, för om tusen år så sitter ju framtidens folk och bläddrar i ens gamla fotoalbum, eller Instagramkonto för den delen, och pratar om hur vacker en var. Verkligen.

//Mia
Blir du provocerad så är du ätstörd
Jessica Almenäs kritiserar Lady Dahmer för att hon tror att LD kritiserar kvinnor som tränar och är smala. Det är int e det grejen handlar om. De flesta som hälsohetsar har barnen som argument. Tänk på barnen. Ja! Det är precis det LD gör. Hon vill inte att de skall bli ätstörda. 
 
Inom CrossFit heter det gainz (energi till växande muskler) när du äter onyttigt eller mycket. Man förklär matglädje i blivande framgång. Du kan inte äta något för att njuta av det, det måste vara gainz. Maten är ett medel för att nå resultat och för att inte må dåligt av att stoppa en burk Ben&Jerry i munnen. Det ser jag som problematiskt. Det är precis som om det vore svårt att klämma i sig onyttigheter? Åh, stackars mig, nu måste jag äta onyttigt igen, men jag gör det för mina gainz. What?!
 
Det är också många som vill frälsa andra med hälsobudskapet. Som jobbar med sin "hobby". Som kanske har sagt upp sig från bra jobb som skulle ha mer värde för mänskligheten än att få vuxna människor att gå ner ett par kilo, som de sedan kommer att gå upp igen. Det eldar bara på ätstörningar och tankar på mat. Jag har själv varit en av dem, när jag hittade LCHF och utbildade mig till kostrådgivare, och ett tag florerade i tidningar som ville sälja nummer på folks viktångest. Se bild nedan. Jag kan säga att alla jag har träffat som har försökt sig på en diet av något slag för att gå ner i vikt har gått upp igen. De har inte blivit lyckligare. De har blivit fattigare och möjligtvis tappat ännu mer självförtroende.  Så säger hälsocoachen när det inte går som klienten vill: -Ja, men det var för att du inte följde mitt schema. Nu misslyckades jag igen och självhatet växer. Ska man behöva följa ett jävla matschema resten av sitt korta liv! Nej, tack. Det är stört. 
 
Problemet i samhället ligger inte på de som lider av fetma. Vissa lider av det, andra gör det inte. Problemet ligger i att ätstörningar normaliseras och det kommer möjligtvis att leda till mer psykisk ohälsa och att fler människor får ätstörningar som leder till folk som lider av sin fetma. 
 
Vad är hälsa och vad är ätstörning? När går det över gränsen? 
 
Lady Dahmer säger så här i podden om ätstörningarna (Penntricket) att det inte handlar om att hon vill att folk skall äta sig till döds. Hon säger så här, som värsta hälsocoachen ;), att man skall tänka på att äta näringsriktig mat, laga mat från grunden och att man skall röra på sig om man känner att man är trött, drar på sig mycket infektioner och att man flåsar om man bara skall gå en bit. Hon är alltså inte satan som vill förgöra mänskligheten. Hon är tvärtom. Någon som vill oss väl. 
 
De som blir provocerade och känner agg mot LD är antagligen de som ligger i gränslandet mellan hälsa och ätstörd. 
 
//Anna-Maria