bloggkommentatorerna

Avslappnat
Lady Dahmer fick en kommentar (jag läste detta på Instastory) där det stod: "Varför ser du alltid ut att må dåligt på alla bilder?"

Och hon svarar: "Jag ser ut såhär."

Bild:

(null)

Hahaha! Men man SER ju ut sådär! Ni vet hur det är när man råkar vända mobilkameran mot en när man inte är beredd. Då syns man dessutom underifrån, vilket är en vinkel vi inte är vana vid att se av vare sig oss själva eller på andra bilder, men framförallt så är inte ansiktsuttrycket på plats. Så fort man möter sin blick i spegeln, eller när ett foto tas så skärper man till ansiktet, höjer upp det som går att lyfta och lägger in den min man genom tusentals erfarenheter lärt sig är ens mest fördelaktiga. 

När mobilkameran utan förvarning är vänd så är ögonbrynen lätt rynkade samtidigt som mungiporna pekar neråt. Man ser vare sig nöjd eller lycklig ut. Man ser ut att må lite dåligt. Kanske man gör det? Eller så är det vårt naturliga ansiktsuttryck. Lady Dahmer har sett till att det normaliseras litegrann. 

Saknar hennes blogg nu förresten. 

//Mia
Föräldrar kan inte göra allt rätt
Lady Dahmer har skrivit ett inlägg här, om att det är jobbigt för barn att vara på förskolan, och hon menar att barn generellt (dvs barn med fungerande hem) har det bättre hemma. Hennes barn har varit hemma mycket, men hon tycker det är skönt när skolan/fritids börjar igen efter loven. 

Det är så känsligt att skriva om negativt förskolan, för då känner sig många vars barn vistas där dåliga. Vissa menar därför att man ska hålla tyst om kritiken, för det är skammande mot föräldrarna. 

Alltså, JAG är skör, men inte sådär skör. För det första går nästan alla svenska barn på förskolan, så det är inte så att man pekar ut en ynklig minoritet om man höjer ett varningens finger. Lady Dahmer skriver själv i en kommentar att hennes barn ändå började på förskolan när de var tre, för att hon inte pallade att ha dem hemma längre. 

De flesta försöker ju göra det som är bäst i det stora hela. Det är omöjligt att ta de perfekta besluten i alla situationer för de krockar ofta med varandra. 

Men nästan alla som kommenterar måste försöka övertyga världen om att deras val är bäst. Hur de än valt så är det valet helt ypperligt. "Jag har valt att vara hemma för att det är viktigt med anknytning, barnen mår inte bra i stora grupper på 25 barn och det är kaos på förskolan och vikarier hela tiden så nu är jag hemma och det ångrar jag inte en minut", skriver nästan ingen eftersom nästan ingen är hemma med sina barn på heltid men OM de gör det så är det alltid helt rätt beslut, ingen, varken barn eller förälder är understimulerad och ingen mamma undrar innerst inne om inte barnet kommer bli lite knepigt av att bara vara med sin morsa hela tiden. Ingen skriver heller att det är helt underbart att tvååringen får vara hemma, men en stor nackdel att femåringen också tvingas vara hemma på grund av det, trots att alla den leker med är på förskolan hela tiden. De flesta skriver istället såhär: "Mina barn går på förskolan och det är en underbar avdelning med fler pedagoger än barn och mina barn älskar det och är aldrig trötta och jag väljer att jobba för jämställdhetens skull och tycker det är viktigt att vara en bra förebild för mina barn när de kommer hem från sin pedagogiska miljö på förskolan." Eller, sista alternativet: "Jag är ensamstående och måste jobba för att få mat och det är tråkigt att du säger att det är bättre att vara hemma för det går inte för oss för då svälter vi ihjäl. Men mina barn älskar förskolan och det är en pytteliten avdelning och aldrig några vikarier och det är jämställt där, annars hade jag aldrig kunnat lämna dem där."

Kan inte någon bara säga: "Jaha, det kanske är bättre hemma. Jag borde engagera mig i att förskolan ska bli bättre för alla. Men nu är det såhär. Mina barn är på förskolan, precis som alla andra och de verkar må bra. De kanske skulle trivas ännu bättre hemma, men samtidigt så är ju alla deras polare där 40 timmar i veckan. På öppna förskolan sitter bara mammor med 14-månaders bebisar, men man kanske skulle flytta till ett ställe där fler stora barn är hemma? Skulle jag sluta jobba så skulle vi antagligen klara oss men det skulle förstöra mycket annat för vår familj. Nej, det får vara såhär. Det är ok."

//Mia
Bloggare som är varandras motsatser
Igår när jag gick in på Insta så möttes jag av den här bilden av Lady Dahmer:

(null)


En sån cool bild! Jag studsade till av något som jag inte kunde placera i ett annat fack än respekt. Håret, minen, kläderna som signalerar "jag har på mig vad fan jag vill".

När jag sedan läste ett inlägg av Isabella Löwengrip så såg jag detta: 
(null)


Hon älskar att gå runt i lyxiga kläder, smink och stylat hår. Hon nätverkar bättre i märkeskläder av rätt sort. 

Lady Dahmer gör sig känd på sitt sätt och Isabella på sitt. Inget av det är fel. Men de är verkligen varandras motsatser i bloggvärlden. Speciellt när det gäller hur man ska tjäna pengar och att de går åt två skilda håll när det gäller yta. På en punkt är de lika dock och det är att de står upp för kvinnor. Även om Isabella inte kallar sig feminist så gör hon också bra saker för kvinnor. 

Jag trodde aldrig jag skulle lägga det töntiga och överanvända ordet i min mun men Lady Dahmers bild här ovan är en power woman för mig. Allt annat har hittills varit fejk. 💪

//Anna-Maria