bloggkommentatorerna

Ingen hänsyn
Lady Dahmers senaste inlägg heter "Jag tänker inte tassa på tå längre". Hennes rädsla att göra någon ledsen tog nästan död på bloggen, och hon skrev nästan ingenting under hösten. Det har varit ett problem hos de flesta pk-bloggar de senaste åren. Har man en feministisk och antirastistisk profil så måste man ta hänsyn till alla människors känslor vid varje uttalande, och med tanke på att varje ämne triggar någon så finns det ingen chans att skriva något intressant överhuvudtaget i så fall. Jag blev glad av att LD inte tänker tassa på tå längre. 

Hon har nu vågat sig på att skriva om vikten av bra mat. Hon retar sig på att det blivit en kul grej att kokettera över att ens barn äter dålig mat. Det håller jag med om. Uttalanden som "det blir människor på korv också!" känner jag igen. Jag har också sagt så, och tänkt så, eftersom mina barns typ favoriträtt är korv med bröd. 

Hon tycker att vi inte ska nöja oss med det, utan bör prata mer om billig, lättlagad mat som också är BRA. Det är väl bra? Eller? Några blir ändå ledsna för att de inte lyckas leverera bra mat till sina barn, av anledningar som kan bero på matvägran, diagnoser, ekonomi eller tidsbrist. 

Lady Dahmer följer upp med ett jättebra inlägg om hur hon har gjort för att hennes barn ska äta, testa och njuta av en mångsidig kost. Jag tycker IDAG att tipsen är bra, för nu har jag sett att metoden i vårt fall funkade (vet iofs inte hur läget hade varit utan metoden, det kanske hade gått bra då också, omöjligt att veta), men för ett år sedan hade jag sagt att det inte funkade. Vi har gjort i stort sett samma som Lady Dahmer (förutom att vi ofta glömmer grönsaker vid sidan av maten (ofta grönsaker I maten dock) skäms över det, men det blir ett extra moment att koka grönsaker när spisen redan är full och tiden är knapp så det glöms ofta bort). Nu börjar det ge resultat, när barnen är 6 och 8. Så sent som för ett år sedan satt de och petade och frågade "hur mycket måste jag äta innan jag får gå..?" Men vi har inte gett oss. Det beror väl delvis också på bekvämlighet, jag känner inte för att laga barnmat (pannkakor, pasta och korv eller köttbullar) UPPTILL maten jag lagar till oss andra, varenda dag. Och nu äter dom mycket bättre. Jag och min man sitter och smygkollar och mimar chockat till varandra när vi äter: "Titta, han äter SÅSEN!" "Hör! Hon vill ha mer kött!" De är så vana vid grytor och soppor, att de inte är rädda för blandad mat, de fixar kryddade rätter, de vägrar inte fisk längre. 

Hade mina barn varit annorlunda, mer kräsna, haft andra fobier eller diagnoser så hade det kanske inte funkat, men jag är i alla fall säker på att de inte hade ätit som de gör idag om jag hade börjat steka falukorv till dem för tre år sedan när det var som värst. Och jag vill inte att de som vuxna lämnar en kravlista när de ska på middag, där de står att de inte äter fisk, oliver, lök och ärtor. 

En del läsare blir ledsna av det också, för att deras barn ändå inte äter. Jag förstår att det känns för jävligt, men jag hoppas att Lady Dahmer och andra fortsätter skriva ändå, för det går inte att hålla tyst om allting som någon kan må dåligt av. 

Just maten har jag inte dåligt samvete över, men skärmtiden och bristen på utelek... Jag måste ta att folk berättar att uteaktiviteter är bättre än skärmtid. Det måste få finnas forum där det tipsas om hur man får ut barnen, utan att jag mår piss över det. Eller, jag kan väl må piss över det, men jag kan inte kräva att någon ska ta hänsyn till det. 

//Mia